Att sprida någon annans nakenbilder på nätet kallas skamporr. Tjejerna som utsätts står ofta ensamma med förnedringen och skammen, utan vare sig hjälp eller förståelse från samhället. Det har gått tre år nu, men Emma Holten får fortfarande meddelanden från främmande män som sett bilderna.
– Det kommer alltid vara en del av mitt liv, säger hon i senaste numret av Baaam.
Idag jobbar Emma som redaktör på webbmagasinet Friktion, hon föreläser också om porrkultur och objektifiering av kvinnor. Hennes sätt att bearbeta övergreppet blev att vända sig till feministiska grupper för stöd. Hon har även tagit egna nakenbilder till ett konstprojekt, för att göra upp med skammen och för att återta makten över sin egen kropp.
Skillnaden mellan de nya bilderna och de som spreds för tre år sedan är lika stor som skillnaden mellan att ha sex med sin pojkvän och en våldtäkt, förklarar Emma. Och att tjejer ska sluta ta nakenbilder är inte lösningen på problemet med skamporr.
– Det är som att säga att tjejer ska sluta gå på fester för då blir de inte våldtagna. Det argumentet blandar liksom ihop vad som är en rättighet och vad som är ett privilegium, säger Emma.
I senaste numret av Baaam träffar du Emma, Stephanie och Jennie som utsatts för skamporr. Läs om vad som hände dem i artikeln ”Män som näthatar kvinnor”. En stor förändring måste ske, både när det gäller svensk lagstiftning och människors attityd till den här typen av brott. Hjälp Emma och alla andra som drabbats genom att lyfta frågan om skamporr och skuld. Det är förövarna som ska skämmas, inte offren! Dela gärna med dig av dina åsikter under Baaams hashtag #stoppaskamporr.
Här, hos magasinet Friktion, kan du se alla bilder i Emmas konstprojekt.
Läs mer om skamporr: Endrevengeporn.org
Foto: Friktion