”Så du har gjort en könskorrigering, hur ser det ut? Ser det ut som vanligt?”
Vicky: Jag är medveten om att de möjligtvis är intressant hur kirurgin går till. Men helt ärligt, jag eller någon annan frågar inte första gången vi ses hur ditt kön ser ut. Hur djup du är eller hur många centimeter du har. Jag frågar inte dig och du frågar inte mig. Svårare än så är det inte. Att jag sen diskuterar hejvilt om resultat med mina vänner är en sak för de känner mig redan utan och innan. But please give me and the rest a break.
”Men de är sjukt hur du kan se ut som du gör? Hur många operationer har du gjort eller hur är det möjligt?”
Vicky: Nej det är inte sjukt. Människor ser olika ut. Att jag ser ut som jag gör har sina förklaringar precis som hur andra ser ut har sina förklaringar. Det är inte omöjligt när jag injecerade 5 cm långa sprutor själv som femtonåring, med östrogen, i min kropp. Bor du i Stockholm går du vanligtvis förbi ett flertal transsexuella individer varje dag och jag ser dem på krogen varje gång jag är ute. Att alla transsexuella i Sverige skulle se annorlunda ut mot för andra individer är bara en dum fördom. Jag har inte rört mitt ansikte med några kirurgiska ingrepp, enbart med ett fåtal fillers.
”Kan du få orgasm?”
Vicky: Åter igen till frågan över. Jag frågar inte dig, och du frågar inte mig. Nu ska jag inte sticka under stolen med att jag är förbannat frispråkig men jag vet att just den här frågan är en enormt känslig punkt för många som gjort en könsskorrigering. Inte roligt alls att veta om att det kanske inte går för att känseln försvunnit helt. Men för att tala om mig själv så, ja de funkar fint.
”Hur reagerade dina föräldrar?”
Vicky: Lika här, känner du inte personen i fråga. Så nej, fråga inte. Att hela tiden bli ställt mot väggen och utfrågad som en arbetsintervju varenda gång man träffar en ny människa är tröttsamt. Relationsbiten är en enormt känslig punkt för många vilket jag tycker är fruktansvärt. Jag vet många som blivit utkastade från deras familjer för att de valt den väg de vill leva i livet. Det är förjävligt. Ni fattar. (love u mami und papi <3)
.. Men som sagt. Detta är också väldigt inviduellt och jag kan inte tala för alla. Men jag om någon VET hur saker och ting känns, jag känner enormt många transpersoner runt om i Sverige så jag vet vad jag pratar om. Däremot som jag nämde tidigare så är jag enormt frispråkig och har inga direkta problem med att prata om min bakrund. Snarare tvärtom. Men vissa frågor man fått genom åren är bara rent ut sagt, korkade haha.
Psst! Du har väl inte missat vår intervju med Vicky i senaste numret av Baaam? I butik nu!
Här hittar du Vickys blogg, om du vill läsa mer.
Foto: Lisa Höök