De synar näringslivstopparna i sömmarna och hänger ut de börsbolag som misslyckas med jämställdheten. På bara några år har den ideella stiftelsen Allbright blivit en kraft att räkna med – med Amanda Lundeteg i spetsen.
2016 utsågs hon till framtidens mäktigaste person av organisationen TCO och på bara ett år gick hon från praktikant till vd.
– Det känns så knäppt idag. Då var jag så naiv, jag fattade nog inte vad jag gav mig in på, och det var nog tur. Allting hände väldigt fort och det var många stora och utmanande händelser på en gång, säger hon.
När Amandas föregångare Rebecca Lucander lämnade stiftelsen tog deras ordförande tillfället i akt att fråga Amanda om hur hon ville att Allbright skulle utvecklas.
– Jag målade upp mina mål och hur vi skulle nå de målen. Det där hur:et har jag förstått var väldigt centralt för att hon skulle känna sig trygg att föreslå mig som vd. Många har visioner och idéer om vad man kan göra men att ha det där hur:et på plats visar att man tänkt igenom alltihop.
Allbright är en ideell stiftelse som arbetar för ett jämställt och meritokratiskt (att en persons förmågor och meriter ska bestämma hens status i samhället) näringsliv med fokus på att få in fler kvinnor på ledande positioner i börsnoterade bolag. Varje år släpper de en rapport där de kartlägger jämställdheten bland bolagen. De som inte har någon kvinna i ledningen hamnar på röda listan. Och Amanda har fått ta emot flera arga samtal under åren på Allbright.
– Jag visste att det skulle vara en massa arga Anders:ar som ringer och skäller på en. Men samtidigt är det bättre att de ringer och skäller än att de inte ringer, för då bryr de sig åtminstone. Då kan man diskutera och debattera och jag tycker alltid att vi har på fötterna. Blir du arg för att vi visar på att ditt bolag inte har kvinnor, då är det jättelätt för dig att göra något åt det.
De arga reaktioner är inte lika många i dag som när Amanda började på Allbright 2012. Många börsbolag vet om att de är dåliga på jämställdhet men frågar istället om hjälp att bättra sig, vilket har lett till att Amanda och hennes kollegor i dag även har en utbildningsverksamhet.
Och utbildning behövs. Enligt den senaste Allbrightrapporten är endast 17 av börsens vd:ar kvinnor – medan 289 av dem är män. Var fjärde bolag saknar helt kvinnor i ledningsgruppen och endast 39 av börsens 298 bolag har en ledningsgrupp med jämn könsfördelning. Amanda menar att jämställdhet på börsen berör gemene kvinna i allra högsta grad.
– Det är klart att hon ska ha samma förutsättningar att forma sitt liv som hennes jämnåriga som är män. När kvinnor får samma tillgång till makt och inflytande så kommer det påverka alla andra jämställdhetsområden.
Läs mer: Se hela röda listan här
Om kvinnor finns representerade på ledande positioner tas deras erfarenheter till vara på, något som Amanda tror leder till ett hälsosammare arbetsliv och minskad psykisk ohälsa.
– Nu är arbetslivet så himla präglat av män som har dominerat i alla tider och som inte behövt ta huvudansvar för hem och barn. Kvinnor lägger i snitt fem timmar mer i veckan på hushållsarbete och tar ut merparten av föräldraförsäkringen. När kvinnor ska göra karriär på de skeva villkoren är det klart att den psykiska ohälsan ökar. Det blir ohållbart. Jag tror även att objektifieringen i reklam kommer att minska för att kvinnors erfarenheter kommer tas tillvara på. Produkter och tjänster vi har i samhället idag kommer bli mer anpassade till kvinnor.
Men arbetet på Allbright ger effekt, det syns på de röda listorna. Från att ha varit 100 bolag på listan är det i dag 77 – och då tillkommer det hela tiden nya bolag. Rekordmånga av börsbolagen är jämställda och fler organisationer och individer ser till att frågan ständigt ligger högt på agendan.
Nästa generation för med sig en större kunskap om genus och jämställdhet än tidigare generationer haft, men för att få till en riktig förändring måste också dagens ledare dra sitt strå till stacken.
– När nya personer kommer in på arbetsplatserna påverkas de av den kulturen som är satt. Om det finns en stark kultur som säger att du som kille inte ska vara föräldraledig är det lätt att anamma den. Vi har goda förutsättningar för unga människor har bra värderingar. Problemet är de som är ute i arbetslivet nu, det är de som måste förändra sig.
Amandas första tydliga minne av att bli diskriminerad på grund av sitt kön är från studietiden i Uppsala. Hon började läsa på ekonomiprogrammet och flyttade samtidigt in med en vän som läste genus och matade henne med kunskap.
– Vi var lika många kvinnor som män på programmet men det var automatiskt männen som hördes lite mer på seminarier och räckte upp handen oftare. Nio utav tio gånger var litteraturen skriven av män och föreläsarna var män. När vi diskuterade fiktiva case på seminarierna blev vd:n alltid en han. Då väcktes den här ilskan och smärtsamma insikten att jag kommer inte ha samma förutsättningar att göra karriär som mina medstudenter som är män.
Att växa upp som brun i ett väldigt vitt samhälle medförde dock att hon redan hade någon form av maktanalys i bakhuvudet.
– Jag har alltid känt att jag blivit behandlad annorlunda, men som barn var det enklare för mig att koppla allt till hudfärg än till att jag var flicka. Hälften av befolkningen är ju flickor och som barn var det svårt att förstå att man kunde bli diskriminerad då.
Snart ska Amanda själv uppfostra en pojke. Frågan om hur man gör det på ett jämställt sätt diskuteras mycket hemma just nu.
– Även om vi pratar jättemycket om genusfrågor hemma så ser samhället ändå ut som det gör. Det gäller också att vi visar och agerar på ett sätt som vi vill att han ska agera på. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker det är läskigt. På grund av rådande snäva mansroll känns det som en större utmaning att uppfostra en pojke.
Foto: Linnéa Jonasson/Appendix Fotografi, Johan Bergmark
