Alexandra Rejsmar: I dag vill jag att vi tänker på våra verkliga lucior

Snart kommer hon, Lucia med ljus i hår.

Lucia, den helgonförklarade kvinnan vars öde var att bli såld, torterad, bränd och mördad. En martyr för kvinnoföraktet som rådde på 300-talet och som råder än idag på 2000-talet.

För är det något som är beständigt, som löper som en röd tråd genom alla tider, så är det kvinnoförakt.

Läs även: De gjorde svenska #metoo till en jordbävning – vi listar powerkvinnorna

Jag önskar att vi kunde tänka på nutidens lucior, för dom lever mitt ibland oss. Kvinnor vars öden som i detta nu bestäms av män. Jag tänker på hon som blivit gruppvåldtagen i Fittja och som bad om hjälp men fick kalla handen, kanske för att hon sågs som en andra klassens medborgare.

”Vem ska tro mig nu” sa hon och svaret är: ingen utav värde. Jag vill skrika rakt ut när jag läser att de misstänka männen är släppta i väntan på sin dom och jag mår illa när jag snuddar vid tanken på vad det betyder.

Baserat på att rättsväsendet köper att männen skulle haft sex med kvinnan i samtycke i utbyte mot knark. För hon är en missbrukare och en sån går inte att lita på? Lagen gällande sexköp, vem bryr sig om den, en gång är ingen gång och kvinnor får agera varor.

Så om ingen trodde henne innan, vem ska göra det nu? En knarkare bad om hjälp och fick epitetet knarkhora och om männen frias kan de söka om skadestånd och få pengar för den tiden de hölls inne.

Snart kan vi se luciatåg på tv och runt om i landet. Det känns avlägset från den ursprungliga Lucia som blev såld till en bordell för att sedan mördas för att hon var en kvinna som tyckte och tänkte lite för mycket och lite för högt.

Den ”svenska” lucian håller vi krampaktigt i. Men vi pissar på Lucian som gett högtiden sitt namn och mening. Vi pissar på nutidens motsvarigheter och istället för att uppmärksamma deras öden bråkar vi om vem som får bära vad på huvudet i luciatåget.

Läs mer: Här protesterar deltagarna mot kvinnovåld under Miss Peru

Lucia mördades för 1713 år sedan och hennes synd var att vara kvinna.

Jag skulle vilja ta årets Lucia i akt och hedra alla kvinnor som behövt bli offer för sexuella trakasserier, misshandel och mord för att en man tagit sig rätten att bestämma hennes öde. Jag vill skriva ner några namn som jag aldrig vill att vi glömmer, kvinnor som idag inte kan vara med och skriva #metoo. Låt oss tillsammans minnas dem under kommande högtid, fyll gärna på med namn som saknas.

Lotta Rudholm, för att hon längre inte ville vara någons kvinna.

Alexandra Mezher, som ville hjälpa människor i nöd.

Lisa Holm, för en mans begär.

Tova Moberg, för sina feministiska värderingar.

Kim Wall, för hennes nyfikenhet.

Elin Krantz, för att hon gick hem själv.

Ida Johansson, för att hon vågade motionera med musik i öronen.

Pela Atroshi och Fadime Sahindal, för att de tog sig rätten att älska utanför religion och etnicitet.

Therese Johansson Rojo, för att hon kysste fel kille.

Ni är lucia.

”Stjärnor som leda oss, vägen att finna,

bli dina klara bloss, visa prästinna.

Drömmar med vingesus under oss sia,

tänd dina vita ljus, Sankta Lucia”