”Jag gick med symptom i 15 år helt i onödan”.

Charlotte var 30 år när hon fick diagnosen PCOS: ”Aldrig hört om det”
En av tio kvinnor har PCOS. En av dem är Charlotte som var över 30 när hon fick diagnosen – och då hade hon aldrig hört talas om det. ”Jag gick med symptom i 15 år helt i onödan”.
”Jag gick med symptom i 15 år helt i onödan”.
I det senaste avsnittet av Menspodden intervjuar vi forskaren Angelica Lindén Hirschberg om PCOS. Det är en diagnos som uppemot 15 procent av alla livmoderbärare i fertil ålder har och vars symptom ofta innebär utebliven ägglossning, övervikt och ökad kroppsbehåring.
En av de som fått diagnosen är Charlotte Palmquist. Hon var nästan 30 år när hon på en vanlig cellprovtagning samlade mod och passade på att fråga om vissa symptom hon hade problem med.
– Jag tänkte att de kanske kunde ha att göra med de preventivmedel som jag använde. Då tyckte sköterskan att vi skulle boka in en tid för mig hos läkare för mer noggrann undersökning då hon misstänkte hormonstörningar, berättar Charlotte för Baaam.
Hon säger att hon aldrig hade hört talats om PCOS förrän hon till sist fick träffa en läkare och genom ultraljud och blodprover fick diagnosen konstaterad.
– Jag fick namnet nedskrivet på en lapp för jag hade så svårt att minnas förkortningen i början. Jag önskar dock att jag hade hört talas om det tidigare! Nu gick jag med symptomen i säkert 15 år i onödan, säger hon.
Innan Charlotte fick veta att hon hade PCOS hade hon en rad saker i sitt liv hon kämpade med utan att förstå att de hängde ihop.
– Eftersom många med PCOS blir insulinresistenta så har man väldigt lätt att gå upp i vikt. Jag åt ”nyttigt”, mycket fullkorn, tränade, undvek fett – men ökade ändå i vikt. Det var såklart väldigt surt för jag var ju inte mer onyttig eller lat än mina vänner eller systrar, men det var ändå jag som gick upp i vikt. När jag fick diagnosen var jag alltså överviktig, vilket min läkare sa att majoriteten av de med PCOS är när de får diagnosen.
Anledningen till att PCOS kan hänga ihop med övervikt är för att man ofta har en obalans mellan kvinnliga och manliga könshormoner i kroppen. När man har lite högre nivå av testosteron så hämmar det dels ägglossningen – men man kan också få högre testosteronnivåer i kroppen av insulinresistens, vilket är något man kan få om man ökar i vikt. Det finns alltså en tajt koppling mellan PCOS, testosteronnivåer och insulinproduktion. Men kroppen är väldigt känslig för de här hormonnivåerna och om man är överviktig kan det räcka med att gå ned några procent av sin vikt för att ägglossningen ska komma igång igen. Och det har funkat för Charlotte.
– Eftersom jag kunde gå ned i vikt när jag fick tips om att lägga om till en LCHF-kost har jag tack och lov inte behövt några behandlingar. Jag var nyligen och tog nya blodprover och både ultraljud och blodprover såg helt normala ut. Så jag fortsätter att hålla min vikt och mitt insulin i schack, det fungerar bra för mig, säger Charlotte.
I dag säger hon att hon mår mycket bättre än hon gjort innan hon fick diagnosen.
– Bara genom att förstå vad PCOS är för något och hur det påverkar kroppen har jag kunnat reversera flera av de tråkiga symptom jag hade – och inte bli orolig när jag äter längre. Jag har även hittat artiklar och grupper på Facebook med flera som sitter i samma båt. Jag känner mig inte ensam med mina symptom längre.
En sak man ofta får upp när man läser på om PCOS är att man kan ha svårt att bli gravid på naturlig väg, eftersom man sällan eller aldrig har ägglossning. Det är också något Charlotte funderat över men som hon i dag känner sig relativt lugn med.
– Eftersom jag har följt upp mina hormonnivåer så vet jag att jag på pappret i alla fall ska kunna skaffa barn. Men, om jag vill ha barn och börjar prova och inget händer på ett halvår så finns hjälp att få av vården – och då är det mycket bra att ha diagnosen dokumenterad.
Har du något tips till de som läser detta och känner igen sig?
– Ta kontakt med din gynekolog och beskriv dina symptom och din oro! Gör inte som jag och vänta i 15 år! Ingenting är pinsamt och det finns hjälp att få. Självdiagnosera inte utan gå till läkaren och få svart på vitt. Dessutom, med en dokumenterad diagnos så får du mer hjälp när du väl behöver!
Foto: Privat
