Hur bryter man med en förälder? Vi frågade en psykolog

Man väljer inte sina föräldrar och det är inte alls säkert att någon är en bra person bara för att denne är en förälder. Så ibland måste man få bryta kontakten. Men hur gör man? Vi ringde upp Siri Helle, konsult på Psykologifabriken, för att få lite råd om det.

Hur vet man att det är dags att bryta med en förälder?

– Det är viktigt att inte göra det lättvindigt utan att se på det som en sista utväg. Det man kan börja med är att ta upp problemet med föräldern och förklara vilka konsekvenser deras beteende får för dig. Berätta att det är något som får dig att må dåligt och verkligen försök få personen att inse det, du kan behöva ta upp det många gånger. Om det skulle vara så att föräldern lider av en sjukdom, så som missbruk eller en allvarlig psykisk störning, finns också anhörigsstöd att söka och då kan det vara värt att vända sig dit och be om hjälp. Har man tur behöver man då kanske inte ens säga upp kontakten. Men, skulle du ha gjort en massa försök att få personen att förbättra sig utan att det lett någonstans och relationen är skadlig för dig så är det läge att bryta. Helt klart.

Om man vill bryta med en förälder, hur gör man det på ett bra sätt?

– Det är jätteviktigt att prata med föräldern om det, om det är möjligt och säkert för dig. Du har antagligen redan pratat om att ni har problem med er relation så gör det igen och säg att ”jag vill inte att vi ska fortsätta vår relation på grund av detta och detta eftersom det får mig att må såhär”. Orkar du göra det öga mot öga är det såklart bra men det går också att ringa eller skriva ett brev. Det kan vara bra att skriva ett brev oavsett, så föräldern får anledningen till uppbrottet svart på vitt.

Man kanske inte vill berätta varför man brutit – men måste man tala om det för släkten?

– Man får göra det man behöver men det kan också vara skönt att berätta om det. Om man behöver hemlighålla något det kan det också bli ännu jobbigare. Sedan är det klart att du kanske inte behöver ringa runt till dem, men om du pratar med en släkting kan du ju berätta hur det ligger till. Det kan vara jättejobbigt innan och under tiden du berättar men ofta känns det lättare efteråt. Och våga söka stöd hos dina vänner och andra i din omgivning. Det är svårt att bryta kontakten med någon som har haft en stor plats i ens liv, så ta allt stöd du kan få.

Om man har barn, ska de få träffa den föräldern eller inte?

– Det måste avgöras från fall till fall, men generellt mår barn bra av att ha en relation med sina släktigar. Men utgå alltid ifrån vad barnet mår bäst av och skulle barnet må bra av relationen och släktingen kan hantera det kan de såklart få umgås.

Hur hanterar man skuldkänslorna som kan uppstå av att bryta kontakten, fastän man mår bättre utan den personen?

– Det är viktigt att komma ihåg att ditt eget välmående är lika viktigt som andras välmående. Föräldern du brutit med kanske mår sämre av ert uppbrott – men du hade mått sämre om du hade stannat kvar. Och om du gjort allt du kunnat innan uppbrottet utan resultat så måste du tänka på dig själv och vad du mår bra av. Glöm inte det.

Hur hanterar man när folk säger: Men han är ju ändå din pappa?

– Förhoppningsvis har du ju redan gjort gjort vad du kunnat och gett det seriösa försök. Så säg bara: ”Jag har mina anledningar, jag vill inte gå närmare in på dem och det får du respektera”.

Hur hanterar man om en vän brutit med sin förälder?

– Våga fråga och prata om det. Många är oroliga för att ta upp jobbiga saker eftersom de är rädda att den andra personen ska tycka att det är jobbigt. Men ofta är det precis tvärt om, vågar man prata om saker blir det mindre jobbigt. Och försök vara rak, säg: ”Jag hörde att du brutit med din pappa, hur känns det?”. Det är bättre än att försöka tassa runt det och vänta på att den andra ska ta upp det. Ställer man raka frågor visar man att det är något man kan prata om och att det inte är något att skämmas för. Och vill den andra inte prata om det kan den säga det och då får man respektera det.

Foto: AMC