Förvirrad efter Tarantinos Once upon a time in Hollywood?

Quentin Tarantinos nionde film, Once upon a time in Hollywood, är hans näst sista enligt honom själv. Därmed var epitetet ”årets biohändelse” ett faktum redan innan filmen hade Sverigepremiär den 16 augusti 2019.

Den skulle innehålla allt: Charles Manson och hans sekt, mordet på Sharon Tate, en inblick i Hollywood 1969 och Quentinsk filmmusik à la Pulp Fiction och Kill Bill som får armhåren att resa sig av välbehag. Men känslan när eftertexterna började rulla där i biosalongen var inte ”nu kan jag dö lycklig”, den var ren och skär förvirring.

Jag erkänner: Jag fattade inte Tarantinos nya film, Once upon a time in Hollywood.

Jag tycker mig ha hyfsad koll på såväl Charles Manson som mordet på Sharon Tate, men ändå kändes det som att jag saknade viktig förhandsinformation. Hur väl påläst behöver en egentligen vara för att se – och framför allt förstå – den här filmen egentligen?

Missförstå mig inte. Filmen är snygg som fan, musiken levde upp till alla förväntningar, och jag satt aldrig och räknade minuterna till den skulle ta slut. Kanske för att jag var för upptagen med att hämta hakan nere i Smygehuk och av svetten som rann ner i ögonen av alla ansträngningar att försöka hänga med i de olika referenserna (var det ens referenser?).

Känner du igen dig i min förvirring? Då kanske den här artikeln kan vara något för dig. Jag har nämligen läst på nu, och här delar jag med mig om allt som en behöver veta för att förstå Quentin Tarantinos film Once upon a time in Hollywood. Tror jag.

6 frågor och svar om Tarantinos Once upon a time in Hollywood

VARNING! Texten innehåller spoilers!

Måste man vara extremt påläst kring Manson-morden för att fatta filmen?

Tydligen var det inte bara jag som ställde mig den här frågan där medan eftertexterna rullade i biosalongen. Det gjorde även journalisten och filmmakaren Emily Yoshida.

Det korta svaret är alltså: Ja, du behöver vara extremt påläst kring Manson-morden för att fatta (åtminstone delar av) filmen. Här är några detaljer kring händelseförloppet som hade hjälpt att känna till:

Morden på Cielo Drive – verkligheten (IRL) vs filmen

IRL: Charles Manson drömde om en karriär som musiker och hade tidigare försökt få kontakt med musikproducenten Terry Melcher – som bodde i Sharon Tates hus på Cielo Drive innan hon flyttade in där tillsammans med Roman Polanski. Melcher hade ignorerat Manson vilket gjorde den galne sektledaren förargad.

I filmen ser vi Charles Manson dyka upp vid Sharon Tates hus där han frågar efter en Terry som vi får veta har flyttat. Det är den enda gången vi får se Manson i filmen, och scenen är alltså en förklaring till varför han ville döda den som bodde på adressen. Lite svårt att förstå om man inte är extremt påläst.

IRL: Fyra av medlemmarna i Manson-familjen begav sig till Cielo Drive för att mörda den eller de som befann sig på adressen, precis som Manson sagt åt dem. Tex Watson, Susan Atkins, Patricia Krenwinkel och Linda Kasabian. Den sistnämnda följde dock inte med in i huset, utan stannade vid bilen.

I filmen ser vi hur en av de kvinnliga sektmedlemmarna (Linda Kasabian) återvänder till bilen och sedermera kör i väg från platsen. En lätt omskrivning av verkligheten alltså, men ändå helt korrekt att hon återvände till bilen.

IRL: Hemma hos den höggravida Sharon Tate på Cielo Drive befann sig hennes vän, hårstylisten och före detta pojkvännen, Jay Sebring, Polanskis kompis tillika manusförfattaren Wojciech Frykowski och dennes flickvän Abigail Folger. Roman Polanski var utomlands vid tillfället. Steve McQueen ska ha blivit tillfrågad om han ville komma, men han valde att stanna hemma då flickvännen ville det.

I filmen är det precis samma personer som är hemma hos Sharon Tate den där kvällen. Steve McQueen förekommer flera gånger i filmen och man förstår att han hänger i samma kretsar som paret Tate/Polanski.

IRL: Inne i paret Polanskis hus låg Frykowski och sov på soffan när han plötsligt väcktes av sina mördare. Han frågade vem Tex var och fick svaret: ”I’m the devil, and I’m here to do the devil’s business”. Därefter samlade inkräktarna sina offer i vardagsrummet där de band dem och på olika sätt mördade dem, en efter en.

Charles Manson ska ha gett dem direktiven att lämna en ”häxlik” signatur efter sig. Det gjorde man genom att skriva ”gris” med Sharon Tates blod på ytterdörren.

I filmen bestämmer sig sektmedlemmarna för att gå hem till Sharon Tates granne, western-skådisen Rick Dalton, istället. Där befinner sig även (den på LSD trippande) stuntmannen Cliff Booth och hans hund.

När sektmedlemmarna kommer in och ska mörda Booth och Dalton blir de istället brutalt mördade av den gamle stuntmannen och hans hund, i sann Tarantino-anda (mycket blod). En av sektmedlemmarna tar sig ut till poolen där Dalton ovetandes ligger och sippar på en drink, och överrumplad honom. Dalton tar då fram en eldkastare, som han tidigare haft som rekvisita i en gammal western-film, och eldar upp sektmedlemmen.

När alla sektmedlemmar på Cielo Drive är döda förs Booth bort med ambulans, och Jay Sebring står vid grinden till Sharon Tates hus och bjuder in Rick Dalton på en drink. Dalton blir glad.

För dem som känner till detaljerna kring de riktiga Cielo Drive-morden 1969 är det åtminstone lättare att förstå att Tarantino har gjort en viss omskrivning av verkligheten här. Men det är svårt att hänga med ändå, eftersom han så ofta hoppar mellan fiktion och verklighet. Hur ska man kunna veta vad som är vad?

Ponera att man inte känner till detaljerna kring Manson-morden alls. Vad skulle man då säga att den här filmen handlar om? Vänskapen mellan den fiktiva skådespelaren Rick Dalton och hans stuntman? Ett fragmentariskt hopklipp av saker som hände i Hollywood i slutet av 1960-talet? En skådespelares (Rick Daltons) sköra ego? Det ÄR inte lätt att veta. Inte ens när man har helt okej förkunskap är det särskilt greppbart.

För att sälja in en film som att den handlar om Charles Mansons och ”familjen” är det dessutom väldigt lite air-time för nämnda psykopat-sektledare. Han syns vid ett enda (kort) tillfälle, och en stor portion (om inte den största) av de tre timmarna på bioduken handlar varken om honom, sekten eller Sharon Tate, utan om de fiktiva karaktärerna Rick och Cliff. Eller? Låt oss fortsätta…

Vilka karaktärer är baserade på verkliga personer?

De flesta som förekommer i filmen är riktiga personer som på något sätt är kopplade till antingen Tate eller Manson. Det är förstås inte lätt att veta, men det adderar till filmupplevelsen om man känner till det.

Till och med den gamla dementa gubben på ranchen är baserad på en verklig person, George Spahn – mannen som lånade ut sin hästgård till Manson-familjen i utbyte mot att de skötte hans hästuthyrning.

Däremot är huvudpersonerna, Rick Dalton (Leonardo DiCaprio) och Cliff Booth (Brad Pitt), baserade på ett flertal verkliga personer istället för bara en vardera. Ett par av inspirationskällorna ska ha varit Burt Reynolds och hans nära vän, stuntmannen Hal Needham.

Här kan du läsa mer om, och se bilder på, de verkliga personerna  som karaktärerna  i filmen baseras på. 

Är filmtiteln en referens i sig?

Ja! Raden ”Once upon a time” är en hommage till spagettiwestern i allmänhet och den italienska regissören Sergio Leone i synnerhet. Mannen bakom western-filmer som Once upon a time in America och Once upon a time in the West.

Den har dock ingen koppling till mordet på vare sig Charles Manson eller mordet på Sharon Tate.

Är porträttet på Bruce Lee sanningsenligt? (Och varför är han ens med?)

Nej. Bruce Lees dotter, Shannon Lee, tycker att pappan porträtteras som ett arrogant as, och inte som någon som fick kämpa trippelt så hårt som alla andra i den hårt diskriminerande filmbranschen på 1960-talet. Däremot var The Green Hornet en serie som fanns på riktigt, och som Bruce Lee var med i.

Men vad menar då Tarantino med att porträttera Bruce Lee så hånfullt? Kanske är hela scenen med Lee bara menad som ett resultat av Cliff Booths förvrängda minnesbilder? Slagsmålsscenen där Bruce Lee blir kastad in i en bil och framstår som en skrytmåns var som bekant Cliffs egen flashback. Är det faktum att Bruce Lee fick spö bara Cliffs överdrivna efterkonstruktion? Eller var det bara en dagdröm Cliff hade? Eller är Tarantino bara så oskön i sin framställning av legendaren Bruce Lee, som dog som 32-åring och vars dotter är högst skeptisk till framställningen i filmen?

Oavsett kan man ju undra vad i hela fridens namn Bruce Lee gör i den här filmen över huvud taget? JO! Efter mordet på Sharon Tate, men innan Manson-sekten misstänktes för brottet, spekulerade Roman Polanski kring att det var hustruns före detta kampsports-tränare som mördat henne – Bruce Lee. Återigen: HUR MYCKET SKA MAN EGENTLIGEN BEHÖVA VETA FÖR ATT FATTA REFERENSERNA I DEN HÄR FILMEN?!

Hur känner Sharon Tates anhöriga för den här filmen?

Sharon Tates syster, Debra Tate, har varit involverad i filmen sedan länge och godkänt innehållet. Hon ska till och med ha lånat ut Sharons gamla parfym och halsband till Margot Robbie för att hon skulle kunna leva sig in så mycket som möjligt i rollen som hennes framlidna syster.

Och slutligen: GÖR Tarantino en cameo? (Är han med i filmen?)

JA! Och nej. För hur kul vore det om det gick att ge ett enkelt svar? Inte särskilt Quentinskt.

Quentin Tarantinos filmer har många saker gemensamt. Samma cigarettmärke figurerar till exempel i Kill Bill och Reservoir Dogs som i Once upon in Hollywood, och överdriven blodutgjutelse är ett annat vanligt förekommande inslag. Men! Något annat som är återkommande är hans så kallade cameos, alltså att han förekommer i en liten, liten roll i varje film.

I Once upon a time in Hollywood syns han dock aldrig i bild – men han hörs. Det sker när Rick Dalton spelar in en reklamfilm för nämnda cigarettmärke, och en regissör hörs ge honom direktiv utanför bild. Det, mina damer och herrar, är Quentin Tarantino.

Med allt detta sagt ska gudarna veta att jag inte tänkte så här direkt efter att jag sett filmen. Då satt jag mest och blinkade storögt och tyckte inte ens att den handlade om Manson alls. Sektmedlemmarna var ju bara statister? Kanske måste jag se om den med all den här nya kunskapen. Kanske låter jag bli. Jag är väl kanske bara en sån där person som egentligen inte riktigt förstår mig på konst när jag ser den.

Läs mer:

Så ser karaktärerna i Once upon a time in Hollywood ut i verkligheten

20 biofilmer vi ser fram emot under 2019

Notting Hill och 19 andra kultfilmer som fyller 20 år i år

10 bra filmer som klarar feministiska bechdeltestet