Izabelle, 20: Varför har skolan aldrig berättat hur en abort går till?
Ni är många som hört av er om att #prataomabort. En av dem är Izabelle Lindberg och hon berättar om allt hon velat veta innan sin abort.
”Sommaren 2016 fick jag det där plusset på stickan. Det var inte oväntat då jag med värkande bröst, illamående och molande magont, känt att något var fel. ’Jaha, vad gör man nu?’ tänkte mitt nittonåriga jag och grät. Grät för att jag delade min kropp med något annat, lät tårarna sila ner samtidigt som jag kramade om min pojkvän. Så förlamande stark var rädslan i kroppen, vad kommer hända nu?
Som flicka, tjej och nu kvinna har jag vuxit upp utan att någon, varken skolsköterska, kurator eller biologilärare förklarat för mig hur en abort går till. Alltså, jag har gått i skolan i tolv år och aldrig, aldrig har någon berättat, informativt och sakligt, om en abort. Istället har jag fått läsa skräckhistorier på internet”.
Läs också: Lovisa, 24: Varför går mannens njutning före kvinnans hälsa?
”Jag önskar att någon hade berättat om smärtan, hur det känns när någon slår en i magen med en hammare. I flera timmar. Jag önskar att barnmorskan hade tagit sig tid och verkligen gått igenom alla de möjliga preventivmedel som finns, för att hitta något som passar just mig. Inte bara rafsat ihop ett recept på p-piller som jag ätit innan med kommentaren att ’dessa funkade ju förr’.
När jag satt i det där påskgula väntrummet på gynmottagningen tänkte jag på alla kvinnor som gjort detta innan mig. All ångest som strömmat i dessa kroppar. Kvinnor som gått emot sin historias norm, som trotsat etniska barriärer och vågat. Orkat. Satt de alldeles ensamma? Hade de möjlighet att prata med någon? Kanske visste de inte ens vad de gav sig in på eftersom informationen då var ännu mer bristfällig än idag. Eller nej, det är fel. Bristfällig är den knappast, men svåråtkomlig.
Var är alla informationsträffar för livmoderbärare i femtonårsåldern, där abort tas upp som huvudämne? Ni biologilärare som ser till att ha en sexualundervisning som fungerar, var är ni? Visa er och ta plats, tack. Skolsköterskan Anna, varför prioriterade du en eftermiddag med folktandvården över att bjuda in en barnmorska för samtal och diskussion?”
Läs också: Paula Bieler (SD): Svenska kvinnor ser abort som preventivmedel
”Hade jag valt annorlunda hade barnet hade varit tre månader i dag. För varje år som går kommer jag att räkna, se hens födelsedag framför mig. Ändå vet jag att jag gjorde rätt val, trots sömnlösa nätter.
Jag har fortfarande inte berättat om min abort för mina föräldrar. Knappt mina kompisar vet om det. Min rätt till min egen kropp är viktigare än allt annat, ändå är det kommentarer och sneda blickar jag är rädd för.
Du livmoderbärare som i framtiden blir ovälkommet gravid, klappa dig själv på axeln och tro på dig själv. För när samhället sviker, dagligen piskar oss med självhat, måste vi älska oss själva”.