Ni som har hängt med i nyhetsflödet den senaste tiden har väl knappast missat att det går rätt hett till i förhandlingarna kring Brexit. Om ni, precis som vi, känner att det har varit för många vändor för att riktigt hänga med i vad som händer så kan vi i alla fall försöka se HUMORN i spektaklet.
Folk somnar sittande, skriker rakt ut, hotar med våld och är allmänt uttråkade (Brexit röstades igenom redan 2016 så tacka fan för det). Ärligt talat: att se förhandlingarna kring Brexit är som att bevittna en sen kväll på krogen – nykter.
9 bevis på att Brexit har utvecklats till en sen kväll på krogen
Som alla trevliga utekvällar (som kanske redan pågått lite för länge) övergår de givande samtalen så småningom till… flams, trams och asgarv åt ingenting.
Och någonstans hamnar man (eller ja, oftast män) i någon form av testosteron-peak där man (de) antingen börjar slåss eller ”skojbrottas lite” med sin kompis. I premiärminister Boris Johnsons fall råkade det dock röra sig om ett oskyldigt barn som fick smaka på hans frustration kring de utdragna förhandlingarna.
Man finner sig plötsligt bredvid någon som har blivit så full att den inte längre känner av vad som är intressant för andra att höra. Och så sitter man där, framför Hampus, 33, och lyssnar på långa haranger om bolåneräntan och hans konspirationsteoretiska tankar kring katolska kyrkans makt över världspolitiken.
Och då låter man gärna tankarna vandra i väg. Kanske tänker man på vilken jävla bra låt som spelas där i bakgrunden, och försöker ta ut ackorden på sin luftgitarr.
Sällskapet runt bordet på puben har fastnat i en diskussion och du (som är lite för onykter för uppgiften) blir intvingad i rollen som diplomat.
… Men dina diplomatiska försök till sansat samtal funkar inget vidare, och snart vänder sig de bråkande parterna mot dig istället.
Då lackar du till slut och sänker dig till de andra fyllehundarnas nivå.
Sedan går musten ur en och man orkar inte ens engagera sig. Istället sitter man med armarna i kors och bara muttrar för sig själv.
Och till slut somnar man till sorlet av de pågående fylledusterna, slagsmålen, svordomarna och asgarven. Någonstans bestäms det att det är en god idé att köpa cannabisaktier för kompisgängets samlade slantar, och på oklart sätt förs pengar över och det garvas gott.
Dagen efter vaknar du och minns bara vagt vad som utspelade sig igår. Du ser att pengarna fattas på kontot och du har blåmärken på ställen du inte minns att du slagit i. Nåväl. Någonstans minns du skratt. Ni hade säkert kul. Du väljer att inte ha ångest förrän du har något konkret på fötterna. Det kommer du givetvis att få så småningom, om inte förr så när det ”dundersäkra kortet” canabisaktier visar sig vara allt annat än säkert och du måste förklara för din sambo varför julens Thailandsresa är inställd.
Men som sagt, än så länge existerar inte ångest.
