Nathalie Mark: Jag var på abortdemonstration i Spanien – och såg vad som kan hända

100 kvinnor gör abort i Sverige varje dag – nu vill vi prata om det

Jag står och tittar ut över torget Puerta del Sol i centrala Madrid. Solen gassar ned från en klarblå himmel och från scenen en bit bort dånar generisk popmusik ut över folkmassan framför. Det ser ut som en stadsfestival men plakaten med texten ”Ja till livet!” vittnar om en annan sanning.

Det är våren 2014 och jag och en vän befinner oss på en av flera stora ja till livet-demonstrationer som varje vecka hålls runt om i Spanien. Rörelsen har medgång och den högerkonservativa regeringen har lagt ett förslag om att endast tillåta abort om graviditeten innebär en allvarlig risk för kvinnans hälsa eller om hon blivit våldtagen. Än vet de inte att förslaget om bara några månader kommer att röstas ned i parlamentet. Än har de stort hopp om att stoppa det som de kallar för ”mord”.

Ett av plakaten som syns överallt består av en bild av en rädd treåring med en revolver riktad mot bakhuvudet. Några av de som håller i plakaten är själva barn. Här är all form av abort mord och de jag pratar med menar att det inte finns några större skillnader mellan bilden på barnet och abort. En kvinna sträcker fram en liten plastbebis mot mig. Dockan ser ut som ett nyfött barn, bara mindre, och hon menar att den ser precis ut som foster gör i vecka tolv. Senare får jag veta att det finns få likheter mellan dockan och ett riktigt foster i vecka tolv.

Läs också: Johannas abort blev en dokumentär: Vi måste prata om abort

Under Francisco Francos fyrtioåriga diktatur rådde i Spanien totalt abortförbud. Trots att p-piller lanserades i Europa redan 1961 blev de inte lagliga i Spanien förrän tre år efter diktaturens fall, 1978. I dag är det i Spanien tillåtet att göra abort till och med vecka 14 och man behöver då inte ange ett särskilt skäl till aborten. Det är dessutom lagligt att avbryta en graviditet fram till vecka 22 om det finns risk för kvinnans hälsa eller om fostret har skador som inte är förenliga med ett skäligt liv.

Det finns dock de som önskar att vrida tillbaka klockan. Många insatta vi träffar hävdar att lagförslaget, som aldrig gick igenom men som hade stort stöd, var en kompromiss mellan katolska kyrkan och regeringen. Men det är långt fler än gamla präster som är för ett abortförbud.

– Livet börjar vid befruktningen och kvinnans rätt att bestämma över sin kropp upphör när den rätten går ut över någon annan, säger en 19-årig kille som varit med och startat en ungdomsorganisation till Ja till liv.

Sällan har jag mött någon så övertygad om att han har rätt. Varje vecka åker han och organisationen ut till olika abortkliniker för att övertala kvinnor att inte göra abort.

Demonstrationen på Puerta del Sol har övergått i något slags lyckorus och ur högtalarna hörs nu Icona Pops megahit ”I love it”. Jag undrar vad de skulle tycka om att deras feministdänga används för att motarbeta aborträtten. Än är läget i Spanien långt från vad vi ser i Sverige men även här ute i landet rör det på sig. Abortmotståndet har väckts till liv efter år i dvala och SD, som allra minst kan bli näst största parti i nästa val, vill inskränka aborträtten rejält. Dessutom för KD en, än så länge, förlorande debatt om samvetsfrihet för barnmorskor.

Ännu har inte abortmotståndet fått fäste i Sverige. Men rättigheter är inget vi ska ta för givet – de är något vi måste fortsätta att kämpa för. Runt om i Europa höjs röster mot abort och det har satt pendeln i gungning även i Sverige. Det är dags att vi på allvar pratar om abort. Nu, innan det är för sent.

Foto: Nathalie Mark

Källa: Abortmotståndare på frammarsch i krisens Spanien