Sofa Börjesson om marknadshyra: ”Är det så härligt med segregation att vi vill öka den?”

Den här texten är en krönika. Åsikter och tankar som framförs i krönikan är skribentens egna.

Hej Stefan Löfven!

Jag tänkte surra lite med dig om marknadshyra, alltså hyra som förhandlas mellan hyresvärd och hyresgäst helt utan lagstadgad reglering som begränsar den.

Jag bor i en hyresrätt i en förort i södra Stockholm. Hyran är bra men standarden usel. Varken huset eller lägenheten har renoverats på över 40 år. Hyresvärden är i stort sett okontaktbar. Ingen skräll där. Så har det varit i nästan alla lägenheter jag har bott i sedan jag flyttade till Stockholm. Men en gång fick vi faktiskt hjälp när elen i badrummet strulade.

I dag är hyresvärdarnas skötsel av sina fastigheter en viktig parameter i hyresförhandlingen som sköts mellan värden och hyresgästföreningen. De hyresvärdar som inte tar hand om sina hus och hyresgäster får inte ha samma hyresutveckling som de som sköter sig. Men med marknadshyra försvinner incitamentet att ta hand om hus och hyresgäst. För då bestämmer hyresvärden själv.

Jag vet inte hur det är med dig, Stefan, eller om du ens har bott i en hyresrätt någon gång. Men efter mina cirka 14 år i olika hyresrätter så har inte hyresvärdens skötsel alltid varit kanon. Hur blir den då när det inte ens finns några krav som ställs?

”Den låga hyran gör att vi kan spara pengar”

Jag bor tillsammans med min sambo och vår 1,5-åriga dotter på 44 kvadrat. Tre trappor upp utan hiss, ingen tvätt- eller diskmaskin och två portar bort från den gemensamma tvättstugan. Inget barnvagnsförråd. Men vi har det bra, Stefan, för den låga hyran gör att vi kan spara pengar varje månad för att förhoppningsvis kunna köpa hus längre fram.

Jag har aldrig ägt mitt boende. Jag har tyckt om att bo i hyresrätt (och har inte heller haft de ekonomiska medel som krävs för att köpa en bostadsrätt i Stockholm). Jag föreställer mig att du som gammal fackordförande kan förstå den fina känslan som kommer av att folket, oavsett klass, får leva under rättvisa förhållanden. Att man har rätt att kräva skäliga löner, arbetsvillkor – och rimliga hyror. Lika lön för lika jobb, och lika hyra för liknande boende.

Men det här med marknadshyror har fått mig att tänka om.

Med marknadshyra skulle min lägenhet kosta omkring 50 procent mer än vad den gör i dag. Och varje år skulle hyresvärden få möjlighet att göra den dyrare. Men jag är verkligen inte den som skulle drabbas hårdast. Långt ifrån! Det är ju ensamstående föräldrar, kvinnor, unga, studenter, pensionärer, och låginkomsttagare överlag som får ta smällen. För att inte tala om alla kvinnor som lever i våldsamma relationer som de redan i dag inte har råd att lämna.

Jag vet inte. Men det känns inte särskilt socialdemokratiskt, Stefan.

Vi måste fråga oss: Vill vi att bara rika ska ha råd att bo i storstäderna? Är det verkligen så härligt med segregation att vi vill öka den?

Om svaret på frågorna är ja, så är det väl super med marknadshyror.

Kör, Stefan, kör!

”Låt oss ta en kik på vad som hände i Finland”

”Marknadshyra kommer att leda till fler lägenheter”, säger förespråkarna. Men är det verkligen så? När hyresgästernas trygghet försvinner kommer de kunna bli av med sina boenden om någon annan är villig att betala mer. När investerare och fastighetsägare ges möjlighet att trissa upp priserna i utvalda områden, kommer verkligen bostadsbyggarna och fastighetsägarna vilja bygga fler bostäder då? Eller kommer man snarare försöka tjäna pengar på konkurrensen? Jag vet inte. Det är väl sådant vi får svar på om du genomför det här experimentet.

Jag vet, Stefan. Du hade inte lobbat för det här lagförslaget om det inte vore för Centern och Liberalerna. Det där nedrans januariavtalet. Men du kanske ändå vill poängtera att förslaget åtminstone inte berör befintliga hyresrätter – utan bara nybyggnationer?

Ja, men låt oss då ta en kik på vad som hände i Finland när man införde marknadshyror för nybyggda fastigheter:

Två år efter att marknadshyra infördes för nybyggda hyresrätter blev det marknadshyror för alla nya hyreskontrakt. Kort därefter infördes marknadshyror på hela hyresmarknaden. Medelhyrorna ökade med i snitt 42 procent på fem år i Helsingfors, och med 26 procent i hela Finland.

Hur mycket ska förresten bostadsbidraget höjas när marknadshyran eventuellt blir ett faktum, Stefan? I Finland är numera kostnaderna för bostadsbidrag åtta gånger högre per hyresgäst jämfört med i Sverige. Hur ska vi betala för det?

Hade vi haft en folkomröstning i dag pekar allt på att förslaget om marknadshyror skulle röstas ner. 7 av 10 skulle rösta nej. Även om siffrorna skiljer sig mellan de olika partierna har alla en sak gemensamt: andelen som är negativa till marknadshyror är större än andelen som är positiva.

Nåväl, jag ska inte bli för långrandig. Egentligen vill jag bara säga att frågan om hyror borde vara ganska enkel: standard och storlek ska avgöra hyran, inte vem som kan betala mest.

Ha en skön sommar!

Kram