Recap på 5 minuter: Hoten mot Lars Vilks och hans död på E4:n

Den omstridde konstnären och debattören Lars Vilks har omkommit i en trafikolycka, bara 75 år gammal. Omständigheterna kring olyckan är fortfarande oklara.

Lars Vilks har levt under dödshot sedan 2007 och har de senaste åren haft personskydd dygnet runt och bott på hemlig adress.

I den här artikeln får du en recap på mindre än fem minuter om hoten mot Lars Vilks och omständigheterna kring hans död.

Artikeln uppdateras i takt med rapporteringen kring utredningen om trafikolyckan som tog hans liv.

Oktober 2021: Lars Vilks plötsliga död

På lördagen den andra oktober var Lars Vilks, 75, på middag hos vännerna Stina och Kjell Dabrowski i Stockholm. På natten skulle han åka hem tillsammans med de två poliser som skyddade honom dygnet runt.

Men i höjd med Markaryd inträffade en trafikolycka på E4:n. Lars Vilks och två poliser, som färdades i en bepansrad livvaktsbil, omkom.

Omständigheterna kring olyckan är fortfarande oklara, men den civila polisbilen med Vilks och de två poliserna har av någon anledning kommit över på mötande körbana – genom ett vajerräcke – och sedan frontalkrockat med en lastbil. Även lastbilsföraren skadades allvarligt.

En följebil till livvaktsbilen låg en bit bakom. Personalen i den bilen såg inte själva olyckan, men var framme tidigt och förhörs som vittnen.

En utredning om vållande till annans död har inletts.

Under måndagen den fjärde oktober hissades flaggor på halv stång på polisstationer runtom Sverige och man höll en tyst minut.

2007: Lars Vilks avbildar Muhammed som rondellhund

2007 gjorde Lars Vilks en rad serieteckningar med profeten Muhammeds ansikte på en rondellhund. De gjordes för en liten sommarutställning i Tälleruds hembygdsgård i Värmland, Hunden i konsten, men bidraget stoppades. Anledningen var att danska Jyllands-Posten två år tidigare publicerat satirteckningar föreställande Muhammed, vilket väckte till stor vrede i den muslimska världen – och dödshot.

Men trots det stoppade bidraget publicerades en av teckningarna på ledarsidan i Nerikes Allehanda i samband med en text om yttrandefrihet. Det var även flera andra svenska tidningar som publicerade rondellhunds-teckningarna.

Lars Vilks satirteckning spreds snabbt och mötte stor uppmärksamhet och internationella protester, och Lars Vilks fick snart sitt första dödshot.

Dödshot från Al Qaida och starka reaktioner

Abu Omar al-Baghdadi, ledare för terrornätverket al-Qaida i Irak, utfäste en belöning på 100 000 dollar till den som mördade Lars Vilks, med en extra bonus på 50 000 om han ”slaktades som ett lamm”. 50 000 kronor skulle även betalas ut till den som dödade Nerikes Allehandas chefredaktör Ulf Johansson.

Den svenska regeringen fick också motta ett antal officiella klagomål och protester från flera muslimska länder, bland annat Egypten, Iran och Pakistan liksom samarbetsorganet Islamska konferensen (OIC).

I flera muslimska länder arrangerades stora demonstrationer i protest mot Vilks teckning, och så även utanför Nerikes Allehandas lokaler i Örebro. I Pakistan brändes den svenska flaggan och en docka föreställande dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt. Vilks fick ta emot hundratals hot från hela världen, liksom ett hundratal svenska företag verksamma i utomlands.

2008 - 2011: mordhot, terrordåd och beslut om skydd dygnet runt

Lars Vilks levde skyddad under dödshot. 2008 beslagtogs kartor över Lars Vilks hus hos en terrorutpekad man. 2009 stoppades en retrospektiv utställning av Vilks som skulle ha hållits i Kalmar, och 2010 mottog Vilks ett mordhot via telefon från Somalia och två radikala islamister satte eld på hans hus. Senare samma år greps sju personer på Irland, misstänkta för att ha planer på att döda Lars Vilks.

I samband med bombdåden i Stockholm i december 2010 skickade terroristen Taimour Abdulwahabs en ljudfil till bland annat TT och Säpo där han bland annat kopplar teckningarna av Vilks till sitt motiv.

Kort därefter fattade dåvarande rikspolischefen Bengt Svenson det ovanliga beslutet att en privatperson skulle få polisskydd dygnet runt.

”Det handlade om att värna Lars Vilks liv, men också om att skydda de demokratiska värden som vårt samhälle vilar på”, skriver Niklas Orrenius i en krönika i DN.

I september 2011 grep Säpo tre knivmän med anknytning till Al Qaida för förberedelse för terrorbrott med planen att mörda Lars Vilks.

Hoten mot Lars Vilks på senare år

Konstnären Lars Vilks levde som fånge i sitt eget hem. Han hade livvakter dygnet runt och varje förflyttning och varje möte med andra blev en stor säkerhetsoperation.

2015 deltog Lars Vilks i debatten Konst, hädelse och yttrandefrihet på kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn. Under debatten avlossade en terrorist 30 till 40 skott med ett automatvapen rakt in genom fönstret. En person dog och tre skadades, men Lars Vilks – som var det huvudsakliga målet – klarade sig oskadd och kunde sättas i säkerhet.

De senaste åren har Lars Vilks velat flytta ihop med sin särbo sedan 30 år, vilket polisledningen har nekat paret av säkerhetsskäl. På Expressens kultursida skrev Vilks själv under rubriken ”Jag vill bara leva ett normalt liv med Maj” följande:

”Livvaktsledningen bestämde 2018 att jag inte längre skulle få komma i närheten av hennes bostad. Och när hon gick i pension och vi tänkte oss att flytta samman blev det ett blankt nej … Vi förvägras flytta samman men vi kan inte heller träffas på annat sätt än utomhus eller på restauranger.”

Lars Vilks egna ord om rondellhundsteckningarna

I en krönika som skrevs strax efter Lars Vilks död berättar Dagens Nyheters Niklas Orrenius om samtalen han haft med Vilks under åren. Där får man bland annat höra hans egna tankar om reaktionerna på rondellhundsteckningarna.

– Som konstnär är jag ju väldigt nöjd med det här med al-Qaida. Det är en tolvtaggare. Det är ju väldigt sällan en konstnär lyckas involvera en sådan organisation i sina verk, sa Lars Vilks då.

Orrenius skriver:

”Han hade ritat hunden för att provocera. Den självlärde konstnären, som växt upp i en arbetarfamilj i bruksorten Höganäs, tyckte att konstvärlden ofta var sövande tråkig och förutsägbar. Som konstnär var han kompromisslös och gillade rollen som outsider.”

Källor: Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen