Karin Nordin: “Vi måste prata om var föraktet mot ridsport kommer från”

Igår vann Peder Fredricson Jerringpriset, och förra året vann han samma pris. Kritiken lät naturligtvis inte vänta på sig.

Efter förra årets vinst skrev Åka Stolt, krönikör på Idrottens Affärer, att det är lika bra att Jerringpriset lägger ner. Han tyckte nästan lite synd om Peder som vann så oförtjänt. “Han rår inte för att hästtokiga tjejer Sverige runt ringde så mobilerna glödde”.

Kritiken dröjde inte länge och många ansåg att simmaren Sarah Sjöström borde fått priset. Jacob Hård, sportkommentator på SVT, är en av dem.

– Jag tycker att man ska kalla det för det som det är. Ett pris till den populäraste, eller av folket mest älskade prestation – inte den bästa. Och den har han ju utan tvekan gjort, säger han till Sportbladet.

Även på Twitter är folk besvikna.

Vi måste prata om vad det här beror på. Varför ingen snackade om Peder. Det beror på att Peder ägnar sig åt en sport där majoriteten av utövarna är kvinnor. För grejen är att när ridning gick från att vara en mansdominerad sysselsättning i Sverige, i samband med att militären gjorde sig av med hästarna, så sjönk ridsportens status som en sten. Från att ha varit något tufft och manligt till att bli en lite töntig, i bästa fall gullig och härlig, hobby.

Men den tuffa och helt fantastiska sporten, och utmaningen i att samarbeta med ett flyktdjur på 600 kilo, finns kvar trots att männen lämnat.

Vi som ägnar oss åt hästsport är vana att bli förminskade. Vi är vana vid att vårt intresse problematiseras om det ens diskuteras. Vi är vana att hålla tyst och inte störa med något så förutsägbart tjejigt som ”hästsnack”. Vi förväntas hålla på med våra hästar lite vid sidan av.

Det blir tydligt i Jerringpriset, där svenska folket får rösta på kandidater som alla gjort fantastiska insatser inom sin sport. Vem som tagit silver eller guld är inte det viktiga. Om det bara handlade om vilken medalj man kammat hem hade vi väl kunnat utse vinnaren direkt, utan att rösta?

Igår var det Peder som vann. Han vann för att svenska folket röstade på honom. Ja, det var garanterat många kvinnor som röstade. Ja, de är – i likhet med väldigt många andra i vårt land – intresserade av ridsport. Det är dags att acceptera att vi ”hästtokiga tjejer” är en del av svenska folket. Vi är liksom ingen galen särart.

Och framförallt behöver vi påminna oss om varför det blir sådana här reaktioner. Varför det kallas röstkupp endast när en ryttare vinner. Det lyfter nämligen på locket till ett betydligt större problem än röstkupper och appar.

Det handlar om vårt samhälles skeva kvinnosyn.

Foto: IBL