På tisdag kväll den 13 april startar ramadan för 2021 som sedan slutar i firandet Eid al-fitr kvällen den 12 maj. Detta års fastemånad för muslimer, precis som förra årets, blir dock annorlunda. Stängda moskéer och nya coronarestriktioner ställer högtidens härligaste kärna – gemenskapen – på sin spets.
Som barn minns jag den sociala samvaron i moskén med stor värme och kärlek. Jag minns presenterna mina föräldrar gav mig och matfesten när fastan bröts på kvällen. Det smärtar mig att barn i denna era av corona inte kommer att uppleva den typ av gemenskap som ramadan faktiskt innebär. Fredagsbönerna är stängda och i både Stockholm, Göteborg och Malmö håller de stora moskéerna stängt.
”Är det samma sak att ses på Facetime?”
Ramadan är den viktigaste tiden på året för muslimer världen över och är en månad full av andlighet, eftertanke och vördnad. Från soluppgång till solnedgång avstår muslimer mat och dryck för att sedan bryta fastan tillsammans vid måltiden. Högtidens grundbult är just tid med familj, grannar och vänner. Men vad händer med känslan av gemenskap när vi inte kan ses? Och är det verkligen samma sak att ses över Facetime?
Jag bekymras över det, men slås samtidigt av att även om gemenskapen blir lidande under en tid som denna, så försvinner inte ramadans egentliga märg. Nämligen vikten av ödmjukhet, medmänsklighet och givmildhet. Du uppmanas till allmosegivande, eller zakat, som det också kallas. Vilket innebär att en viss mängd av din inkomst bör ges till behövande i det samhälle du befinner dig i.
Denna uppmaning förväntas alla följa under högtiden och är en av de anledningar till att jag är så otroligt mallig över ramadan som svensk-muslimsk kvinna. Även om presenter är en stor del av högtiden så är även givandet det, vilket får mig att fundera över julen och hur julen borde inspireras lite mer av ramadan. Tänk om vi inför jul tillbringade mindre tid på att springa stressade i butiker efter den perfekta presenten, och istället la den tiden och de slantar på att hjälpa behövande i Sverige? Ja, tänk.
”Att kunna välja att fasta är att vara lyckligt lottad”
Oftast när ramadan uppmärksammas medialt så är fokus främst fastan och hur jobbig det måste vara att avstå mat och dryck under så många timmar, alltid med en ton av medlidande och fascination. Vilket gör mig frustrerad, men det får mig även att fundera över hur lyckligt lottade vi är som överhuvudtaget kan avstå mat och dryck i den här delen av världen. För många människor världen över så är mat ingenting de kan ta för givet.
Att avstå föda och dryck är en ordentlig käftsmäll i ödmjukhet, vilket vi alla skulle behöva då och då – oavsett religiös tillhörighet. Den saken är klar.
Även om fastan såklart är en stor del av högtiden, så är fastan inte obligatorisk för alla. Är du är sjuk, äldre, gravid, diabetiker eller menstruerar så behöver du inte avstå mat och dryck. Vilket innebär att muslimer världen över som just nu är sjuka i covid-19 givetvis inte förväntas fasta detta år. Föreställningen om att alla fastar behöver också nyanseras. Vissa har aldrig fastat, en del fastar några dagar under högtiden och vissa fastar hela månaden. Det finns lika många varianter av det som det finns människor som har en koppling till högtiden.
Förra årets ramadan satt jag höggravid mitt under en utbrytande pandemi och begrundade förundrat livet som växte i min kropp, samtidigt som jag funderade över mina privilegier. Att jag har mat för dagen, tak över huvudet och bor i ett demokratiskt land. Inre reflektion är vad ramadan handlar om. Och min förhoppning är att även du ägnar dig en tanke åt dina förmåner i livet nu när ramadan inleds. Även om du inte är muslim.
Vill du göra något gott så rekommenderar jag UNHCR och sverigeforunhcr.se/ramadan där du kan bidra med pengar till behövande muslimer världen över när ramadan nu inleds.
Sarah Delshad bloggar på Motherhood.se – läs hennes blogg här!
Foto: TT
