Sjukvårdsministern som blev sjuk av stress: ”Vi måste bryta stigmat”

Plötsligt tog det stopp. För snart ett år sedan meddelade S-stjärnskottet Gabriel Wikström att han lämnar regeringen på grund av utbrändhet. Idag mår han bättre och vill dela sin berättelse: ”Pratar vi om det så försvinner stigmat”, säger han.

Text: Ida Vanhainen

Det här är ett redaktionellt samarbete mellan Svenska Dagbladet och Baaam. Läs mer om hur det funkar här.

Han var en Socialdemokratisk framgångsaga utan dess like. När Gabriel Wikström 2014 utsågs till minister med ansvar för sjukvård samt folkhälso- och idrottsfrågor var han bara 29 år gammal. Den tidigare SSU-ordföranden från Bergslagen hade därmed blivit en av Sveriges yngsta ministrar genom tiderna.

Men en dag tog det tvärstopp.

I maj 2017 meddelade en blek Gabriel Wikström att han lämnade sitt uppdrag på obestämd tid på grund av utmattningssyndrom.


Läs också: Psykologen: 6 tecken på att du är på väg att bli utbränd

Ett år har gått sedan dess. Under den tiden har han varit sjukskriven och pappaledig. Idag är det en annan Gabriel som sitter i soffan, somrigt klädd och solbränd.

– Idag är jag helt återställd. Men det tog mycket längre tid än jag trott.

Vad var det egentligen som hände?

– För att citera min läkare, jag var inte utbränd, men väldigt nära att bli det. Jag hann dra i handbromsen i sista sekunden.

Han minns att han sett tecknen på utmattningen komma krypande i flera månader – spänningshuvudverk, trötthet och sömnsvårigheter.

Gabriel Wikström kände igen symtomen, när han var 23 drabbades han av sin första utmattningsdepression och det tog då två år innan han var helt återställd.

– Min erfarenhet låg mig nog lite i fatet. Jag tänkte att jag kunde hantera det själv, jag planerade in återhämtningstid och kände mig duktig. Men det var en falsk trygghet. Jag borde sökt vård.


Första tiden efter sjukrivningen sov Gabriel Wikström över 18 timmar om dygnet, det var då han förstod hur utmattad han varit.

– I början tänkte jag att det var något som skulle gå att vila bort, och att jag snart skulle vara tillbaka i politiken. Men jag insåg snart att det varken skulle vara ansvarigt mot mig själv eller regeringen.

Sonen Bo, idag ett och ett halvt år gammal, spelade också in i beslutet att inte komma tillbaka till politiken.

– Det är fint att få fokusera på att vara pappa. Samtidigt så saknar jag politiken, både människorna jag jobbade med och ämnena. Det vore kul att jobba med liknande frågor igen, men en ministerpost är inte aktuellt som det ser ut nu, säger han.

Även om Gabriel Wikström saknar politiken så tror han att hans ideologiska driv kan ha spelat en roll i att han tidigare pressade sig själv så hårt.

– Det är klart att om du vill rädda världen så är du aldrig klar, du kommer alltid somna med dåligt samvete.

Innan du blev utbränd, kunde du prata med dina kollegor i regeringen om stressen du kände?

– Nej inte direkt, alla var ju minst lika upptagna. Det fanns liksom inget tillfälle att ta upp det.


Läs också: Nathalie Mark: Nej, det är inte bara ”duktiga flickor” som blir utbrända

Inom politiken är Gabriel Wikströms situation långt från unik. Listan på politiker som senaste åren sjukskrivit sig på grund av utbrändhet kan göras lång. Något Gabriel Wikström tror kan bero på ingrodda attityder.

– Det finns lite av en machokultur inom politiken idag. Man kan inte prata om känslor för det är att visa svaghet.

Men problemet med utbrändhet är större än så. Idag uppskattas över hälften av alla sjukskriningar bero på psykisk ohälsa så som utbrändhet, och antalet befaras öka.

Gabriel Wikström anser att det även finns strukturella skäl till att situationen ser ut som den gör idag.

– Pressen på unga är nog större idag. Vi lever i ett mer individualistiskt samhälle där motgångar i livet alltid är individens fel och aldrig samhällets. Men det är fel, det är strukturerna som måste förbättras, säger han och lutar sig ivrigt fram.

Det här verkar vara ett ämne som engagerar, är det din ministerbakgrund som gör sig påmind?

– Frågan berör dels på grund av mina personliga erfarenheter men också för att det här är ett så stort problem. Egentligen så är det vi ser en frisk reaktion på ett sjukt samhälle.

Om någon som läser detta är i en liknande situation som du var då, vad vill du säga dem?

– Det är inte ditt fel. Det finns folk som kommer försöka få dig att tro det, men det är inte ditt fel.

Foto: Lars Pehrson