DEBATTARTIKEL
“KØDDER DE MED MEG!?”. Fattiga gamla damer skapas på löpande band. Pensionen är en skam.
Föreställ dig att du är Sana. Om 50 år sitter du i din gungstol och ska precis öppna ett kuvert som avslöjar vad du får i pension. I vardagsrummet luktar det kaffe. Det ilar i dina tänder. Snart måste nån dras ut. Du tjatar på dina barnbarn om att filmerna minsann var bättre på din tid – Twilight och Harry Potter. Där och då ska det inte spela någon roll om du heter Sana, Even, Mahdi, Jonas eller Noora – du ska ha lika mycket pengar att lägga på nya löständer som drittsekken William, och det är bara vanlig jævla rättvisa.
Efter gymnasiet blev du gravid och Jonas var pappan. Ni behöll det. Du pluggade vidare ändå och flängde sedan runt på olika jobb, de du kunde gripa tag i. Trots att du jobbade hårt för att behålla varje anställning föll du offer för nedskärningar och bolag i konkurs. Du gick in i väggen. Jonas fick stå för stabiliteten medan du var sjukskriven. Du var den av er som tog nästan hela föräldraledigheten. Det verkade rimligt eftersom Jonas tjänade mer på sitt jobb.
Efter graviditeten fortsatte din jakt på heltidskneg, men allt för ofta besvarades dina utsträckta händer med ett “Tack för att du sökte, men nej tack”. Serr? Du vidareutbildade dig och hamnade i vården, där du arbetade hårt med att hjälpa människor resten av ditt yrkesliv. Samtidigt hjälpte du dina päron med pengar. De hade arbetat hela sina liv, men inte i Sverige. Här fick de inte ens ett jobb.
Du läser skeptiskt texten och utbrister: “KØDDER DE MED MEG!?”. Din pension räcker knappt till vinterskor.
I gungstolen har du precis sprättat upp pensionskuvertet. Du läser skeptiskt texten och utbrister: “KØDDER DE MED MEG!?”. Din pension räcker knappt till vinterskor eller till att dra ut en ilande tand. Är det här tacken du får för det tunga arbete du lagt ned? Det är en skam!
Barnår, arbetslöshet, studier, sjukdom och andras beslut är omständigheter som formar din livsbana. Livsbanan formar din pension. Summan av det du tjänat under din livstid bestämmer nämligen summan av din pension. Det är dust! Det krävs inte mycket kritiskt tänkande för att förstå att systemet är fel när fattiga gamla damer skapas på löpande band. Du har banne mig rätt till en pension att leva på oavsett om du heter Sana, Even, Mahdi, Jonas eller Noora. Vare sig du är gutt eller dame, något där bortom eller däremellan, om du fötts på andra sidan Medelhavet eller på andra sidan Vänern.
Dina bästa år, då du tjänade mest, ska lägga grunden för pensionen. Det enda rättvisa är en pension det går att leva på. Det enda rättvisa är en pension som minst når upp till EU:s nedre gräns för fattigdom. Vi kan inte vänta 50 år till. Vi trenger forandring. Akkurat nå.
Lovisa Johansson,
Arbetsmarknadspolitisk talesperson,
Unga Feminister
