9 tankar om metoo-filmen Promising Young Woman – utan att spoila

”Lova mig att du ser den här filmen med en kille, för det är framför allt killar som behöver se den. Men de kommer inte att göra det självmant”, skriver Baaams popkulturredaktör Sofia Börjesson efter att ha sett den Oscarsvinnande metoo-filmen Promising Young Woman.

De största framstegen för feminismen de senaste 20 åren
2:30
Drag & Drop

Du kan vara lugn! Artikeln innehåller inga onödiga spoliers!

Cassie (Carey Mulligan) är 30 år, jobbar på café och bor hemma hos sina föräldrar efter att ha hoppat av läkarlinjen. På kvällarna går hon ut på krogen och låtsas bli aspackad för att sedan invänta att en kille utnyttjar situationen. För det gör de. Varje kväll är det någon som försöker ligga med henne trots att hon säger nej och är till synes oförmögen att göra motstånd. Och precis när de är på väg att våldta henne slutar hon spela full och frågar vad de håller på med.

Promising Young Woman är en film om metoo som inte nämner metoo en enda gång. Den var nominerad i fem kategorier på Oscarsgalan 2021 och kammade hem priset för bästa originalmanus. Den 21 maj 2021 hade filmen biopremiär i Sverige och Baaams popkulturredaktör Sofia Börjesson har sett den. Här är hennes tankar om Promising Young Woman, utan att spoila för mycket!

Läs även: Nytorgsmannen – en av Sveriges värsta våldtäktsmän genom tiderna

Drag & Drop

Färgglatt och ljuvt men rått och äkta

Det är något i estetiken som gör att man fattar att det är regissören bakom Killing Eve (Emerald Fennell) som håller i spakarna. Eller typ, det är mer American Beauty möter Virgin Suicides möter Sofia Coppolas Marie Antoinette möter.... ja, men Killing Eve!

Hur som. Det är färgglatt och ljuvt samtidigt som det är rått och äkta – precis som känslan som förmedlas i filmen. Kudos!

”Subtil” men tydlig metoo-film

Missförstå mig rätt, jag tycker att metoo är bland det största vi har åstadkommit, men det faktum att det här är en film som helt uppenbart handlar om metoo och ändå inte nämner "metoo" en enda gång är... ganska najs?

Filmen tar upp så många aspekter från metoo-debatten att det inte går att undgå varifrån inspirationen är hämtad ändå. Var går gränsen för våldtäkt? Hur lång tid efter ett övergrepp är det rimligt att få upprättelse? Vad innebär det för kvinnan att hon var full när hon våldtogs? Vad hon hade på sig? Vad händer när kvinnorna börjar säga ifrån?

Ge Fennell pris för mest äkta krogscen någonsin NU!

I början är det en slow motion-scen där vi får se fulla, vuxna män som dansar på krogen. Svetten stänker, håriga magar hänger ut och skjortknappar kämpar för glatta livet. Scenen är underbart ackompanjerad av låten Boys av Charli XCX. Jag spyr för det är så äkta och realistiskt och samtidigt kan jag inte fatta att jag är straight.

Mind-fucken när Seth Cohen är en douche

Det är så genialt av Emerald Fennell att bara ha med en massa nice-guys från tidigare filmer och serier som förövare. När Adam Brody (aka Seth Cohen från The O.C.) dyker upp blir man helt chockad av att även han är ett svin när det kommer till kritan. För det är så det känns. Som att det är Seth.

Och vid ett annat tillfälle träffar hon en supernördig kille som babblar om sin urtrista bokidé – och även han är: ETT SVIN! Point well taken, Fennell. Patriarkatet kommer i många olika skepnader, men boys will be boys.

Män som inte får ligga: ”Det är nåt fel på dig”

Männens reaktioner när deras tilltänkta ”ligg” (aka våldtäktsoffer) plötsligt visar sig vara nykter och helt förmögen att ifrågasätta vad de håller på med är otroligt trovärdiga. De flesta vänder från kåta och segervissa till vettskrämda och börjar genast ifrågasätta hennes psykiska hälsa. S-K-R-Ä-L-L!

*Pluggar texten till Paris Hiltons Stars are Blind*

Om du inte har sett filmen än kommer det här verka jättekonstigt, men jag vill numera kunna hela texten till Paris Hiltons Stars are Blind och jag vill att min kille ska kunna den med. Jag har saknat den?

Överlag är musiken väldigt bra i filmen. Jag kommer gå raka vägen in på min ljudliga streamingtjänst och spara soundtracket DIRR efter att jag har publicerat den här artikeln.

Tacksamheten över Sveriges samtyckeslag

Vad glad jag är för att det som gestaltas i hennes krogrundor är oaktsam våldtäkt och inte något diffust felsteg utan namn i Sverige. Många som kollar på det här i andra länder är kanske inte lika övertygade om att det är så grovt att försöka ha sex med någon som är så här full, någon som mumlar fram sitt nej eller inte förstår vad som händer. Någon som absolut inte är kapabel att visa vad den vill. Jag undrar hur snacket går där. Men framför allt är jag så, så tacksam för samtyckeslagen.

Handbok i hur man svarar på catcalling

I en scen alldeles i början är Cassie på väg hem efter att ha ställt ännu en potentiell våldtäktsman mot väggen. Det ser ut som att hon går en klassisk ”walk of shame” (ursäkta megasexistiskt uttryck här) dagen efter ett one night stand och hon passerar ett gäng byggarbetare som givetvis börjar vissla efter henne och ropa diverse olämplig skit. Hennes reaktion? Hon stannar, vänder sig mot dem – och tittar. I tystnad. Länge. Till slut börjar de skandera om att hon är psykiskt sjuk och går därifrån, illa berörda. Rys uppstod. MYSRYS!

Kan ni lova att ni ser den med en kille?

Jag älskar den här filmen och kan verkligen rekommendera den, både för att det är en bra film – men också för att den är så viktig. Men snälla, kan ni inte lova mig att se den tillsammans med en kille? För det är killar som behöver se den här filmen, och de kommer tyvärr inte att göra det självmant (låt en kvinna ha lite fördomar).

Icke-kommentar om slutet

Jag vill ju jättegärna säga något om slutet, men jag håller mig ifrån det för att inte spoila. Det enda jag kan säga är att recensionerna kring huruvida det var en bra twist eller ej har gått isär. Men jag sällar mig till dem som tycker att det är briljant. Men anledningen till det kan jag inte säga utan att spoila.

Drag & Drop

Summan av den berömda kardemumman är: se filmen. Vänta inte. Den är värd varenda biokrona. Men se den med en man!