Hannah och Amanda: ”Vi måste våga prata om ångest!”

Av: Johanna F Boström

Vi i Sverige räknas till ett av världens lyckligaste folk. Faktum är att vi hamnade på plats nummer 8 av 158 länder i World happiness report 2015, en ganska schysst placering. Men samtidigt är psykisk ohälsa det vanligaste hälsoproblemet i Sverige, och det bara växer. Sjukskrivningarna på grund av ångest och annan psykisk ohälsa har stigit från 29 till 37 procent på tio år. Om det tidigare var värk i leder och muskler som var det stora skälet till att vi stannade hemma från jobbet så är det idag värk i själen. Allra tyngst är det för de svenska kvinnorna där 25 procent uppger att de lider av svår oro eller ångest.

Hannah Widell och Amanda Schulman är inte främlingar för ångest. De diskuterar ämnet flitigt i sin podd ”Fredagspodden”, Sveriges största podd med 300 000 lyssnare per vecka. Baaam träffade dem för att prata ångest, och deras senaste bok.

Nu är ni aktuella med en bok, som ni skrivit tillsammans. Vad handlar den om?
Hannah: Den handlar om två tjejer som heter Vanessa och Alicia, som är systrar. Det är en trilogi och vi möter dem i första boken när de är 28 och 30 och de är precis i det där läget när man ändå börjar känna att ”Ska jag lämna party- och singellivet och gå in i någon form av familjeliv?”. Där någonstans, i den brytningen när man precis ska bli vuxen, befinner de sig.

Amanda: När saker och ting börjar spela roll. Och då blir det kanske lite mer synligt hur man mår. Ingen av de här tjejerna, när vi möter dem, mår jättebra. Men de låtsas ju det. De har inte alls hittat rätt än.

Hannah: Första boken heter ju ”Försoningen” och ur det kan man ju utläsa att de inte är så bra vänner, helt enkelt.

Jag hörde att ni inspirerats av era egna liv när ni skrev boken.
Hannah: Vi är ju systrar, precis som i boken. Vi tar avstamp i systerskapet i allt vi gör. Det finns något starkt i själva systerskapet som många som lyssnar på oss känner igen från sina egna liv. Och vi är ju sådär sjukligt intresserade av relationer.

Amanda: Vi har inspirerats en del av våra egna liv, men även mycket från folk som vi känner. Men det kan ju såklart varit något som man varit med om ungefär, men sen skruvar man till det gånger hundra så det blir en rolig och bra scen. Det är så lyxigt att få hitta på.

Hannah: Den handlar jättemycket om kärlek också. Den är underhållande och håller ett högt tempo, men den är ganska svart också.

Hannah och Amandas bok ”Försoningen” är dem första delen av tre.

I boken tar ni också upp psykisk ohälsa, vilket är något av en hjärtefråga för er. Varför pratar ni så mycket om psykisk ohälsa?
Amanda: Det är väl för att vi är nära det. Inte så att vi varit olyckligare än andra människor, men för oss har det varit viktigt att prata om det.

Hannah: Alla mår ju dåligt någon gång i livet, om man inte är någon överperson.

Amanda: Eller känner någon som gör det.

Hannah: Ja. Det kan ju vara allt från att man känner man oro eller ledsamhet till att man har råångest eller är bipolär. Man kan drabbas av psykisk ohälsa på olika sätt. Men folk pratar ju aldrig om det. Vi har levt i en familj där vi varit väldigt transparenta och pratat om hur man mår och kunnat skoja om sina psykiska åkommor. Det var det vi började med i Fredagspodden och vi visste inte om att vi skulle driva det här så hårt, men det vi fick var så oerhört stor respons från tjejer som sa ”Nu förstår jag att det är ångest jag har! Nu förstår jag att jag ska gå i terapi.”. Folk började rensa i sina egna tankar och rädslor och plötsligt fick de oss att hålla i handen. Där uppstod ett otroligt brinn. Det är genom podden som vi har förstått vidden av att prata om det. Det är samma sak i den här boken. Vi vill inte skönmåla någonting.

Psykisk ohälsa hos kvinnor ökar. Fyra av tio svenskar som är sjukskrivna är det för psykisk ohälsa. Det är den största orsaken till sjukskrivning idag. Vad tror ni ligger bakom det här?
Amanda: Vi är ganska hårt pressade, kvinnor idag. För vi ska ju göra karriär, vara mammor, föda barn och vara snygga, tränade och lyckade på alla vis. Det är otroligt mycket vi ska vara, och göra.

Hannah: Pressen blir för stor, och då pyser det ut. Och så tror jag att vi har mått dåligt under jättelång tid, men har kämpat på.

Amanda: Jag är glad att de här siffrorna ens kommer upp! Går vi längre tillbaka så har ju kvinnorna varit hemma och tagit hand om barnen och då sjukskriver man sig inte för du kan inte sjukskriva dig från att vara mamma.

Hannah: Man kan ju prata om att det sätts så mycket diagnoser hit och dit, men de är jätteviktiga för att må bättre. Får man ett namn, typ ”Jag har en förlossingsdepression”, så vet man vad det är och kan börja jobba för att bli bättre. Men om man bara mår dåligt utan att förstå varför så är det en fruktansvärd situation. Därför är det viktigt att få en diagnos.

Ni är väldigt öppna med att ni själva har drabbats av psykisk ohälsa på olika sätt., men för många är det ett väldigt högt hinder att våga prata om det. Hade ni också den där tröskeln?
Amanda: Ja.

Hannah: Men någonstans känner vi också att det inte ska finnas någon skam runt det här. Psykisk ohälsa är tabubelagt, men det är det vi försöker jobba bort.

Amanda: Vi skrattar jättemycket åt oss själva också. Åt våra diagnoser, eller vad det nu kan vara. Det är inte bara nattsvart. Vi pratar ju om ångest på alla möjliga vis, och oftast skrattar vi faktiskt åt det. Vi försöker ha någon slags kärlek till våra hjärnor istället.

Hur beskriver ni ångest?
Hannah: Vår förra bok, ”The golden year”, handlar jättemycket om det. Det finns ju så många olika sorters ångest. ”Vargtimmen” som vi kallar det är en sort, den är ofta relaterad till alkohol. Sen kan man ha panikångest och det är fysisk ångest, då rusar ju hjärtat och man tror att man ska dö. Sedan kan det vara det där lilla, lilla gnaget som bara gör att man känner obehag, det är också ångest.

Amanda: Men jag tror att det är olika för alla också. Hur det känns.

Hannah: Jag tror vi har gjort 187 avsnitt eller något sådant av Fredagspodden, och säkert i 100 av dem har vi pratat någon form av ångest. Sedan kan vi ibland prata om ångest och skratta jättemycket åt det för det är kanske lite ytligare ångest det handlar om just då. Jag tror att det är viktigt att prata om ångest i alla sina olika former. Det behöver inte bara vara tvångströja och psykakuten, det kan också vara att man känner att man mår lite dåligt hela tiden.

Om man mår dåligt, vad är ert råd?
Hannah: Vi brukar säga att när du väl vågat prata om ångesten så är halva ångesten borta.

Amanda: Och sök hjälp också. Du behöver inte lösa allting själv. Det finns jättemycket bra hjälp att få, det finns ju proffs där ute! De ska vi verkligen försöka utnyttja. Terapi är en väldigt fin sak att göra för sig själv.

Hannah: Jag vill citera Louise Hallin som är terapeut och som vi jobbar mycket med. Hon säger att om du söker hjälp hos Vårdcentralen så är de skyldiga att se till att du får tio timmar i terapi. Men du måste gå till den där vårdcentralen och säga ”Såhär mår jag”.

Om man inte mår dåligt utan bara vill rusta sitt psyke lite för framtiden, vad gör man då?
Amanda och Hannah: Yoga, haha!

Hannah: Det finns massor med olika sätt. Ett sätt är att ta makten över sitt liv och rannsaka sig själv. Vi försöker nu ta makten över de sista månaderna på 2015 och rusta oss för den här ganska stressiga perioden. Man måste hela tiden försöka ligga steget före.

Amanda: Och rensa ut. Det kan vara allt från en gammal tröja du inte använder till en kompis som inte är så skön, en dålig kille eller ett tråkigt jobb. Om du har en massa saker i ditt liv som inte är bra så finns det ingen anledning att ha kvar dem. Rensa bort, då får du ny energi.

Hannah: En så enkel sak som att vara i nuet och slänga alla ”När jag blir smal”-kläder tror jag är så bra. Ha bara kläder i garderoben som är som du är NU, och oavsett om du blir smal eller tjock eller vad som helst så är det DÅ. ”Det är som det är, och det blir som det blir”. Man kan inte vara där det blir.

Ni är ju väldigt framgångsrika och ångest är en del av ert paket. Har ni tagit er dit tack vare den eller trots den?
Hannah: Jag tror att ångest kan vara en jäkla drivkraft. Men den får inte äta upp en, för då kan det bli precis tvärtom. Mina första tio år i karriären så drevs jag enbart av prestationsångest, haha. Då mår man inte så bra.

Amanda: Men vi VILL väldigt mycket också. Och det har inte med ångesten att göra. Vi blickar framåt och vi har otroliga mål och drömmar. Vi är vilda i fantasin! Så vår framgång har kanske mer med lusten än med ångesten att göra tycker jag.

Hannah: Vi är bra på att förverkliga, och det har inte alls med ångesten att göra. Ångesten gör att kanske att vi är lite extra öppna och lite extra lyhörda för hur vi mår. Vi är noga med att känna efter. Men det vi har lärt oss, som säkert är en del av vår framgång, är att vi känner efter jättemycket hela tiden. Vi har slutat ta på oss saker som inte känns bra i magen. Och det tog lång tid. Att säga till sig själv ”Vänta nu, hur känns det här EGENTLIGEN?”. Sedan älskar vi att bygga bolag, göra innehåll och så vidare, det är liksom det roligaste vi vet. Och det är ju bortkopplat från all ångest. Det är en ångestdämpare om något.