Just nu är 385 läkemedel i Sverige restnoterade. Det betyder att de inte finns att få tag på någonstans i landet och för många av dem finns ingen prognos på när de kommer tillbaka till hyllorna igen. Ett flertal av dem har dessutom inga motsvarande läkemedel som de kan ersättas med. Ett av de läkemedlen är det populära p-pillret Zoely. Mitt p-piller.
Läs mer här: Bristen på p-piller en nationell kris: ”Politiker måste ta ansvar”
Zoely försvann ur hyllorna den 1 april i år men när jag fick reda på det hade det redan gått några veckor. Den lilla chansen att jag skulle få tag i något enstaka, kvarvarande paket hade redan kommit och gått. Jag vet inte hur ni är, men jag levde då fortfarande i villfarelsen att läkemedel finns när man behöver dem. Därför hade jag heller inte någon vidare framförhållning. När jag såg att jag bara hade en karta kvar gick jag till apoteket för att hämta ut fler. Jag visste inte då att det skulle vara början på en karusell av hopp och förtvivlan som till idag inte slutat snurra.
– De finns tyvärr inte, svarade apotekspersonalen när jag bad om att få plocka ut nästa paket.
– Okej, kan du kolla om de finns på något närliggande apotek?
– Nej, de finns inte alls. De är restnoterade. Tyvärr.
– Vad menar du?
– De finns inte någonstans i Sverige.
Då kom paniken.
För mig, och många kvinnor med mig, är inte p-piller något man lättvindigt tar, byter, börjar och slutar med. För mig är p-piller min livlina. Ända sedan jag fick min första mens har jag haft sådana smärtor i samband med det att det bitvis kommit att styra mitt liv.
Vissa gånger har det bara varit en ständigt molande värk som gjort det svårt att äta, gå och koncentrera sig på studier och arbete. Andra gånger har det varit en fullständigt vidrig smärta som skurit som knivar i mig i dagar i sträck, gjort att jag legat kallsvettig på golvet och vissa nätter bara kunnat vanka fram och tillbaka och försöka andas in, andas ut.
När jag för vad som kändes som hundrade gången försökte förklara det för en barnmorska var det något som klickade till hos henne. Hon sa att jag antagligen har endometrios, en kronisk sjukdom som drabbar drygt 10 procent av alla kvinnor i fertil ålder. Symptomen kan skilja sig åt, men gemensamt för de flesta är svår mensvärk. Och den vanligaste behandlingen? P-piller som äts utan uppehåll för mens, kanske livet ut.
Så jag gjorde som hon sa, började äta mina p-piller i ett och sedan den dagen har mitt liv inte varit sig likt.
Varje månad när det dragit ihop sig till mens hade jag känt en rädsla krypa sig på. En rädsla för hur det skulle bli den här gången. Men plötsligt försvann den. Jag kunde gå månader utan att ens tänka på mens och det var verkligen som att ha fått en skänk från ovan. För vissa är p-piller något som gör att de får kraftiga humörsvängningar, oregelbundna och krångliga blödningar och på andra sätt gör att de inte alls mår bra. Det är viktigt att ha med sig. Men för mig var det verkligen det bästa som kunnat hända. Vilket för mig tillbaka till den där dagen i april.
När jag uppsökte en barnmorska och förklarade att jag måste byta p-piller eftersom Zoely inte längre fanns såg hon ut som ett frågetecken.
– Men vi har ju skrivit ut det hela dagen! Vi skriver ut det p-pillret till alla, vad menar du att det inte finns? Jag måste prata med mina kollegor.
Problemet är bara att det inte fanns något motsvarande läkemedel. Zoely är ett p-piller som innehåller något som kallas naturligt östrogen medan de flesta andra p-piller innehåller syntetiskt östrogen. Det är också det p-piller många som lider av endometrios får utskrivet eftersom det genom sin uppsättning helt kan ta bort ens menstruation. Men det är inte det enda p-pillret som saknas i hyllorna. Varken Qlaira, Dienorette eller Yasminelle finns att få tag i.
När jag i panik vände mig till olika grupper på Facebook för att lufta min rädsla insåg jag snabbt att jag inte var ensam i min oro. Kvinnor skrev om skräcken inför att byta till ett annat hormon när de efter år av försök äntligen funnit ett som fungerat för dem. Många berättade om oron för att smärtan skulle komma tillbaka, oron för att börja blöda igen, oron för att tappa kontrollen. Både stödet och desperationen jag fann där var enorm. Liksom frustrationen. En vän till mig fick Qlaira på recept flera veckor efter att restnoteringen började. Hon kommer nu att ha de första tre invänjningsmånaderna avklarade lagom tills dess att hon behöver byta p-piller. Igen.
Restnoteringen för Zoely har skjutits upp en månad i taget med en dags varsel sedan i slutet av juli. Än i dag vet ingen när – eller om – någon av de här p-pillren kommer tillbaka och många kvinnor står nu utan ett fungerande preventivmedel. Barnmorskor vittnar om att det finns en stor risk att kvinnor helt slutar skydda sig och blir ofrivilligt gravida eftersom de inte vågar byta hormoner fram och tillbaka. Hormoner är inget man leker med men det är precis vad som händer nu. Hur länge ska vi tillåta det?
Läs mer:
Gynekologen om endometrios: ”Smärtan är inget man ska behöva tåla”
Hulda Andersson om livet med endometrios: ”Jag gallskrek genom akuten”
Barnmorskan om p-piller: ”Det är en myt att du måste ha mens”
Foto: TT
