För fem år sedan jobbade Therése Lindgren som mediesäljare med prestationsbaserad lön. Hon var social och framgångsrik. Och stressad.
– Jag tyckte jättemycket om att festa och jag var väldigt bekräftelsesökande. Det var egentligen en bra och rolig arbetsplats, det var bara en dålig kombo för mig. Jag började få panikattacker och med det kom ganska mycket ångest, vilket jag försökte döda med alkohol och destruktivt beteende mot mig själv, berättar hon.
Therése blev sjukskriven. Hon låg mest hemma och kollade på Youtube på dagarna. All energi var borta. De glittriga sminktutorials som börjat poppa upp på Youtube blev ett tidsfördriv och en verklighetsflykt. Det här var 2012.
I dag, när vi ses i en liten källarstudio på Östermalm i Stockholm, är hon Sveriges största kvinnliga youtuber. Hennes innehåll, som kretsar kring beauty, ångest, mode, relationer, djurrättsfrågor och veganism underhåller 519 454 följare på Youtube.
Många har fördomar mot influencers och det finns stora missuppfattningar om vad en influencer gör, eller kan göra.
– Många yngre ser mig kanske lite som en storasyrra som berättar om att jag haft ångest och inte alltid mått så bra. De känner igen sig i mycket av det jag säger och vill ha råd. Men det är även många äldre. Många som är stora i sociala medier är ju väldigt unga, runt 20, medan jag är 30. Så kanske kan även de äldre relatera till mig.
– Jag ser min kanal som ett fönster där jag kan välja att lägga upp videos där jag sminkar mig och bilder på fina outfits. Men jag väljer även att prata om psykisk ohälsa och djurrättsfrågor, som jag brinner för. Det känns väldigt bra när jag går och lägger mig på kvällen. Många har fördomar mot influencers och det finns stora missuppfattningar om vad en influencer gör, eller kan göra. Jag gör en bra sak, det är min absolut största behållning av det här, säger hon.
Vi backar bandet. Fem år. Till den avbrutna säljarkarriären och sjukskrivningen, som kom att bli lång. Nio månader. Fenomenet youtubers var nytt och det fanns inga stora svenska Youtube-profiler på den tiden. Therése hade börjat må lite bättre och en dag bestämde hon sig för att göra ett eget beautyklipp. Bara för att det verkade kul.
– Jag ställde upp en kamera, sminkade mig, spelade upp den jättejättefort och la på nån dålig låt… Jag fick kanske hundra visningar, men det var liksom inte det som var det viktiga. För mig var det redigeringen efteråt som var så himla kul.
I dag mår Therése bättre än någonsin. Ett av hennes mål just nu är att resa till ett varmt land och gå omkring för sig själv i en ny stad. En sådan resa har varit otänkbar tidigare, på grund av hennes sociala fobi. Men nu klarar hon det.
– Jag älskar Frankrike och vill hemskt gärna åka dit. Det kanske inte är så tropiskt och spännande, men det är varmare i alla fall. Och språket, jag älskar det!
En annan sak som står på Theréses bucket list för den närmaste tiden är att testa träningsformen pole dance. Hon beskriver sig själv som en typisk periodare när det gäller träning. Just nu är hon på jakt efter något som är så där kul att man längtar till nästa pass. Men precis som många andra tycker hon att det är svårt att hitta rätt.
– Jag hoppas att pole dance är jättekul. Tänk om det är det?! Jag ser verkligen framemot att testa!
Hennes vardagsrutin består av styrketräning på Balance (gymkedja i Stockholm, reds anm).
– Jag försöker tänka att lite träning är bättre än ingen träning. Om man tänker så, då blir det av. Som nu, jag har med mig träningskläderna för jag tänkte faktiskt gå till gymmet efter det här. Jag kan klämma in 20 minuter, det kan man nästan alltid. Det behöver inte ta en timme varje gång.
Therése har inga konkreta träningsmål, vilket är ganska befriande i dessa prestationsinriktade tider.
– Jag tränar bara för att jag vill må bra. Och då menar jag i första hand psykiskt. Där märker jag jättestor skillnad när jag får röra på mig. Träningen går inte att jämföra med något piller jag ätit, eller någon psykolog jag träffat. Den har verkligen hjälpt mig att må bättre.
När jag väl är hemma, bara min kille och jag, så känner jag mig inte ett dugg introvert. Då har jag massor av energi.
Hon beskriver sig själv som en introvert person, medan hennes jobb och karriär ju är mer av det extroverta slaget. Det är lätt att föreställa sig en krasch mellan kraven från omgivningen och hennes sanna natur, men så länge hon gör vad hon känner för så går det bra.
– Till skillnad mot många andra youtubers så går jag väldigt sällan på events och biopremiärer för det tar mer energi än det ger. Jag blir helt slut av sånt. Men när jag väl är hemma, bara min kille och jag, så känner jag mig inte ett dugg introvert. Då har jag massor av energi. Det är samma sak framför kameran, där känner jag mig hemma. Därför är det många som uppfattar mig som extrovert, för att jag är energisk. Dessutom tror jag att många har fördomar mot introverta personer – de tror att vi är tråkiga och tillbakadragna. Så behöver det förstås inte alls vara.
Inför dagens intervju och plåtning har Therése presenterat ett enda krav, och det är att alla skönhetsprodukter som används ska vara veganska. Hon blev vegetarian för fyra år sedan, efter att ha fått nog av att se djurs lidande.
– Det var inget som gick över en natt utan det har varit en lång process. Först slutade jag äta kött och jag har aldrig varit en mjölkdrickare, jag gillar verkligen inte mjölk, så ganska snart efter det slutade jag även med mjölkprodukter. Jag bytte ut matlagningsgrädde mot havregrädde och sojagrädde. Ägg har jag heller aldrig gillat så det fasade jag bara ut. I framtiden tror jag att vi kommer se tillbaka på dagens djurhållning och undra vad sjutton vi höll på med, säger hon.
Om Therése skulle tröttna på sitt nuvarande jobb tänker hon sig en framtid som programmerare. Hon har pluggat till systemutvecklare och hade ett år kvar till kandidatexamen när hon slutade. Men just nu är hon på rätt plats i karriären. Precis där hon vill vara.
– För första gången någonsin känns det som om jag gör skillnad, jag har ett yrke där jag påverkar.
Foto: Carl Klingspor
Text och styling: Karin Nordin
Hår och makeup: Kicki Burman
Art Director: Caroline Rosén
