Kitty, 28, har schizofreni: ”Nu har jag slutat skämmas”

Kitty Larsson växte upp i Stockholm, en uppväxt som hon beskriver som bra.
– Jag är uppvuxen i en trygg miljö, jag hade många vänner och var duktig i skolan, berättar hon.

Som 16-17-åring kom Kitty i kontakt med psykisk ohälsa för första gången då hon blev deprimerad, en depression som enligt henne kom från ingenstans. Hon förstod inte själv att hon hade fått en depression eftersom det inte pratades så öppet om psykisk ohälsa då. Hon märkte dock hur hon drog sig undan och började ifrågasätta allt i sitt liv – sin uppväxt, sina vänner och skolan.

“Jag såg ingen mening”

Kitty berättar hur fruktansvärt det var att vakna upp varje dag. Allt var ångestladdat och det var en pina att behöva gå igenom ännu en dag i livet.
– Det var som att gå omkring med glasögon som var helt svarta. Jag gick knappt i skolan för jag låg bara hemma och stirrade in i väggen, jag såg ingen mening. Jag festade också en hel del för att döva min ångest så hela tiden var jag antingen full eller bakis.

Trots Kittys dåliga mående var det ingen som visste att hon var deprimerad.
– Jag hade en fasad utåt och var alltid glad och festens mittpunkt. Så tror jag att det ofta är, de som är gladast utåt sett är egentligen deppigast.

Kitty klarade sig igenom skolan med några IG och efter gymnasiet flyttade hon till Australien. Hon började med positiva affirmationer, började festa mindre och uteslöt personer med negativ energi ur sitt liv. Hon beskriver det som att hon fick ett spirituellt uppvaknande och blev frisk från depressionen.
– Det var som att vakna upp ur en dröm. Jag kommer ihåg att jag vaknade upp och allt var så krispigt, berättar hon.

Psykoserna: “Jag trodde jag var Elsa i filmen Frozen”

Som 22-åring flyttade Kitty tillbaka till Sverige och mådde jättebra. Det bra måendet varade dock bara i ett halvår. Depression och ångest som tidigare hade dominerat Kittys liv byttes ut mot mani. Hon sa upp sig från jobbet i butiken hon jobbade i med målet att uppleva det spirituella uppvaknandet igen.
– Jag mediterade åtta timmar om dagen, lyssnade på spirituella ledare och läste böcker.

Som ett steg mot att uppnå ännu ett spirituellt uppvaknande lämnade Kitty Sverige. Hon besökte både ett nunnekloster i Frankrike och ett spirituellt community i Italien.
– Det var i Italien som psykosen bröt ut på riktigt. Jag sov inget, åt inget, jag fick vanföreställningar. Ja, egentligen alla symtom som man läser om när man läser om schizofreni, berättar hon.

Kittys som föräldrar som var hemma i Sverige förstod att något var fel och bestämde sig för att komma och hämta sin dotter. Från Italien var det första bästa flyg till Sverige, raka vägen in på psyket.

Våren 2016 hade Kitty mycket vanföreställningar och åkte in och ut på psyket. Det var också då man började misstänka att hon har schizofreni och en kort tid senare fick hon diagnosen.
– Det är som en dimma när jag tänker tillbaka. Jag vet inte vad som var en dröm eller vad som var verkligt.

Kitty berättar om hur det var att få diagnosen.
– Jag identifierar mig inte med sjukdomen. Jag förstår att jag har fått den diagnosen, men det är en läkare som har skrivit det på ett papper. Det finns så mycket stigma och skulle jag gå in i det då skulle jag bli helt förstörd.

Åren 2016 och 2017 dominerades av Kittys schizofreni. Hon hade mycket vanföreställningar, bland annat trodde hon att allt på tv handlade om henne och såg tecken överallt.
– Ett tag trodde jag också att jag var Elsa i filmen Frozen. Det var obehagligt att ha psykoser för jag kände mig inte som mig själv. Jag berättade inte heller om alla mina vanförställningar för jag visste att jag skulle uppfattas som konstig, men för mig var det verkligheten.

Tiden efter psykoserna

Sedan våren 2017 har Kitty inte haft några fler psykoser och det har tagit henne fram till idag att helt bli sig själv igen.
– Jag hade inte kontakt med någon när jag var riktigt psykotisk. Så när jag blev frisk fungerade jag inte riktigt socialt utan isolerade mig.

Idag är Kitty sjukskriven på grund av utmattning och äter antipsykotisk medicin. Planen är att snart börja arbetsträna eller få jobb och också förhoppningsvis kunna sluta med medicinerna så småningom. Hon ser sig själv som frisk från sin schizofreni.
– Min schizofreni påverkar inte mig idag alls, jag tvivlar nästan på att jag har den diagnosen.

Hennes bästa tips för att må bättre är att ta hand sig sjäv, ge sig själv tid, att inte försöka identifiera sig med sin diagnos för mycket och att läsa på om sSin diagnos. Kitty tycker också att det är viktigt att ha hopp.
– Man kan börja om på nytt – man kan gå vidare och komma tillbaka från sin sjukdom.

Stigmat kring psykisk ohälsa

Kitty har berättat för flera av sina vänner om sin diagnos och hon upplever att alla har varit jätteförstående. Samtidigt upplever hon ett stort stigma kring schizofreni.
– Trots att folk börjar vara mer och mer öppna så finns det fortfarande ett stort stigma. Till exempel förknippar folk ofta min diagnos med brottslighet.

Kitty berättar att stigmat kring schizofreni har påverkat henne mycket och tror att hennes situation hade sett annorlunda ut om det fanns en större öppenhet.
– Man hade kunnat stoppa detta tidigare om det hade varit mer öppet för då jag hade inte skämts. Det är mycket skam. Nu har jag dock slutat skämmas, jag står för vad som har hänt men att börja prata om det har tagit några år. Nu försöker jag prata om det för att minska stigmat säger Kitty.