Kenza: "Jag vet inte hur det hade varit med en normal uppväxt"

Foto Carl Klingspor

Kenza dyker upp i studion klädd i tights, vita sneakers och en stickad tröja. Solbränd efter en vecka i Kroatien, osminkad och så där strålande snygg. I två stora kassar bär hon på kläder från egna märket Ivyrevel som nyligen visade en hyllad kollektion i Berlin.

– Det känns jätteskönt att det är över, det har varit så stressigt. Jag har varit så orolig och nervös för att något skulle gå snett, och visst, saker gick fel och man fick anpassa sig och ändra efter varje litet hinder man stötte på. Men jag tycker vi gjorde ett riktigt bra jobb.

I våras gick H&M in med 20 miljoner i Ivyrevel som värderades till 100 miljoner för några månader sedan.

– H&M är störst och bäst och att få deras hjälp och stöd betyder jättemycket, säger Kenza.

– Men det har blivit mer jobb såklart. Vi gör mycket större kollektioner med många fler plagg nu, det är möjligt tack vare H&M. Det är jättesvårt att som litet, nystartat nystartat klädföretag kunna göra den design man vill. Oftast måste man beställa flera tusentals ex av ett plagg så det blir väldigt dyrt.

Kenza har ingen mentor, inga direkta karriärförebilder. Hon klarar sig bra ändå, som hon alltid gjort.

– Men jag inspireras mycket av människor i min närhet, av Aleks, min mamma och mina vänner. Det vi gör med Ivyrevel och vår digitala satsning är nytt på alla sätt, så jag har liksom ingen annan att titta på. Ingen annan har ju gjort det här innan. Vi provar oss fram och går mycket på magkänsla.

Berätta om en vanlig dag i ditt liv!

– Det är inte så jättespännande, haha. Jag går upp vid halv åtta, är på jobbet vid nio och så jobbar jag till till klockan sex ungefär. Någonstans däremellan försöker jag se till att fota något till bloggen så den uppdateras, och sedan går jag faktiskt oftast bara hem och äter mat och kollar på en serie. Där önskar jag orkar ta mig till gymmet, men det är väldigt sällan jag orkar det. Förut kunde jag trycka in träning på lunchrasten, men nu prioriterar jag att äta något gott och ta lite outfitbilder istället. Kvällarna är min heliga stund. Helst har jag tidsinställt ett inlägg på bloggen så jag inte behöver ta upp datorn, såvida jag inte ska kolla på nån serie. Aleks och jag har så många serier som vi plöjer igenom, allt från Game of thrones till Walking dead, Homeland, alla Netflix-serier… Det är det vi gillar att göra en vanlig kväll; kolla på tv och äta något gott. Jag längtar ofta efter just den här vardagen, med vanliga hemmakvällar, särskilt när jag varit ute och rest. Det finns inget bättre!

Du har en stil som inspirerar väldigt många. Hur hittade du fram till den?

– Jag har sett ut på alla sätt och vis och jag har alltid tyckt att det är väldigt kul att leka med kläder för att uttrycka mig. Det var väl en av anledningarna till att jag hade en så himla alternativ stil när jag var 12-13 år.

Du var ju punkare då, eller hur? Varför blev du det?

– Jag bytte stil ganska ofta. Ena månaden var jag lite mer gothare och lyssnade på riktigt grov hårdrock och nästa var det lite mer punk som gällde. För det första gillade jag verkligen den typen av musik, och det blir ju ofta så att man låter musiksmaken påverka ens klädstil. Min pappa hatade dessutom att jag såg ut så och jag ville provocera honom, vilket var en annan stor anledning.

Funkade det då?

– Ja, han blev sjukt provocerad! Han tyckte att jag såg hemsk ut, vilket han också sa. Då ville jag bara provocera ännu mer.

Många unga entreprenörer kommer från priviligierade hem, med föräldrar som stöttat dem, inte minst ekonomiskt. Så var det inte för dig, eller hur?

– Nej, jag har inte fått ekonomisk hjälp av någon. Självklart har jag fått stöd av familj och vänner, men jag har gjort allting själv sen jag var femton.

Känner du att ”fan, vad stolt jag är som har fixat det här”?

– Jo, det är klart. Om jag tänker efter. Men jag glömmer ofta bort det, jag glömmer att stanna upp och tänka på mig själv och det jag gjort och vara nöjd och stolt. Det är så mycket annat hela tiden. Man väljer lätt att fokusera på det negativa och jobbiga, som ”gud, vad det är stressigt nu”. Det var till exempel inte förrän efter visningen i Berlin som jag verkligen förstod hur stort det faktiskt är. Jag tror jag måste bli bättre på att uppskatta mig själv, att stanna upp.

Du har berättat en del om din uppväxt med din pappa som var frånvarande. Hur påverkar det dig idag, tror du?

– Det har nog påverkat mig att tänka väldigt mycket på hur jag vill att min egen familj och mina barn ska ha det, hur vår familj ska ha det. Att det absolut inte ska vara som det var för mig. Mitt fokus är alltid på framtiden, hur jag vill att mitt liv ska se ut och hur jag kan forma det. Att det inte ska vara som det varit.

Tror du att din jobbiga uppväxt är en extra drivkraft på något sätt?

– Jag vet inte hur det hade varit med en normal uppväxt. Jag vet inte hur det är att ha en bra uppväxt med mamma, pappa och en lycklig, vanlig familj. Men vad jag vet är att mitt liv har förändrats så himla mycket och det har blivit tydligt för mig vad som är viktigt. Det viktigaste för mig är att jag känner mig trygg och att jag känner en frihet att kunna göra det jag vill och att själv få bestämma hur mitt liv ska se ut. Jag vill aldrig mer behöva påverkas negativt av någon annan. En annan drivkraft är att ge tillbaka till mamma, som ställt upp så mycket. Det känns underbart att få göra det.

I december 2006 startade du din blogg. Varför gjorde du det?

– Det var bara en dagbok på internet där jag skrev om familjeproblem, skolan, pojkvänner… Typiskt tonårsliv.

Hur såg dina drömmar ut då?

– Jag hade inte så mycket drömmar. Jag var inte drömmaren. Jag var mer ”vem vet vad jag gör om tio år?”. Jag levde här och nu och jag tänkte mig inte direkt någon framtid. Jag hade inga planer på vad jag skulle utbilda mig till. Jag var inne på att bli förskollärare ett tag, för jag har alltid gillat barn och tänkte att det kanske skulle passa mig. I samband med att jag började blogga väcktes mitt intresse för mode, så jag började få tankar om att kanske hålla på med det i framtiden.

Missa inte!
Kenza: ”Jag hatar träningshetsen i sociala medier”

Läs hela Kenza-intervjun – i butik nu!

5 snabba med Kenza
Stylingtips: Om jag har en dålig dag, en fuldag, så låter jag mig själv ha det. Då blir det så mycket roligare att klä upp sig en annan dag. Mitt tips är: Försök att inte tänka på utseendet varje dag, det är okej att ha fuldagar!
Snyggaste träningskläderna: Tights och sådana där Stella McCartney-linnen med inbyggd sport-bh. När jag tränar vill jag ha tighta kläder som håller allt på plats.
Favoritfrukost: Avokadomackor, utan tvekan. Det är livet! Jag älskar frukost och om jag får unna mig en riktigt god blir det avokado- eller äggmackor och juice.
Karriärförebild: Jag inspireras av människor i min närhet. Min mamma, Aleks och mina vänner.
Bra tv-serie: Se The Killing, den är perfekt!

Läs mer!
Ida Warg: ”Det är en jäkla hets kring vad man ska äta”
Michaela Forni om ångest
Därför ska du springa när det är kallt