Modevärlden blir bra mycket tristare utan sin enfant terrible Alexander McQueen. McQueen var en särskilt begåvad designer, utbildad i skräddarkonstens högre skola på St Martins. Men man anade att det fanns en del mörka tankar i hans kreativa huvud.
Många av McQueens kollektioner har något otäckt, suggestivt väsen som genomsyrar det visuella intrycket. Som makeupen till höstkollektionen 2009 som gjorde mig lite illa till mods. Andra minnesvärda visningar är S/S 2001 med tydliga referenser till mentalsjukhus, där modellernas huvud var inlindade i bandage och flera plagg påminde om tvångströjor, om än i coutureform.
Alexander var långt före sin tid och hans fetishleggings i läder från A/W 2007 slog igenom kommersiellt först några år senare. Från samma kollektion minns jag även Cleopatra- och Nefertiti-looken. De morbida inslagen från den kollektionen var inspirerade av Alexanders mors släktforskning, där hon kom fram till att de härstammade från kvinnorna som blev utsatta för häxjakten i Salem.
Höstkollektionen för 2006 med sina viktorianska och skotskrutiga inslag blev en snackis inte minst för att Sarah Jessica Parker bar en av hans mer ökända kreationer. Senaste vårkollektionen för 2010 har fascinerat en hel värld. Modellerna såg ut som vattendjur från Atlantis och vi förstod alla att Lady Gaga skulle älska de DÄR skorna.
Kärleken till det rent konstnärliga och skräddarexcentriska plagg har alltid gått före önskan om att slå kommersiellt för McQueen. Ändå har ironiskt nog flera av hans signaturplagg och accessoarer blivit storsäljare, som exempelvis dödskallesjalen.
Designermässigt var denna son till en taxichaffis fullständigt orädd. Privat verkade han dock jagas av demoner som skrämde honom så pass att han valde att själv avsluta sitt liv. Myten om Alexander McQueen har dock bara börjat och hans formspråk och talangfulla fantasi lär inspirera modeskapare i evighet.
Av: Charlotta Flinkenberg Bilder: Rose-Marie Söderlund
Foto: Antoni Ruiz Aragó, All Over Press, Stella Pictures
[nggallery id=374]