Din mamma gick bort för lite mer än ett år sedan – hur har det senaste året varit?
– Fruktansvärt så klart, men de första veckorna var värst. Sedan kickar överlevnadsinstinkten in och så biter man ihop bara för att klara av allt juridiskt och praktiskt som behöver ordnas. Min värsta period kom när ett år hade passerat.
– Jag fick höra av så många att det första året ska vara värst så jag gick och väntade på att det värsta skulle gå över. När 1-årsdagen kom märkte jag att det inte bara skulle gå över av sig självt från en dag till en annan så det kom konstigt nog lite som en chock.
– När tiden går så går livet vidare för alla andra, och då kan det kännas extra tungt att må som sämst när det har gått så lång tid sedan dödsfallet.
Har din syn på livet förändrats sedan din mammas bortgång?
– I början, efter de första veckorna hade passerat som jag spenderade på soffan utan att orka gå utanför dörren, så ville jag leva fullt ut! Jag stod inte ut med tanken på att en enda sekund skulle gå till spillo men efter ett par månader förstod jag att så kan man inte leva.
– Jag har nyligen gått genom en period då jag har ifrågasatt hela meningen med livet men nu börjar jag mår bättre igen och känner att jag är på rätt väg. När mamma precis gick bort så undrade jag om jag någonsin skulle kunna känna riktig lycka igen.
– Än så länge har jag inte känt så utan jag börjar inse att en stor del av mig (min mamma) alltid kommer att saknas, kopplar jag däremot bort det så kan jag känna mig ganska lycklig. Jag har fått tänka om lite helt enkelt!
Linn på galan ”Tillsammans mot cancer” i år.
Vad har dina läsare betytt för dig under sorgearbetet? Har du någon annan person som betytt mycket för dig under denna tid?
– De har betytt allt! Mina läsare, mina vänner, min pojkvän och min familj har betytt allt! Läsarna finns alltid där och lyssnar (läser) och det betyder så mycket när de delar med sig av sina egna historier. Det har hjälpt mig att bearbeta mycket!
Förra året engagerade du dig stort i Rosa Bandet, bara tre månader efter din mammas bortgång. Vart hittade du orken att göra en sådan insats mitt i sorgen?
– Förra året gick jag som sagt på ren överlevnadsinstinkt. Jag ville göra något för att hedra min mamma och till minne av henne. Då hjälpte insamlingen mig i mitt sorgearbete.
– Till årets insamling har jag behövt lägga ner all min kraft och energi för att orka men det är så värt det. Min mamma lärde mig hur viktigt och värdefullt det är att kämpa för livet och jag fortsätter att kämpa för alla som fortfarande är sjuka men som lever vidare på hoppet om framtiden.
– Det känns fortfarande underbart att kunna föra mammas önskan vidare, hon brann verkligen för insamlingen av pengar till cancerforskning.
I år har Linn startat upp insamlingen ”Bloggare mot cancer”.
Hur kommer det sig att du samarbetar med andra bloggare i år, till skillnad från förra året?
– Vi känner varandra privat men Tyra och Beata är de två bloggarna som har haft egna insamlingar tidigare år. Vi bestämde oss helt enkelt för att gå ihop och kämpa tillsammans. Det har varit så fantastiskt och skönt att ha stöd i arbetet med insamlingen.
– Vi har redan passerat 109.000 kronor som min insamling ”Till minne av mamma” kom upp i förra året och än är det några dagar kvar av oktober. Jag är så tacksam för alla läsare, vänner, familj, bloggare och andra som har hjälpt oss att sprida budskapet vidare i alla sociala medier!
Om man inte har möjlighet att stötta insamlingen rent ekonomiskt – har du några tips på hur man ändå kan engagera sig och hjälpa Cancerfonden och Rosa Bandet?
– Man behöver absolut inte skänka pengar själv för att vara med att bidra, det räcker att bara sprida budskapet och insamlingen vidare. Det är många läsare som har gjort det och så har deras föräldrar eller vänner varit med och bidragit. Det är så fantastiskt
Vad har du för råd till andra i samma sits som du, med en sjuk förälder?
– Mitt främsta och absolut bästa råd till alla anhöriga är att söka professionell hjälp! Som anhörig måste man ofta vara stark både för sig själv och för den som är sjuk och då behöver man någon som kan hjälpa en reda ut alla tankar och funderingar.
– Och en sak till, att aldrig sluta kämpa för den som är sjuk! Läs på, ifrågasätt läkarna om det inte känns riktigt rätt, ställ upp och lyssna! Så länge det finns liv så finns det hopp om överlevnad!
”Det är lätt att känna sig ensam”, säger Linn om sorgen.
Du skriver öppet och ärligt om din sorg – hur mycket får läsarna veta och hur mycket håller du privat?
– Den senaste tiden har jag gått genom en väldigt jobbig period! Jag önskar att jag hade kunnat skriva mer öppet om det som händer inom mig men det har tagit för mycket på mina krafter så jag har varit tvungen att hålla tillbaka det för min egen skull. Nu börjar känslan för att skriva och dela med mig komma tillbaka och det är jag väldigt glad för.
– Det första året skrev jag verkligen om allt och det kommer jag aldrig ångra, jag vet hur många där ute som har känt sig mindre ensam i sin sorg och förvirring tack vare mina inlägg. Kan jag bara hjälpa en som går genom det jag gör så är det värt allt!
Hur tror du att du hjälper andra i samma situation?
– När man går genom en sådan kris i livet så är det lätt att känna sig ensam och som att ingen förstår hur man mår och känner.
– Jag har fått så många mail av personer som har förlorat sin mamma, pappa, syster eller bästa vän och även om våra situationer aldrig helt kan liknas vid varandras så är det så betydelsefullt att få känna att man inte är ensam. På så sätt har alla mail och kommentarer från mina läsare hjälpt mig!
Slutligen, vad önskar du dig allra mest just nu?
– Självklart att få min mamma tillbaka, mer än allt annat! Men ska jag vara lite mer realistisk så önskar jag att ännu mer pengar samlas in till cancerforskningen så att färre behöver gå genom det min mamma och jag fick gå genom och att fler som insjuknar kan räddas i framtiden.
För att stötta Linns insamling till Rosa Bandet – klicka dig in här.
Linns blogg hittar du här.