Mars månads Baaambrud är Maria Wärme – en av Sveriges få rullstolsburna skådespelare.

Skådespelaren Maria Wärme: ”Allt hade varit enklare om jag fötts till en gående man”

Maria är en av Sveriges få rullstolsburna skådespelare: ”Om jag hade lyssnat på alla de som sa 'det kommer aldrig att gå!', så hade jag gett upp för längesedan”.

Mars månads Baaambrud är Maria Wärme – en av Sveriges få rullstolsburna skådespelare.

19 mars, 2019

Emma Blomberg

Varje månad utser vi på redaktionen en Baaambrud. Någon som gör och säger smarta, coola saker och som vi vill hylla. Mars månads Baaambrud är Maria Wärme – en av Sveriges få rullstolsburna skådespelare. Det kostar på att vara pionjär, men det är också fruktansvärt roligt, menar hon.

– Jag har alltid varit först, nästan överallt där jag tagit mig fram. Den första funkisen alltså. Och om inte allra först, så åtminstone alltid den första tjejen. Jag var den första i rullstol på Stadsteatern, Teaterverkstan, Kulturama, Dansens Hus, Norrlandsoperan och på Unga Klara. Jag kom in på en kurs på Teaterhögskolan när jag var över 40 år. Vad jag vet är jag den första rullstolsburna någonsin som har studerat där, säger Maria.

Det sistnämnda beskriver hon som ett tecken på förändring.

– Det är så mäktigt att vara en del av det! Mina vänner brukar säga att jag är förändringen, och jag börjar så smått ta till mig det. Förhoppningsvis börjar strukturer luckras upp och det blir lättare för de som kommer efter mig att få utbilda sig och arbeta som skådespelare, oavsett fysiska förutsättningar. När jag blir gammal hoppas jag kunna se tillbaka på mitt liv och känna att jag var med och bidrog till detta. Vilken cool livsuppgift, ändå!

Marias intresse för teater väcktes redan i fyraårsåldern under hennes allra första teaterupplevelse.

– Där och då bestämde jag mig. Jag skulle bli skådespelerska. Jag gick i en dramagrupp i gymnasiet och kom sedan i kontakt med Stockholms Stadsteater som sökte folk till ett ytterstadsprojekt. Vi var ett gäng ungdomar som tillsammans med ett par manusförfattare fick skriva en pjäs utifrån våra egna liv. Vi spelade på stadsteatern och turnerade i Stockholms skolor. Det var mitt första jobb.

Med utbildning i ryggen har hon sedan dess medverkat i en rad olika teateruppsättningar. Allt från barnteater till normbrytande dansföreställningar. På senare tid har hon dessutom börjat skriva eget material. Bland annat en monolog som handlar om de strukturer som råder – i samhället och i branschen – kring vad som får visas och vem som tillåts ta plats på scen och inte.

– Det finns så många historier som ännu inte har blivit berättade, både vad gäller människor med olika sorters kroppar och funktionsvariationer och inte minst vill jag se fler bra berättelser om kvinnor.

Hur känns det att bli utsedd till Baaambrud?

– Det är smickrande och roligt såklart! Och om jag får säga det själv, så är det fan på tiden att media äntligen har börjat uppmärksamma mitt arbete. Jag har ju varit verksam inom teatern sedan 90-talet men det är först nu på senare år som jag har börjat synas offentligt. Jag har heller inget emot att vara en inspiration för andra. Inte på grund av rullstolen, utan av den enkla anledningen att jag är en stark person som hela tiden har brutit ny mark genom att våga gå min egen väg och göra det jag brinner för. Jag gör det jag älskar, till varje pris. Jag är fullständigt övertygad om att min väg till framgång hade varit betydligt smidigare om jag hade fötts till att bli en gående man.

”Min begränsning har aldrig hindrat mig” står det på din Facebook-sida. Att du mosat utmaningar i din väg råder det ju ingen tvekan om, hur har du lyckats parera och ta dig över dem?

– Genom att inte lyssna för mycket på andras åsikter om vad som är bäst för mig, för det vet bara jag. Genom att även när det känns tufft, och utan att be om ursäkt för mig själv, fortsätta kämpa för det jag tror på. För min frihet att göra det jag vill av mitt liv är viktigare än någonting annat. Tron på det ger mig styrka. Om jag hade lyssnat på alla de som sa ’det kommer aldrig att gå!’, så hade jag gett upp för längesedan. Jag väljer att se min begränsning som en tillgång, den gör mig till den jag är och jag är unik!

Vid sidan av alla framgångar berättar Maria även med om diskrimineringar och en utbredd rädsla i samhället för det som är annorlunda.

– Jag har hundratals exempel på när människor behandlat mig fruktansvärt illa och förminskat mig. Det handlar om allt från syokonsulenter som hävdat att jag aldrig kommer att få några jobb som skådespelare, till teaterlärare som i stort sett har vägrat undervisa mig. Det är maktstrukturer som är ständigt närvarande. Det råder en tendens i samhället att marginalisera och förminska det som vi inte förstår, är rädda för eller tycker känns obekvämt.

Maria menar att teaterbranschen fortfarande är väldigt konservativ, men att #metoo och #tystnadtagning har skakat om både branschen och samhället ordentligt.

– Vi har tvingats öppna ögonen och se vad som pågår. Det gäller inte bara sexism utan alla typer av förtryck. Jag kan med stolthet säga att jag märker av förändringen även på ett personligt plan. Jag får betydligt fler jobbförfrågningar och inbjudningar till samtal om scenkonst och normkreativitet nu, än innan rörelsen drog igång. Det är absolut inte en slump!

Vad är kvar att göra på den fronten?

– Vi måste ge sådana som mig större plats i det offentliga rummet! Vi funkisar behöver också förebilder. Jag växte upp utan att se en enda person inom populärkulturen som jag totalt kunde identifiera mig med. Det gällde både böcker, filmer och tv-serier.

Hur ser dina planer ut framöver?

– Jag arbetar med ett omfattande pjäsprojekt som inte är självbiografiskt, men som tar upp alla de frågeställningar som jag har nämnt här. Jag letar just nu personer att samarbeta med i detta, som har samma visioner och driv som jag. Jag skulle också väldigt gärna jobba med film och TV. Hittills har det blivit nästan uteslutande teater för mig och jag är alltid öppen för att testa nya arenor. Jag har också en barnslig dröm om att någon gång få spela fars och verkligen visa upp min komiska ådra. Jag vill göra det just för att det vore så galet, sjukt otippat, och förmodligen ganska provocerande om jag, med min typ av kropp, plötsligt skulle göra entré på en av Stockholms privatteatrar. Så om någon regissör eller manusförfattare mot förmodan läser ett nätmagasin som riktar sig till unga kvinnor, så får de gärna höra av sig, haha!

Maria Wärmes starter pack

Vi bad Maria sätta ihop ett starter pack, en samling föremål som är typiska för just henne och hennes vardag. Resultatet blev en blandning av dubbel espresso, converse, champagne med vänner och såklart, manus.

Vem vill du se som Baaambrud nästa månad? Maila [email protected] och tipsa oss.

Illustration: Unni Zetterling