Emilie Roslund: Jag visste inte att jag skulle må så dåligt

Emilie Roslund gjorde en abort – men inget blev som hon tänkt. Smärtan hon upplevde hade ingen berättat om. ”Jag var traumatiserad, det var helt fruktansvärt”.

Av: Filippa Rosenberg och Nathalie Mark

Journalisten Emilie Roslund, 29, hade en tydlig bild av hur hennes abort skulle gå till. Alla hon pratade med sa samma sak:

”Du tar ett piller, du kommer få en liten blödning och rejäl mensvärk”.

Bland hennes bekanta som hade gjort abort fanns inga detaljerade berättelser om smärta. Emilies barnmorska gick också bara igenom det praktiska inför den så kallade medicinska aborten: ”Du tar ett piller och stoppar sedan in två tabletter mellan benen som sätter igång blödningen.”

Men det visade sig vara långt ifrån Emilies upplevelse.

Emilie hade bett om att få stanna på sjukhuset och genomföra aborten där. När det var dags och hon stoppade upp de två tabletterna var hon inte alls beredd på smärtan som följde.

– Jag har hög smärttröskel och blöder gör man ju en gång i månaden. Men jag har aldrig upplevt en sådan smärta tidigare. Det var som att någon högg mig i magen, fast inifrån livmodern. Jag trodde att någonting var fel, för det här liknade inte beskrivningarna som jag hade fått, berättar hon.

I dokumentären berättar Emilie om det som hände sedan. Eftersom hon gjorde aborten på sjukhus kunde hon kalla efter en barnmorska och fick då två Alvedon och en Ipren mot smärtan – men det fungerade inte alls. I panik går hon då in i duschen.

– Jag tog tag i duschmunstycket och vred på så varmt det går och riktade den mot magen. Sedan la jag mig på golvet, för jag kan inte längre stå upp. Så låg jag där på golvet i 30-40 minuter till barnmorskan som har hand sa till mig att jag inte kunde vara kvar. Att jag måste försöka resa mig.


Emilie Roslund gjorde en abort.

Emilie Roslund gjorde en abort.

Emilie låg i duschen med kramper i 40 minuter innan hon fick morfin, som hjälpte en liten stund. Men hon hade fortfarande inte börjat blöda, så hon blev tvungen att gå upp och röra på sig. De piller som stoppas upp mellan benen används för att få igång förlossningsvärkar, som i sin tur ska sätta igång blödningen.

Hon fick en gåstol att stödja sig mot när hon släpade sig fram under värkarna. När det hade gått sex timmar fick Emilie ytterligare två piller att föra in mellan benen.

– Jag började kaskadkräkas ner hela badrumsgolvet och satte mig på toaletten för att försöka krysta ut blödningen. Efter en timme kände jag hur något kom mellan mina ben som jag kunde krysta ut.


Aborten tog sammanlagt åtta timmar. Efteråt störtgrät Emilie i panik i sjukhussängen. Hon fick då erbjudande om att prata med en kurator.

– Jag kände att det var så jävla orättvist, att jag som kvinna behöver ta den här smärtan.

Hon kunde knappt stå upp efteråt, berättar hon.

– Som tur var fick jag skjuts hem. Jag var traumatiserad, det var helt fruktansvärt. Jag hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle må så dåligt.


Efter aborten blev Emilie sjukskriven i två veckor, eftersom hon inte ens kunde stå upp.

– Jag blödde i sex veckor. Den psykiska biten var också jobbig. Jag visste att jag ville göra abort men var ändå ledsen och hade ångerkänslor, fastän jag inte ångrade beslutet. Men jag fastnade i förlusttankar, tänk om jag skulle ångra det här längre fram?

Emilie var nedstämd i över två månader. Det var hennes kompis, som också hade gjort abort, som förklarade för henne att det är för att kroppen får ett hormonras när en graviditet avbryts.


Två år senare bestämde hon sig för att skriva en krönika om sin upplevelse. Den publicerades tidigare i år på Expressens viralsajt Omtalat, där hon då arbetade.

– Jag tänkte att det måste vara fler som går igenom samma chock. Vi måste prata om det här för att fler ska få en mer realistisk bild av hur det är att genomgå en abort.

När krönikan publicerades var det hundratals kvinnor som kommenterade och mejlade Emilie om sina erfarenheter. Ingen av upplevelserna stämde överens med föreställningen om abort som någonting okomplicerat. Så varför pratar vi inte om smärtan?

– Vi har inte börjat prata tillräckligt mycket om abort än. Kanske för att vi tror att den smärtan vi går igenom är onormal. Abort har också varit tabu länge, säger Emilie.

Vad hade kunnat göras annorlunda?

– I den konsultation som alla får hade jag velat ha aborten beskriven som en förlossning och inte som en mensblödning. Du ska faktiskt föda ut något. Smärtan togs inte ens upp, förmodligen för att de inte vill skrämma upp folk. Men vården lägger inte ens fram kirurgisk abort som ett alternativ. En sån abort tar ungefär en kvart och du slipper gå igenom den fruktansvärt utmattande fysiska upplevelsen.

– Det är dyrare för vården att utföra en kirurgisk abort enligt de landsting som jag har pratat med, berättar Emilie.

Vilka är dina tips för den som ska göra en abort?

– Vid medicinsk abort rekommenderar jag att höra av dig till flera olika sjukhus för att se om de har plats att ha dig inlagd. Om du vill göra aborten hemma kan det vara bra att ha med sig en kompis eller partner som kan stötta dig, för du kommer behöva hjälp. Du har också rätt till kontakt med en barnmorska under förloppet. Var beredd på att du kommer vara helt slut dagarna efter, avslutar Emilie.

Foto: Youtube, Hamid Ershad Sarabi