Högkänsliga Åsa-Saga: ”Jag trodde det var något fel på mig”

Läs också: 8 tips för högkänsliga – så går du från kaos till harmoni

Hela livet har Åsa-Saga Hammarstedt varit lite mer känslig än andra, och behövt mycket ensamtid. Vissa dagar var hon helt urlakad och nästan deprimerad.

– Jag har alltid trott att det var något fel på mig, att jag borde skärpa mig och inte vara så ”överkänslig”. Kritiserat mig själv för att jag inte var så tuff och robust som andra, säger hon.

Hon märkte också av andras sinnesstämningar mycket mer än vad andra gjorde, irriterade sig på kliande tvättrådslappar – och svimmade första gången hon kysste sin kille på grund av alla intryck.

– Kysspirret i mig övergick ganska snart i ren yrsel. Mitt förvånade ”vänta, det snurrar” möttes av ett ”ja, för mig också” från honom, men innan jag hann förklara att det för mig snurrade liksom dåligt så sa det bang och pang och jag hade svimmat med huvudet före in i skohyllan och det hårda hallgolvet.

Men så av en slump läste hon om begreppet HSP – Highly Sensitive Person, eller högkänslighet. Ett personlighetsdrag som forskare funnit att mellan 15 och 20 procent av befolkningen har. Och kände igen sig direkt.

– Vi har ett nervsystem som är mer finkänsligt än andras, är mer observanta, läser av omgivningen mer detaljerat, och tar in och bearbetar informationen noggrannare och djupare än andra. Vi känner mer.

Troligen har det varit evolutionsmässigt fördelaktigt att en femtedel av flocken haft just så sensibla känselspröt: det är till exempel de som först upptäckt rovdjuren och kunnat varna sina kompisar, berättar Åsa Saga. Äntligen visste hon vad det var som var annorlunda med henne.

– Det var en otrolig upptäckt, jag hade trott att det var något fel på mig, en psykisk dissonans, och så var det bara ett personlighetsdrag som folk kan ha – som inte är något fel, inget att klandra mig själv för.

Med upptäckten kunde hon också bli medveten om vad som fick henne att må dåligt – och hitta lösningar som fick henne att må bättre. Råd som hon nu samlat i boken Första hjälpen för högkänsliga.

– Det går att ha ett harmoniskt, rikt och gott liv även som högkänslig.

För det är inte så att Åsa Saga vill dra sig undan och bara vara för sig själv.

– Jag vill inte bara sitta på kammaren och tjura. Vi människor vill ha stimulans och våra själar längtar efter att träffa andra. Mina kompisar brukar säga att jag tycker om spektakel. Jag tycker om att använda hjärnan, resa, träffa människor och driva eget företag. Men jag behöver strategier för att inte duka under av överstimulering.

Åsa-Saga beskriver det som att hon helt enkelt behöver ta hand om sig själv. Hon har flyttat från Umeå till en stuga vid havet i glesbygden, och tar sig tid att smälta sina intryck. Men det är svårt… Ibland går det så långt att hon kraschar.

– Oftast sker mina överstimuleringar när jag är i en period av utmaningar och wow. Allt går bra, jag känner mig stark och säker. Men jag är i själva verket så trött att jag behöver ensamtid och vila för att inte bli ledsen, men det går liksom inte att stanna av och landa. Motorn är uppe i för höga varv. Så jag får vara min egen förälder, jag har till exempel ett alarm i mobilen varje kväll 19:50, när det ringer får jag inte surfa mer.

Samtidigt är hon ändå glad för att vara högkänslig.

– Jag ser det som superfördel, jag njuter av att bo i en kropp som har en hjärna som kan ta in mycket intryck och se saker på nya sätt, tänka utanför boxen. Det ger mig jättestor rikedom.

Läs också: De här var de mest populära bebisnamnen 2017