Annons
 

Ida Warg om ätstörningarna: ”Mitt liv var fullt av regler för hur man skulle äta och inte”

Från hälsohets till balans. Ida Warg berättar om de tuffa åren som elitdansare och vägen tillbaka till ett vanligt liv.

 

 
Annons
 
Annons
 
 

 

Foto Carl Klingspor
Art director Caroline Rosén
Stylist Annika Norman
Hår och makeup Mia Högfeldt

Det är lätt att bli lurad av Idas strålande hy och tro att hon inte är en dag äldre än 22 – och undra hur hon lyckats hinna med så satans mycket. Men hon har fyllt 30 och det märks snart att hon är en kvinna med livserfarenhet. Och ett behagligt lugn. Ida tror själv att det där lugnet kommer från uppväxten i Åmål, en småstad med lite drygt 9 000 invånare.

Annons
Gilla Baaam på Facebook

– Det var jättebra att växa upp där. Jag tror att det gjort mig lite lugnare. När jag kom till Stockholm kändes allt så ytligt efter ett tag. Det var mycket fest och sånt och jag gillade det, men när det gått ett halvår så började jag komma tillbaka till det jag lärt mig i Åmål. Man förstår vad som är viktigt och för mig är det till exempel natur och jordnära människor. I Stockholm finns många som vill utnyttja en, särskilt i den här branschen.

Man smörjde in sig med Linnex och tog Voltaren det första man gjorde varje morgon.

Ida har en framgångsrik danskarriär bakom sig, bland annat har hon blivit svensk mästare flera gånger. När hon var 19 år flyttade hon till Stockholm för att medverka i tv-programmet ”Floor Filler”. Sedan blev hon kvar. Intresset och talangen för dans tog henne till Balettakademien där fyra stenhårda år väntade. Eller vad sägs om åtta träningstimmar om dagen, plus två timmars stretch, varje dag sex dagar i veckan? Söndag var veckans enda lediga dag.

– Det var alldeles för hårt och jag var övertränad hela tiden. Jag fick dra mig upp för trappan varje dag. Man måste sköta kosten väldigt noga för att orka träna på den nivån och jag hade behövt äta mycket mer än jag gjorde. Det upptäckte jag först sista terminen, då gick det bättre. Men jag var jätteskadad i kroppen och hade ont överallt. Man smörjde in sig med Linnex (ett liniment, reds anm) och tog Voltaren det första man gjorde varje morgon.

Jag ville vara extremt nyttig, och undvek kolhydrater till varje pris.

Fanns det tid för något annat, utöver dansen?
– Nej, det var bara fokus på dansen. Jag var ju också pank, så jag hade inte pengar att göra någonting. Jag kommer ihåg att jag gick förbi restauranger och tittade in genom fönstret och bara ”Åh, tänk, de sitter därinne och äter… Men jag går väl hem och äter lite nudlar”.

Du har berättat att du inte hade en helt sund relation till mat under den här tiden.
– Jag hade ätstörningar. Jag ville vara extremt nyttig, och undvek kolhydrater till varje pris. Kolhydrater är ju bränsle och jag om någon hade verkligen behövt det. Jag hade kunnat äta hur mycket som helst, men jag förstod inte hur mycket mat jag behövde. Mitt liv var fullt av regler för hur man skulle äta och inte.

Ida sökte aldrig hjälp för sina ätstörningar. Men när hon insåg hur starkt de begränsade hennes danskarriär så bestämde hon sig för att klara sig ur den onda cirkeln. På egen hand.

­– Jag resonerade att jag har gett mig in i det här och mitt mål är att bli en bättre dansare, om jag inte äter ordentligt så går det inte. Det fick mig att ta tag i problemen.

Läs också: Styrka eller cardio – så tränar Ida Warg helst

Hur gjorde du?
– Jag tvingade mig själv att äta sådant som jag egentligen var rädd för, som kolhydrater, till exempel. Och jag blev bra till slut. Idag har jag inga problem, jag älskar mat. Man mår ju så dåligt när man är mitt i det, så man skiter i allt. Och när jag mår dåligt vill jag inte äta. Det blir en ond spiral. Men när jag väl började äta så mådde jag så mycket bättre och det fick mig att inse att jag varit helt dum i huvudet som hållit på så där.

Det var inte bara synen på kost som blev skev under åren på Balettakademien. Efter att ha tränat åtta timmar om dagen i fyra års tid var det inte helt lätt att trappa ner till ett mer normalt träningstempo.

– När jag tränade två till fyra timmar om dagen så kände jag att herregud, jag tränar ju ingenting, haha. Nu tränar jag kanske två till tre gånger i veckan och det känns jätteskönt. Men det tog sex år att trappa ner.

Den här trenden att man ska vara någon sorts elitidrottare i sin träning hoppas jag försvinner.

Hur tränar du helst idag?
– Det blir oftast gym två till tre gånger i veckan och så yogar jag tre till fyra gånger i veckan, det gör jag oftast hemma. Gymmet går jag till på dagtid för det mesta, när det är tomt.

Ida berättar att hon inte längre fokuserar på att hennes kropp ska se ut på ett visst sätt.

– Jag vill leva ett hälsosamt liv och försöka hålla mig borta från sjukdomar så långt det är möjligt. Det är ju självklart inte en garanti att få vara frisk bara för att man äter en bra kost, men jag tror att chansen ökar.

Hon önskar att rådande hetsträningsfokus i sociala medier ska lugna ner sig.

– Den här trenden att man ska vara någon sorts elitidrottare i sin träning hoppas jag försvinner. Jag tror att fler vill hitta en mer hållbar livsstil istället. Det låter kanske tråkigt, men det behövs. Det är skitsvårt att se ut som en fitnessmodell.

Missa inte: Karriären och uppväxten – läs vår stora intervju med Kenza