Under gårdagskvällen arrangerades årets upplaga av Guldbaggegalan på Cirkus i Stockholm. Det var som vanligt en stjärnspäckad kväll – men den här gången var det inte bara frid, fröjd och utdelade priser. I Golden Globe-anda tågade skådespelarna in på galan till ljudet av trummor och iklädda svarta kläder gick de hand i hand under tystnad, utan att svara på frågor. På många syntes budskapet #tystnadtagning.
Efter galan publicerades ett upprop i Svenska Dagbladet där skådespelarna bakom #tystnadtagning, som samlade hundratals underskrifter under förra året, menar att det är dags att prata makt, pengar och orättvisor i film- och tv-branschen.
”Alla har vi vittnat om trakasserier på grund av kön. Men vill vi komma till rätta med övergreppen måste vi börja prata om de skadliga strukturer som möjliggjort dem. Vi måste börja prata om makten och pengarna”, skriver de.
Vidare skriver de att kulturen visar vilka i samhället som har en röst – och vilka som lämnas utan. De menar att det är tydligt att kvinnor fortfarande inte får vara jämställda män, inte ens i film och tv.
”Genomsnittsåldern för kvinnliga skådespelare som i år var nominerade till en Guldbagge för bästa huvudroll är 31,5 år, medan motsvarande siffra för männen är 48,8 år. Det speglar också tydligt genomsnittsåldern för de senaste 20 årens pristagare i samma klass och är ett tydligt bevis för hur osynlig den åldrande kvinnan är i det offentliga rummet”.
Dessutom passar de i manifestet på att ge en rejält känga till public service-instituten Sveriges Radio och SVT och Svenska Filminstitutet (SFI).
”Filmer med kvinnliga regissörer, som Anna Odell, Lisa Langseth och Amanda Kernell, har de senaste åren haft stora framgångar både på Guldbaggegalan och på internationella prestigefestivaler. Trots det är manliga regissörer i majoritet och enligt siffror från SFI har de som grupp fått dubbelt så stor budget som kvinnor de senaste sex åren – 1 109 miljoner kronor jämfört med 603 miljoner kronor”, skriver de och fortsätter:
”De kvinnliga konstnärerna håller alltså enligt filmbranschen samma kreativa höjd, men tilldelas bara hälften av produktionsmedlen. SFI brukar svara att det är andra investerare som gör att män får större budgetar, men enligt vår statistik har det alltså enbart från SFI betalats 146 miljoner kronor mer i stöd till män 2012–2017”.
De fortsätter med att rada upp en statistik som inte är så smickrande för svensk film och tv. Bland annat skriver de att endast två icke-vita kvinnor och inga icke-vita män som fått en Guldbagge för bästa huvudroll under de senaste 20 åren. Detta trots att de står för 30 procent av befolkningen i Sverige. Samt att SVT under de senaste sju åren bara haft en fjärdedel kvinnliga regissörer och manusförfattare.
”SFI och SVT: hur ser ni på att statistiken, som vi redovisar här, så tydligt visar hur makten snedfördelas? Att pengarna går till män. Att det är män som anlitas som regissörer, manusskribenter och upphovspersoner? Att det inte finns utrymme för kvinnliga skådespelare att åldras i branschen?”.
De skriver dock att det såklart inte handlar om enskilda aktörer.
”Vi är medvetna om att vi alla är en del av könsmaktsordningen; det här handlar inte om att några är ”goda” och andra är ”onda”. Det handlar om maktstruktur och vanor. Att bryta vanor är svårt, men vi är övertygade om att vi kan göra det om vi jobbar tillsammans”.
Foto: IBL
