Josefin Asplund som mamman Jenni i Snöänglar, håller i ett barn.

Josefin Asplund om nya serien Snöänglar: ”Det blev personligt”

Skådespelaren Josefin Asplund är aktuell i SVT:s Snöänglar, en serie som tar upp tabubelagda ämnen kring mödraskap. För Baaam berättar hon om varför serien känns så viktig – och personlig – för henne.

Den 28 mars har SVT:s nya dramaserie Snöänglar premiär, och Josefin Asplund spelar huvudrollen Jenni.

Jenni är en komplex småbarnsmamma som befinner sig i en situation i livet som hon inte trivs med. Hon kämpar med att leva upp till föreställningarna som finns kring att vara en bra mamma, och känner sig ständigt dömd utifrån. Plötsligt lamslås Sverige av ett kraftigt snöoväder, och familjens fem veckor gamla bebis försvinner. Fallet utreds, och allt fler blickar riktas mot Jenni – som inte minns någonting av natten. Är hon skyldig eller inte?

Serien kretsar kring mödraskap, trasiga relationer, missbruk och kärlek. Men framför allt handlar den om de högt ställda kraven på mammor.

– Snöänglar synliggör bland annat hur det känns att inte kunna leva upp till de förväntningar och krav som sätts på en som förälder, och visar hur hårt du, jag eller samhället dömer mammor. Den handlar om alla olika slags trauman och tabun som finns kring föräldraskap – att ångra sina barn, att inte vilja ha barn, att längta tillbaka till livet innan barn och att inte kunna ta hand om sina barn till exempel.

Det låter som viktiga kvinnoporträtt!

– Ja! Och det var väldigt mycket det som jag gick igång på när jag läste manuset, att det är så många olika perspektiv. Det känns jätteviktigt att få berätta den här historien.

Josefin berättar även att hon själv kunde relatera till serien och att det var många minnen som kom tillbaka från hennes egen barndom under inspelningen.

– Jag började tänka tillbaka på minnen och personer, barn i skolan som levde med föräldrar med missbruksproblem, som hade svårt att få ihop det ekonomiskt och som inte sällan levde med ensamstående mammor. Jag har tänkt mycket på dem under inspelningen. Det blev personligt och kom mig väldigt nära.

Varför känner du att den här serien är viktig?

– Vi pratar mer om psykisk ohälsa nu än tidigare, men det är fortfarande så himla tabubelagt att prata om mammor som inte kan ta hand om sina egna barn – som vill, men kan inte. Framför allt som kvinna, kanske för att ”kvinnligheten” är väldigt kopplad till att vara mamma i de könsstrukturer som vi lever i.


Gjorde succé i Top Dog

Josefin Asplund har verkligen inte legat på latsidan senaste tiden. I oktober förra året hade den prisbelönta dramaserien Top Dog premiär på C More och TV4. Handlingen kretsar kring juristen Emily (Josefin Asplund) och ex-brottslingen Teddy (Alexej Manvelov), som i jakten på en eftersökt kidnappare tvingas samarbeta.

Serien, baserad på Jens Lapidus boktrilogi VIP-rummet, Sthlm Delete och Top Dog, har hyllats i Sverige och internationellt, av både tittare och kritiker.

– Det är såklart fantastiskt roligt. Det jag gör handlar om att berätta något, att få människor att känna och tänka. När publiken dessutom gillar det de ser blir det extra uppfyllande, säger Josefin.

Josefin Asplund har en gul klänning och ler.
Foto: Magnus Sandberg/Aftonbladet/TT

Josefins karaktär Emily är en driven affärsjurist med trassligt förflutet – som gör allt som står i hennes makt för att klättra uppåt på karriärstegen. Hon är hemligt skuldsatt, ensam och utan fast bostad. Trots det är hennes driv enastående, och det är tydligt att hon bestämt sig för att inte låta det som varit påverka det som blir.

– Det finns både likheter och olikheter mellan mig och Emily. Generellt så hittar jag alltid något som jag kan känna igen mig i och förstå hos mina karaktärer. Det blir omöjligt att porträttera dem annars. Sedan har man kanske inte upplevt samma saker som sina roller, men vi delar många känslor. Emily är mycket duktigare än vad jag är, mycket mer påläst och målmedveten. Det finns en stramhet hos henne som jag inte delar, jag är en person som kan balla ur mycket lättare och säga helt fel saker. Jag pratar alltid innan jag tänker.

Det vore tjänstefel av mig att inte fråga: blir det en säsong två av Top Dog?

– Det kan jag tyvärr inte svara på.

Så hanterar Josefin sin prestationsångest

Innan Josefin Asplund bestämde sig för att bli skådespelare sökte hon sig till andra yrken. Inte för att hon tvekade på vad hon ville göra, utan för att rädslan för att misslyckas var för stor. Lyckligtvis vågade hon till slut kasta sig ut, och numera är både Sverige och världen hennes arbetsplats.

Absolut roligast tycker Josefin det är att skildra en annan tid – med allt från kläder och scenografi till atmosfär och känsla.

– Det var fruktansvärt roligt att porträttera Astrid i Vikings, dels på grund av den stora produktionen och maskineriet som det innebar men också att få stuntträna varje vecka med svärd, prata med fornnordisk accent och ränna runt i tunga läderklänningar i Kattegatt. Call Girl var också en magisk inspelning där vi fick dyka ner i 70-talets Stockholm i platåskor och ta del av en väldigt speciell tid, säger Josefin.

Josefin Asplund som karaktären Astrid i Vikings, tittar argt.

Josefin Asplund som Astrid i Vikings.

Foto: MGM/KOBAL/REX/SHUTTERSTOCK

Men med framgång kommer också stress och press. Inte minst från en själv. Något Josefin väl känner igen sig i.

– Jag har en otrevlig prestationsångest som kommer och hälsar på inför varje projekt jag hoppar på. Det som hjälpt mig är att försöka fokusera på att ha så kul som det bara går. Att lita på att man är bra nog och kan sin grej. Då blir allt så himla mycket roligare, annars fastnar man lätt i negativa tankar som tar över. Sen kan den där pressen vara lite bra också. Den bidrar till att jag gör mitt jobb lite mer ordentligt och anstränger mig. Det blir som en motor, i lagom dos.

Hur hanterar man stress bäst tycker du?

– Det där är så himla individuellt. Men glöm inte att andas. Och gör det du tycker om att göra. När jag känner mig beroende av andra och enbart anpassar mig efter andra får jag lätt stresspåslag. Jag antar att det är för att jag tappar kontrollen, men också för att jag glömmer bort mig själv. Det hjälper att ge tid för sig själv och prioritera sig själv. Men det beror på vem man är. I dag matas vi så mycket av vad andra gör så ibland kan det vara skönt att bara zona ut.

På tal om att zona ut, vad gör du helst när du inte jobbar?

– Träffar folk (när man får), festar, läser, spelar tennis, lagar mat, kollar film. Typ det. Men allra helst träffar jag människor i min närhet som jag inte har hunnit umgås med. När man spelar in en film eller serie krävs det typ 600 procent av en under en begränsad tid, då är det svårt att klämma in annat än sömn och mat.

Till sist, förutom nya skådespelarjobb är 2021 även året då du fyller 30, hur känns det?

– Generellt sett ser jag fram emot att bli äldre. Ibland känner jag att jag inte riktigt kan identifiera mig med min egen ålder, vad som förväntas av mig i den åldern jag är i. Jag har alltid klickat med äldre personer och jag tror att jag skulle bli lugnare i mig själv av att få lite fler år på nacken. Sedan vill jag ha en jävligt stor fest på min 30-årsdag. Men frågan är om det kommer vara möjligt.

Video och intervju: Hannah-Fina Rohrmüller (januari 2021), Sofia Börjesson (mars 2021)

Foto: Fredrik Sandberg/TT/ Johan Paulin/SVT

Relaterade artiklar

Nanna Blondell: “Som svart kvinna måste jag ta fajter för mina roller”

Så blir nya serien Snabba Cash – kolla in trailern

8 gånger tv-serier (helt) motsagt sig själva tidsmässigt

13 svenska kvinnor som lyste upp i mörket under 2020