
Karin blev ätstörd under graviditeten: "Jag hade viktkurvorna sparade i telefonen"
Ständiga samtal om BMI och viktkurvor under graviditeten triggade en ätstörning som Karin Kajjan Andersson hade lagt bakom sig. För Baaam berättar hon om hur det ätstörda beteendet återvände och vad som istället krävs i bemötandet av gravida kvinnor.
Läs mer: Alexandra, 27: När ska Sverige börja bry sig om min f*tta?
Viktkurvor, kontroller och ständiga kommentarer om hur kroppen ser ut. Om man tidigare har lidit av en ätstörning kan det fokus som läggs på kropp och vikt under graviditeten leda till återfall sjukdomen. Tidigare forskning har visat att upp till en tiondel av alla gravida har ätstörningsproblematik i samband med graviditeten.
Karin Kajjan Andersson flyttades tillbaka till det ätstörda tankesättet under sina två graviditeter. I ett Instagraminlägg lyfter hon problemet med hur både vården och omgivningen pratade om hennes kropp och vikt när hon var med barn. Karin hade haft ätstörningar under sin uppväxt och var i praktiken frisk när hon blev med barn första gången. Men allt det förändrades snabbt när hon steg in på Mödravårdscentralen (MVC).
– Min inställning först var att det skulle bli skönt att slippa tänka på mat, äta vad jag ville och att kroppen skulle vara till någon annan nytta än till att försöka gå ner i vikt hela tiden, säger hon.
Jag ställde mig i en gränd och skakgrät
Men riktigt så blev det inte. Redan i den första inskrivningen märkte hon att mycket fokus lades på hennes vikt.
– Det är viktkurvor man ska följa, ett visst antal kilon att gå upp för att göra det rätt. Man får veta sitt BMI och jag märkte på min barnmorska att hon tyckte att det var för högt. Det var en chock och en tillbakaskjuts till ätstörningstänket som går ut på att kontrollera om det man gör är rätt eller fel och mäta.
Då sa Karin inte ifrån. Chocken över bemötandet var starkt närvarande och som förstagångsförälder var hon mån om att vara gravid ”på rätt sätt”.
– Efter den första inskrivningen gick jag ut och ställde mig i en gränd och skakgrät för att jag tyckte det var så obehagligt. Det var inte vad jag hade väntat mig. Jag kände att jag kanske inte ens ville vara med barn längre för det var så jobbigt, säger hon.
Till slut ringde Karin och bad om en annan barnmorska. Under den andra graviditeten var hon förberedd på hur triggad hon kunde bli. Ändå gled hon åter igen in i ett ätstört beteende, men den här gången flyttade hon fokus till träning.
– Jag hade viktkurvorna sparade som bilder i telefonen så jag kunde hålla koll. På kollarna på MVC var jag, stört nog, mest orolig för om jag hade gått upp mycket i vikt.
Karin tycker att barnmorskor behöver ta en mer aktiv roll i att bromsa och motverka ett ätstört tankesätt.
– Även om man har en väldigt bra barnmorska som inte kastar BMI i ens ansikte eller påpekar att man har gått upp för mycket i vikt så är det svårt att skydda sig. Hela proceduren i mötet med vården är likt beteendet när man är ätstörd.
Inte bara bemötandet från vården triggade ett osunt förhållande till mat, även resten av omgivningen bidrog.
– Som gravid blir ens kropp, mer än vad den redan är som kvinna, allmän egendom. Folk kommenterar den, granskar och har inga problem med att prata om magens storlek och vikten man kommer tappa under amningen.
Efter Karins första graviditet var hon otroligt fokuserad på att gå ner i vikt och göra det snabbt. Men en ätstörning som frodats i nio månader försvinner inte så fort graviditeten är fullbordad. Till slut insåg hon att viktnedgången och tankarna kring mat var ett problem och tog tag i det.
Inlägget på Instagram har lett till att många har delat Karins inlägg, hört av sig och berättat sina egna erfarenheter. Själva berättandet och insikten att man inte är ensam tror Karin kan hjälpa mycket i mötet med vården och bidra till att man vågar säga ifrån.
– Din vårdkontakt ska ge dig bra vård och då ska man inte starta igång ett ätstört beteende. Känns det inte bra med en barnmorska så byt, det har man alltid rätt att göra. Prata med din omgivning, din familj eller partner och säg att du inte vill höra kommentarer om din kropp, säger Karin.
Om du har en gravid person i din närhet menar Karin att mat och kropp ska vara en ickefråga.
– Jag tycker inte att man behöver prata om det alls. Det finns ingen vits med det. Du kan ändå inte gå in i en kiosk utan att se löpsedlar om att gå ner i vikt. Vad du äter ska inte vara ditt fokus, speciellt inte när du håller på och bygger en annan människa inne i din kropp. Försök att avdramatisera det och rikta om fokus.
Mängden reaktioner på Karins inlägg bekräftade det hon redan visste: det är inte bara hon som har upplevt det här. Och behovet om att prata om det är stort.
– Det är tabubelagt att prata om. Det finns enormt mycket skuld som riktas mot gravida som är ätstörda, vilket gör att det är svårt att få vård.
Skuldbeläggandet tror hon har att göra med den självuppoffrande mammaroll vi har i Sverige. Fördomen kvinnor med ätstörningar möts av är att det alltid handlar om att se snygg ut, något som inte ryms i mammarollen.
– Som mamma ska du göra avkall på allt som är för sig själv och istället göra allt för ditt barn. Alla förstår att en ätstörning inte är bra för barnet i magen. Du misslyckas i din mammaroll för att du på något sätt skulle sätta dig själv före sitt barn och barnet råkar illa ut på grund av det. Man missar att det är en sjukdom som man inte kontrollerar själv.
Foto: Pressbild, Thinkstock