100 kvinnor gör abort i Sverige varje dag – nu vill vi #prataomdet
När Johanna Bladh började må illa på morgnarna, hade svårt att äta frukost och mensen uteblev trodde hon aldrig att hon var gravid. Hon hade alltid haft oregelbunden mens och oskyddat sex hade hon bara haft en gång – det var helt enkelt inte möjligt.
Ändå satt hon i sovrummet och inväntade sin pojkväns svar på graviditetstestet som låg i köket. Han hade lovat att inte skämta och trots det sa han: ”Du är gravid”.
– Först blev jag så förbannad och skrek på honom. Sedan insåg jag att det inte var ett skämt och då kom paniken. Jag mådde så dåligt och kände mig ansvarslös och slarvig. Jag hade aldrig hört någon berätta om att de gjort abort och jag skämdes verkligen – fastän vi varit två om det. Jag hade aldrig kunna tänka mig att jag skulle reagera så starkt inför det som jag gjorde, säger Johanna.
Plötsligt stod hon inför valet hon hade hoppats att aldrig behöva ta.
– Ingen av vägarna vad vägar jag ville gå och det gav mig fruktansvärd ångest. Och att dessutom känna sig så ensam och ha så mycket frågor utan någonstans att vända sig var svårt. Jag googlade mycket men det står inte på Vårdguiden att det är okej att känna sorg, att inte klara av att hålla i sin systers barn och att det ändå kan vara rätt beslut.
Det Johanna insåg var att hon i det läget hade behövt något att hålla i handen – därför beslöt hon sig för att göra en dokumentär så snart aborten var klar.
– Det jag hade behövt var en film där någon kan berätta om hur en abort går till – både praktiskt och mentalt. Någon som vågar berätta om det så man inte känner sig så ensam. Och eftersom det inte fanns beslöt jag mig för att göra den filmen.
I filmen berättar Johanna och andra unga kvinnor om sina aborter och hon har intervjuat både läkare och barnmorskor om abort. Men det var inte helt lätt att få folk att våga ställa upp i dokumentären.
– Det var knappt någon som ville vara med. Jag kontaktade hundratals tjejer, vi pratade i telefon och hade bestämt tid och dag för inspelning och i sista sekund drog de sig ur. Folk skäms så mycket för det och många kvinnor sa att deras nära och kära inte ens kände till att de hade gjort det. Den här bilden från förr av att kvinnor som gör abort är en skamfläck för släkten tycks leva kvar.
Det tog Johanna dessutom över ett år att få tag i en enda kille som ville prata om abort.
– Många sa att de inte ville stjäla kvinnors upplevelser – det är ju ett fint sätt att avsäga sig ansvaret. Många sa också att de inte visste så mycket om det så de hade inget att säga. Män som då varit med och skapat det som leder till en abort.
Johanna menar att det är tydligt att ämnet abort fortfarande är väldigt tabubelagt i Sverige.
– När jag i dag berättar om min dokumentär reagerar de flesta med ”Oj, jaha” och sedan vet de inte vad de ska säga. Det är nästan samma reaktion som när man säger att någon nära har gått bort. Det blir en obekväm reaktion och jag önskar att det inte var så eftersom hundra kvinnor om dagen gör abort i Sverige. Vi måste få prata om det.
Hon hoppas nu att dokumentären kan vara en hjälp både för de som har gjort abort eller som står inför valet att göra det.
– Det är modigt att göra abort, det är ett moget beslut och det är många som går igenom samma sak men få som pratar om det. Om vi kan bära det här tillsammans kanske det blir lite lättare. Men jag tycker att det är sorgligt att den här dokumentären ens ska behöva finnas, det borde inte vara så svårt.
