Från första studenten till första läkaren – 9 banbrytande kvinnor från historien

Från första studenten till första läkaren – 9 banbrytande kvinnor från historien

De var nyskapande, orädda och passionerade. Baaam lyfter några av de svenska kvinnor som genom historien tagit kampen för rätten till arbete och utbildning.

1921 är ett årtal som många känner igen – året Sveriges kvinnor fick rösta för första gången. Men hur såg vägen ut till lika löner, rättvisa arbetsvillkor och möjlighet till utbildning? Baaam vill lyfta några av Sveriges pionjärer när det gäller arbete och utbildning.

Anna Hammar-Rosén

Anna var en av Sveriges första kvinnliga tidningsutgivare redan 1773. Hennes man startade tidningen ”Hvad nytt, hvad nytt?” året innan och när han dog tog hon över utgivningen. Hon drev tidningen i 20 år och brukar kallas för Sveriges första kvinnliga redaktör.

Fredrika Bremer

1853 bildade Fredrika Bremer Sveriges första kvinnoförening: ”Stockholms fruntimmersförening för barnavård”. Kvinnorörelserna som växte fram i Sverige under 1800-talet ställde krav på ekonomisk och juridisk rättvisa och rösträtt.

Fredrika släppte 1856 romanen ”Hertha” som argumenterade för att kvinnor skulle bli myndiga. Romanen skapade mycket debatt och ledde till att riksdagen 1858 beslutade att ogifta kvinnor fick rättigheten att ansöka om myndighet vid 25 års ålder.

Betty Pettersson

Betty Pettersson blev år 1871 den första svenska kvinnan att ta studentexamen. Året efter fick hon med kunglig dispens tillstånd att studera vid Uppsala universitet och blev därmed även den första svenska kvinnan att studera på universitet. Men Betty var fortfarande väldigt begränsad i vad hon fick göra på universitetet. Hon fick till exempel inte besöka rektorn eller nation utan att ha en manlig släkting med sig. Hon tog sin kandidatexamen 1875 med nyeuropeisk språkforskning som huvudämne.


Den första kvinnliga fackföreningen, ”Hemsömmerskor i Lund”, bildades 1886. Syftet var att sömmerskorna skulle höja sina löner, men de har tyvärr inte lämnat något arkiv efter sig och upplöstes i början av 1900-talet.

Anna Lindhagen

Anna Lindhagen tog 1902 initiativet till att starta ”Kvinnornas Fackförbund”. Fackförbundet ville organisera hem- och industriarbeterskor och förbättra löner, arbetstider och förhandla fram avtal med sociala förmåner.

Wilhelmina Skogh

Wilhelmina Skogh var en kvinnlig entreprenör i restuarangbranschen och ägde och drev flera restauranger och hotell runt sekelskiftet. Hon började som 14-åring diska på restauranger, avancerade snabbt och 1878 öppnade hon sitt första hotell: Järnvägshotellet i Storvik. Som första kvinna blev hon 1902 utnämnd till direktör för Grand Hotell i Stockholm och drev bygget av Vinterträdgården.

Karolina Widerström

Karolina Widerström blev 1888 Sveriges första kvinnliga legitimerade läkare. Hon jobbade som gynekolog och kämpade för att förbättra kvinnors sociala villkor. Hon var en tidig förkämpe inom sexualundervisning, var engagerad i kvinnors rättigheter och i kampen mot prostitution.

Karolina Widerström var Sveriges första kvinnliga legitimerade läkare.

Ester Blenda Nordström

Ester Blenda Nordström blev känd över hela Sverige när hon granskade pigors arbetsförhållanden i ett tidningsreportage. 1914 började hon jobba som piga och skildrade sina upplevelser i reportageserien ”En månad som tjänsteflicka på en bondgård i Södermanland”. Hon berättade om de bortglömda pigornas hårda arbetsvillkor med långa arbetsdagar och enformigt arbete.

Bertha Wellin

Bertha Wellin var en moderat politiker och sjuksköterska som jobbade för att förbättra sjuksköterskors arbetsvillkor i riksdagen. Hon var en av de första kvinnliga riksdagsledamöterna som valdes in i riksdagen efter valet 1921 och skrev flera motioner om bättre pension för sjuksköterskor och högre löner för kvinnor.


1946 enades alla kvinnor i riksdagen om en motion: lön efter prestation och avskaffande av de särskilda kvinnolönerna. 1960 kom lagen om lika lön för lika arbete, men först 1983 öppnades alla yrken upp för kvinnor.

Karin Kock

Karin Kock var professor i nationalekonomi och blev 1947 Sveriges första kvinnliga statsråd i Tage Erlanders socialdemokratiska rege­ring. Hon spelade en viktig roll inom kvinnorättsrörelsen och var senare chef för Statistiska Centralbyrån.

Källor: Länsstyrelsen, Göteborgs universitet KvinnSam, Karolinska institutet

Foto: IBL