När jag såg att SVT skulle släppa en svensk fantasyserie blev jag 50 procent förvånad, 20 procent skeptisk men ändå 30 procent nyfiken. Charlie Gustafsson (Vår tid är nu) spelar en ängel vars uppgift är att ge självmordsbenägna människor livslusten tillbaka. I rollerna ser vi även Happy Jankell och Madeleine Martin, vilket skulle kunna skvallra om viss verkshöjd.
Gott så.
Serien spelades in redan 2016 och anledningen till att den inte släppts förrän i januari 2021 var efterarbetet med effekter och dylikt.
LOVANDE, tänkte jag. SVT har absolut lyckats fånga mitt intresse. Men sedan tryckte jag på play...
9 tankar jag hade efter att ha sett SVT:s Änglavakt
Jag hade precis hunnit stänga munnen efter den initiala chocken när första avsnittet plötsligt tog slut. 10 minuter långa är avsnitten. 10 minuter?!
Det tog nästa fem år i postproduktion för att uppnå effekterna. Fem år! Varför ser då den här ängelns själ ut som en ljusslinga från Lagerhaus? Och varför är det coolaste som händer att det börjar koka i en kaffekopp av Charlies vrede?
Hur mycket tid har egentligen förflutit sedan 2016? Det känns rakt av orättvist mot Charlie Gustafsson, Madeleine Martin och Happy Jankell med den här fördröjningen med tanke på allt annat som de har gjort som är mer i närtid. De behöver liksom stå till svars för något I DAG som de gjorde innan de i princip slog igenom.
Till exempel: Madeleine Martin fullkomligt briljerade i Amningsrummet i höstas – men nu är det här hennes senaste produktion? Och Charlie Gustafsson har sedan 2017 haft grepp om våra hjärtan tack vare prestationen i Vår tid är nu – och så kommer Änglavakt?
Jag säger bara att det är en blue balls utan dess like för deras fans.
Vems examensarbete är det här? För i så fall kan jag tycka att serien ändå har något. Och i så fall ber jag verkligen om ursäkt för den här texten.
Okej, vänta lite här nu. Nu fattar jag! Var det tänkt att bli en julkalender? De tio minuter långa avsnitten, den allvarliga voice-overn, de vuxna människorna som beter sig och pratar som barn, änglatemat... den pitchades såklart som julkalender i SVT, men nekades eftersom den var för mörk med alla självmord.
It all makes sense!
Charlie Gustafsson blir biten av en surdeg. Charlie. Blir. Biten. Av. En. Surdeg. Obs det är en dramaserie.
Fem avsnitt in nu. Varför fortsätter jag kolla?
Suicide Zero och Mind har varit med i arbetet med serien för att den ska vara äkta och för att inte uppvigla folk (I guess). Men varför är alla som ska ta livet av sig i serien tjejer/kvinnor? Är det inte allmänt känt att det är vanligare med självmord bland män? Borde inte någon sakkunnig ha påpekat det?
Efter varje avsnitt visas texten: Behöver du hjälp eller stöd? Hit kan du vända dig. Följt av en rad telefonnummer. Är vi helt säkra på att man inte belastar självmordslinjen i onödan när folk nu ringer dit för att bearbeta att de behövt se Änglavakt?
Jag vet, jag vet, jag har varit där du är. Du är lite sugen och nyfiken ändå och tänker att svensk fantasy låter kul. Du tänker: ”Hon överdriver säkert”. Du vill se Änglavakt. Gör det! Men säg inte att jag inte varnade dig.
