Månadens Baaambrud i augusti, Dona Hariri.

Dona Hariri gjorde karriär av sin aktivism: "Kvinnan har varit min styrka"

En av Sveriges mäktigaste kvinnor, Dona Hariri, är jurist. Hon brinner för mångfald, rättigheter och skyldigheter – och hon omger sig alltid av kvinnor.

Varje månad utser vi på redaktionen en Baaambrud. Någon som gör och säger smarta, coola saker och som vi vill hylla. Augusti månads Baaambrud är juristen Dona Hariri, 31. Hon är aktuell med boken Fatta lagen! som förklarar vilka rättigheter och skyldigheter vi har på ett enkelt sätt. Men hon är också en av Sveriges mäktigaste kvinnor.


Dona Hariri, 31, växte upp i ett socioekonomiskt utsatt område i Jönköping, i en familj som flytt kriget. Och även om hon bara var tre år när hon kom till Sverige kom flykten att prägla hela hennes uppväxt.

– Jag växte upp med historierna om vem som dött var under flykten och med en ständig känsla av att allt är tillfälligt och förgängligt, berättar hon.

Det ledde till att hon ofta tänkte på rättigheter, skyldigheter och orättvisor redan som barn, och att hon som tolvåring köpte sin första lagbok på ett antikvariat.

– Då tänkte jag: ”Nu kommer jag att ta makten”. Och det var så allt började. Men precis som många andra så växte jag inte upp med vuxna som trodde på eller motiverade mig. Många i min omgivning tyckte att jag skulle tänka om. Du vet hur det är för tjejer, de klappade mig på huvudet och var lite: ”lilla gumman, inte ska väl du”. Men det gjorde bara intresset ännu starkare.


Dona Hariri är en jurist som har lyckats med bedriften att göra sin aktivism till karriär. Men trots det tycker hon att epitetet ”människorättsaktivist” är problematiskt.

– Jag ser inte det jag gör som aktivism. Jag ser det som att vara jurist. Det jag gör ska varje jurist göra. Vi ska vara en samhällsaktör som tar plats, ifrågasätter och höjer rösten. Och vi ska används juridiken som ett demokratiskt verktyg för alla.

Hennes vision är att alla ska ha rätt till sina rättigheter, vem man än är och var man än kommer ifrån.

– Jag försöker vara bron mellan folket och rättsstaten kan man säga. Och jag gör det på lite olika sätt: genom att föreläsa, moderera, kommentera juridiska frågeställningar på tv och i radio och nu senast genom att skriva en bok.

Dona Hariri är månadens Baaambrud i augusti.

Till exempel tillbringade Dona Hariri över sju månader på Stockholms centralstation under flyktingkrisen. Men att det skulle bli så länge visste hon inte då, de där första kaosartade dagarna då hon fortfarande trodde att allt skulle lösa sig och vara över om en vecka.

– Människor i nöd behöver mat, vatten och någonstans att sova. Men det blev också uppenbart för mig att de behövde koll på sina rättigheter och skyldigheter. Det var så mycket oro, rädsla och frågor. Hundratals kom varje vecka till stationen och visste ingenting.  Så jag började gå runt och berätta att jag var jurist, och plötsligt stod jag med 30, 50, 70 personer runt mig, som alla ville ha hjälp med sina frågor.

Så Dona startade Facebookkgruppen Jurister på Stockholms central. På så vis kunde hon få hjälp att hjälpa fler.

– Det var när jag insåg att den där lösningen aldrig skulle komma, utan att det var upp till ideella krafter, som jag startad Facebookgruppen. Och sedan blev jag kvar där på Centralen i 220 dagar. Vissa nätter sov vi på luftmadrasser inne på Centralstationen för att vi inte hann hem mellan arbetspassen, ibland sov vi utanför.

Hur tycker du att Sverige har skött flyktingkrisen?

– Jag tycker att Sverige tillhör EU:s bottenskikt när det kommer till migrationspolitik. Politiken vi har är inhuman och oacceptabel, en ren besvikelse.

Vad vill du ändra?

– Jag vill att den tillfälliga migrationslagen slopas och att familjeåterföring och rätten till permanent uppehållstillstånd återinförs. Sverige kan, och behöver, vara en förebild här. Och jag vill att gränskontrollerna – som vi sjukt nog fortfarande har – tas bort.


Numera bor inte Dona Hariri på Stockholms central, utan i en helt vanlig lägenhet söder om Stockholm. Hon älskar att titta på serier, gärna Handmaid’s Tale, och när hon får chansen ligger hon framför tv:n en hel dag – men oftast går tiden åt annat.

Hur ser en vanlig dag ut i ditt liv? 

– En del dagar vaknar jag och springer till en radiointervju om någon ny lag, har två lunchmöten under en och samma lunch och avslutar kvällen med en middag på slottet. Eller i soffan hemma hos en kompis. Rent generellt är det väldigt tajt och väldigt mycket möten och samtal med människor som vill veta vad jag tycker om något.

Dona Hariri.

Hur är det att vara den personen? Den som alla vill höra vad den tycker om saker?

– Det är på ett sätt väldigt privilegierat och såklart en kvalitetsstämpel på något vis. Det är dock ganska ensamt och krävande. Det är en tuff balansgång, den att gå av scenen och åka hem själv. Att möta den där tomheten som kan uppstå i tystnaden, framför allt tystnaden efter uppmärksamheten. Det är en kontrast som är ganska svår.


En av Sveriges mäktigaste kvinnor

Utmärkelserna har haglat tätt över Dona Hariri de senaste åren. 2016 utsågs hon till årets jurist och hon fick även motta pris för årets mångfaldsbragd. Och så sent som i fjol utsågs hon till en av Sveriges mäktigaste kvinnor.

–Hur galet? Då blev jag djupt berörd. Kvinnan har varit min styrka, mitt driv, min ork, min rådgivare och min bästa vän. Alltid en kvinna. När det har varit bra och när det har varit svårt. Min pelare. Så den här utmärkelsen berörde mig djup, för jag vill också leva upp till min titel som kvinna på något sätt. Det är ärofyllt att få vara med i det gänget.

Hur har din tro på mänskligheten påverkats av att jobba med svåra frågor? Har du stärkts eller förtvivlat?

– Vilken fin fråga att få. Min tro på mänskligheten har faktiskt peakat. Jag har stark tilltro till, och förtroende för, mina medmänniskor. Jag ser hur vi mobiliserar oss och tar plats; hur vi står emot orättvisan och pratar om miljön. Det finns så många exempel på civilkurage. Det är ju så vi har klarat av globala utmaningar genom tiderna – genom att gå ihop. Vid epidemier, världskrig, kriser… vi har tagit oss igenom allt sådant för att vi människor har gått samman och gjort lokala insatser. Vi har alltid fixat det! Och jag ser det hela tiden i min vardag. Så jag tror mer på människan och mindre på politiken, skulle jag säga. Jag är så imponerad.

– Vi måste bara vara övertygade om att vi är folket och att folket är Sverige. Att våra politiker är valda av oss. Det är vi som är allt: Vi är makten, besluten och landet. Vi måste bara ta den platsen.

Dona Hariris starterpack

Augusti månads Baaambrud, Dona Hariri, och hennes starterpack.

Från aktivism till framgångsrik karriär – Donas bästa tips:

”Fundera på vad du tycker är viktigt. Vilken fråga brinner du för?”

”Är det här projektet något långsiktigt eller tillfälligt och tidsbegränsat? Bestäm!”

”Hur mycket tid har du, och hur mycket tid är du villig att lägga? Det finns så mycket kraft och vilja i aktivism – men du måste också tänka på hälsan och vara ärlig mot dig själv.”

”Finns det redan ett liknande projekt eller en organisation som jobbar med samma frågor? Anslut dig! Man måste inte alltid uppfinna hjulet på nytt, och ibland kan det till och med försvåra för andra om man drar igång något eget. Det finns oerhörd kraft i tillsammansskapet!”

”Kom ihåg att det finns baksidor med att göra karriär av sin aktivism också. Det kan till exempel vara ganska ensamt. Det är inte heller ett jobb som man alltid kan checka ut från, och det kan vara svårt att skilja jobb från fritid. Sedan finns det sällan en ekonomisk kontinuitet. Ha med dig det, det hade jag behövt höra när jag började. Lusten och drivet driver en, men man måste också vara medveten om det här. För hållbarhetens skull!”

Läs alla tidigare Baaambrudar här:

Baaambrud i juli:

Stephanies hjärta slutade slå av anorexin – då vägde hon 23 kilo

Stephanie Brown har gjort sig fri från anorexi och släppt en bok.

Baaambrud i juni:

Aktieexperten Anna Svahn: ”Därför är det viktigt att kvinnor vågar investera”

Baaambrud i maj:

Cilla Holm om att skaffa barn själv: ”Gjorde tio misslyckade försök”

Baaambrud i april:

Emma Knyckare: ”Jag brukar tänka: ‘Vad skulle en snubbe göra?’”

Baaambrud Emma Knyckare april

Baaambrud i mars:

Skådespelaren Maria Wärme: ”Allt hade varit enklare om jag fötts till en gående man”

Baaambrud i februari:

Kroppsaktivisten Karin Kajjan Andersson: ”Man har sexualiserat min kropp mot min vilja”

Baaambrud i januari:

Annahita Yazdi slutar shoppa och flyga 2019: ”Jag behövde göra något radikalt”

Annahita Yazdi slutar flyga, shoppa och blogga om skönhet 2019

 

Baaambrud i december:

Barnmorskan Asabea upplyser om kvinnokroppen på Instagram: ”Folk kan förvånadsvärt lite”

Baaambrud i november:

Amanda Oxell: ”Reklam skapas oftast för den som ska titta på kvinnans kropp”

Amanda Oxell

Baaambrud i oktober:

Hedda Siternstedt: Förväntningarna på oss kvinnor har bara bytts ut

Baaambrud i september:

Ida Ovmar: Bilden av oss samer är så stereotyp

Baaambrud i augusti:

Eva Röse tar kampen för feminismen varje dag: ”Vi är en armé av systrar”

Baaambrud i juli:

Elin Häggberg bloggar om tech: ”Teknik ska vara roligt”

månadens baaambrud är elin häggberg

Baaambrud i juni:

Jessica Hallbäck fyller tunnelbanan med feministisk konst: ”Allting är totalt spontant”

Mer från oss på Baaam: