”Får man inte säga nånting i jävla Hollywood längre?”.
Det frågar sig en krönikör på Moviezine, Sveriges största sajt för film, serier och spel. Bakgrunden till utropet är att skådespelaren Gina Carano, som gjort en uppskattad roll i Disney's succéserie The Mandalorian, förra veckan fick sparken från Disneyägda Lucasfilm efter att hon gjort en rad kontroversiella uttalanden i sina Instastories.
Hur kontroversiella? Jo, i ett av inläggen jämförde hon hur det är att vara republikan i dagens splittrade USA med hur det var att vara jude i Nazityskland:
”Jews were beaten in the streets, not by Nazi soldiers but by their neighbors…even by children. Because history is edited, most people today don’t realize that to get to the point where Nazi soldiers could easily round up thousands of Jews, the government first made their own neighbors hate them simply for being Jews. How is that any different from hating someone for their political views”, skrev hon.
Till texten delade hon också en historisk bild från massakern i Lviv 1941 där judiska män och kvinnor dödades, bland annat av sina egna grannar.
Detta är heller inte första gången Gina Carano uttryckt sig problematiskt på sociala medier. Hon har tidigare delat inlägg där hon hånat bland annat användandet av ansiktsmasker och korrekta pronomen på transpersoner. Men till sist fick alltså Disney och Lucasfilm nog och i ett uttalande på onsdagen meddelade en talesperson på Lucasfilm att Caranos inlägg är ”motbjudande och oacceptabelt”.
Det är alltså mot bakgrund av detta som krönikan i Moviezine tar avstamp. I texten skrivs bland annat att det nog inte är sista gången som ”Disney gör sig av med någon på grund av blunders online” och krönikören frågar sig om cancel culture har gått för långt.
Diskussionen om cancel culture är en intressant sådan eftersom den verkligen suddar ut gränsen mellan verk och person. Här kan ju allt från om man bör se filmer av Woody Allen och Harvey Weinsten till hur man hanterar sin kärlek för Harry Potter-böckerna när dess skapare uttrycker sig transfobiskt på Twitter tas upp. Men när frågan om yttrandefriheten är hotad också vädrar morgonvind i texten vill jag smälla igen fönstret.
Det är faktiskt inte så komplicerat. Du får säga precis vad du vill – men du måste vara beredd att hantera konsekvenserna av det. Hamid ”Rektor Hamid” Zafar skrev hatiskt om judar och homosexuella och det var ingen som stoppade honom från att skriva det – däremot betyder inte det att han har rätt att få synas i Sveriges största underhållningsprogram På Spåret.
När man, som Carano, är ansiktet utåt för ett megaföretag som Disney så behöver man förstå att man i den rollen också representerar företaget. Enligt flera källor har Gina Carano fått varningar av Disney tidigare, vilket gör att hon mycket väl kunde förstå att hennes inlägg skulle få konsekvenser. Att hon trots det delar dem är knappast ”en blunder” utan ett aktivt val hon har all rätt att göra, men då får hon också stå sitt kast. Disney är ett privat företag och det är helt upp till dem vilka de väljer att anlita som skådespelare i sina filmer och tv-serier. Och det kommer inte vara Gina Carano.
Jag kan också tycka att det är synd att Gina Caranos karaktär inte kommer att ta mer plats i serien. Jag tyckte att det var befriande att se en kvinnlig actionhjälte utan minsta tillstymmelse till nöd men att reagera på att skådespelaren bakom karaktären jämför republikaner i USA med judar under Nazityskland gör mig knappast till en ”lättkränkt snöflinga”, som krönikören menar. Det är ett fruktansvärt uttalande som rimligtvis kan få konsekvenser. Och det är inte ett hot mot yttrandefriheten, det är att stå upp för mänskliga fri- och rättigheter.
”Får man inte säga någonting längre utan att ens yrkesliv hotas?”, frågar sig krönikören mot slutet.
Det får mig att undra hur Moviezine hade agerat om en av deras skribenter började propagera för att coronaviruset sprids via 5G-master? Eller att vaccinet innehåller ett chip för mind control? Det hade varit helt oproblematiskt för deras varumärke – eller?
Foto: TT/Skrämdump Moviezine
