Tove Styrke: ”Hela världen brinner”

Varje månad utser vi på redaktionen en Baaambrud, någon som gör och säger smarta, coola saker som vi vill hylla. November månads Baaambrud är ingen mindre än Tove Styrke, som just nu är aktuell i årets omgång av Så mycket bättre.

Inspelningarna skedde traditionsenligt (men coronasäkrade) på Gotland.

– Jag trodde inte att jag skulle gråta. Jag är ju ett proffs! Men under min första lunch drog ”the waterworks” igång. Jag sa det mest klyschiga jag någonsin sagt, säger hon och imiterar sig själv, hulkandes:

– Det är så fint med musik. Så tittade jag mig omkring och såg hur produktionen tänkte ”där fick vi henne”, haha.

”När jag var liten var jag prinsessa”

Hon pratar mycket med händerna. Gestikulerar stort och iklär sig gärna rollen som sig själv som barn, på gymmet eller på scen. Plats har hon alltid tagit naturligt.

– När jag var liten var jag ju prinsessa. Jag hade en period då jag inte svarade på tilltal om folk inte kallade mig för prinsessan Josefine. Jag tyckte att man skulle ha ett trestavigt namn. Desto längre, desto finare. Josefine var flickigt och vackert. Tove var kort och tråkigt. Min showgirl har alltid funnits.

Prinsessan Josefine finns alltså där inne?

– Inte bara där inne! Hon lever ut i allra högsta grad. Även när jag inte har en scen. Jag är en spexperson som älskar att ta plats, klä upp mig och att få dansa runt.

Tove vill representera sin musik visuellt. Mode är och har alltid varit ett intresse. Senaste skivan hade till exempel estetiken space cowboy.

– Jag inspireras mycket av drag och vill alltid ha inslag av det på scen. Det ska vara over the top, men med glimten i ögat. Man kan inte ta sig själv på för stort allvar. Jag ser det som att bli en superhjälteversion av sig själv. Som att få blomma ut till det ultimata, den sista pokemonen.

Superhjälteversionen använder Tove på flera sätt i livet. Som när det kommer till att inte bry sig om vad andra tycker.

– Åsikter om mig som inte spelar roll rör mig inte. Det är helt fantastiskt och en grej jag ser fram emot med att åldras. Jag vet att jag bara kommer bry mig ännu mindre.

Hur gör man för att bara kunna skita i?

– Bli gammal! Nej, men jag skiter inte i allt. Jag har verkligen två sidor. Den andra sidan av mig är en ångestdriven person. Jag kan ha långa perioder då jag är jätteängslig och har många rädslor. Jag är hemma och kan knappt göra det jag gör eftersom jag tycker det är så svårt att våga inför mig själv. Jag trycker ner mig själv. Men jag har byggt upp den andra sidan som en motvikt. Jag måste vara mitt eget största fan. Den varma, trygga och fantastiska superhjälteversionen.

En ålderskris av beundran

Tove Styrkes Instagram är i princip en lektion i power posing. Det är rosa tracksuits, basker i lack, croptops och fuck you-tecken. Det skiljer bara 1,5 år mellan oss i ålder, men jag får i princip en ålderskris av beundran varje gång jag ser hennes flöde. Jag erkänner det för henne.

– Näää, utbrister hon och fortsätter:

– För mig är kläder och mode ett sätt att leva ut. Det och smink kan bära mig genom vad som helst. Om jag känner mig som skit kan jag hitta någon sorts styrka i att få visa upp mig själv.

Samtidigt har hon en hatkärlek till sociala medier. Nyligen såg hon Netflixdokumentären The social dilemma, där avhoppare från stora medieföretag berättar om baksidorna med algoritmerna och likefunktionen.

– Jag ville bara gå in på mina sociala kanaler och logga ut. Trycka på delete och säga till alla att de inte behöver vara där och att de ska leva sina liv. Samtidigt är det en blessing att som artist kunna ha direktkontakt med sina fans. Det tycker jag gör att det positiva överväger det negativa. Jag går ju liksom in och kollar på mina följares konton, haha!

Om den nära kontakten är the blessing, vad är då the curse?

– Att man jämför sig med andra. Det är lätt att utveckla ett ohälsosamt förhållande till det man ser.

Vad tänker du om ditt eget ansvar där?

– Jag försöker väga upp bilden jag förmedlar av mig själv genom att lägga ut stories. Där kan jag vara mer real, skämta och lägga upp en ful bild på mig själv med en konstig bebisavatar som svävar runt.

”Det känns skönt att fly och bara få vara häxa”

Via Toves Instagram är det ganska enkelt att lista ut att hon gillar astro och horoskop.

– Jag tror att många gör det för att vår verklighet är så jobbig just nu. Det är som att hela världen brinner och inget makes sense. Allt är kaos. Då känns det skönt att få fly och bara vara häxa ett tag. Astro är ett kul sätt att analysera sig själv.

Hon är född under den andra halvan av november. Det gör henne till skorpion. Jag är fisk och efter en snabb googling står det klart att vi är fyra tecken ifrån varandra, vilket ska vara bra och harmoniskt.

– Ja, vi är vattentecken båda två. Det är jättebra. Generellt sätt går jag bra ihop med fiskar, kräftor, oxar och en och annan våg.

Hur är livet som skorpion?

– Jag har solen i skorpionen och min ascendent, vilket är mycket det man utstrålar, i lejonet. Så det är två självcentrerade galningar. Men vi skorpioner har oförtjänt dåligt rykte tycker jag. Vi är mycket känsligare än man kan tro. Många tror att jag är en väldigt tuff person. Men jag är typ den känsligaste som finns, egentligen. Det är ju därför jag har det här skalet.

Vem får se din känsliga sida?

– Väldigt få. Men det här året har jag övat på att visa den för fler människor. Men att inte lita på människor är också en väldigt skorpionig grej. Trust no bitch, haha.

Vad är så jobbigt med att öppna sitt skal?

– Jag tycker det är så obehagligt att visa sig sårbar inför människor. För då har jag ju lagt mina känslor hos den personen. Och då får den personen makt över mig. Att då bli avvisad skulle kännas som en katastrof. Men jag håller på att lära mig att det inte är någon fara. Livet gör ont ibland. Men man reser sig upp och borstar av sig. Mitt liv har blivit rikare sedan jag vågat visa mig sårbar. Jag grät på mitt gym för två veckor sedan.

Vad hände?

– Jag hade en känslig dag bara. Jag försökte undvika ögonkontakt och dölja att tårarna var nära men min tränare sa att ”nu tittar du på mig”.

Tove lutar sig framåt för att spela rollen som tränaren. Hon spänner ögonen i mig. De är hasselnötsbruna och hennes eyeliner är sådär vass som den bara blir på bra eyelinerdagar.

– Jag visste att om jag tittar in i ögonen på en annan människa nu kommer jag börja gråta. Men det är viktigt att våga. Om det kommer jobbiga känslor får det vara så. Alla gråter ibland. Alla bryter ihop ibland. Man får det, utbrister hon.

Tove fyller snart 28. Hennes karriär som artist har redan pågått i över 10 år. Hon upptäcktes som 16-åring, 2009, i Idol. Sedan gick det snabbt. 2010 släppte hon sin första singel, Million pieces. Sen kom den andra, White light moments.

Ett år senare placerades hon på New York Posts lista över artister att hålla koll på. Men plötsligt tog det stopp. Som 19-åring blev hon utbränd eftersom hon hade svårt att säga nej i takt med den stigande karriären. För att återhämta sig flyttade hon tillbaka till Umeå under en period, där familjen bor. Idag är hon tacksam över att hon stoppade i tid.

Gick på röda mattan ihop med flickvännen

Karriären som artist pågår i offentligheten. Samtidigt är det viktigt för Tove att få vara privat. Hon ogillar när de två världarna krockar och beskriver det som en svår balansgång. Hennes närmaste krets måste få prata för sig själv.

Sist vi sågs var på ELLE-galan i januari. Bland strålkastare iklädd en hyrd 80’tals-look dök hon upp med hårförlängningar som skulle fått självaste prinsessan Rapunzel att bli avundsjuk. Med sig hade hon sin flickvän. Det var första gången de gick på en röd matta ihop.

– Jag tyckte det kändes fint. Att ta med sig en person på röda mattan på det sättet, säger hon med ett leende samtidigt som hon betonar ordet person och fortsätter:

– Jag har väldigt stark integritet och jag separerar mitt privatliv från min artistkarriär. Men av någon anledning kändes det bara roligt att få göra någonting tillsammans. Att det någon gång kan få överlappa lite. Det kändes som ett fir att få klä upp sig tillsammans och gå på gala.

”Jag är kär i en person”

Tove undviker gärna alla former av fack och boxar vi människor så ofta använder för att definiera varandra. Hennes texter är könsneutrala för att det ska vara lätt för alla att känna igen sig. Begreppet ”komma ut” kan många gånger kännas förlegat. Som att man ska ha något slags krav på sig att informera omvärlden om vilken typ av personer man tycker om.

– Ska jag behöva göra något sorts statement? Jag är kär i en person. Det känns som att jag ju aldrig sagt något annat heller. Det blir så konstigt. Som att man skulle ha suttit i en bur hela livet och nu har kommit ut. Jag har inte suttit i någon bur! Jag har varit mig själv hela tiden. Det är bara det att ni inte vetat allt om mig, säger hon och fortsätter:

– Om du inte är hetero måste du helt plötsligt förklara exakt vad du är, hur och var på skalan du faller. Jag vet inte ens själv! För mig är sexualitet och identitet så komplexa frågor. Jag vet ju inte vem jag är imorrn så hur ska jag kunna definiera mig själv med ett enda ord idag? Det måste få vara fritt!

Kärlek är kärlek. Men det tycker tyvärr inte alla.

– Det är också en anledning till att jag väljer att gå på röda mattan med min tjej. Det gör faktiskt skillnad för någon annan. Jag hade jättegärna sett en person som mig gå på röda mattan med sin tjej på ELLE-galan när jag var liten. Representation är allt. Det är viktigt och går inte att komma ifrån. Om jag känner mig lite obekväm för att det känns lite för privat så offrar jag gärna det för att kunna ge tillbaka till någon som behöver det.

Läs alla tidigare Baaambrudar här!