Först och främst – stort grattis! Jag förstår att det är svårt att svara på men hur känns det att ha blivit mamma?
– Det känns jättekul! Men det är också väldigt omtumlande, såklart.
Berätta, hur gick det till när mini bestämde sig för att det var dags att komma ut?
– Dagen när allting började hade jag helt gett upp hoppet fastän det var 5 dagar kvar till beräknat födelsedatum. Jag var då inställd på att jag skulle gå över tiden säkert 14 dagar och tänkte att ”det är lika bra att jobba på”. Så på morgonen var jag på gymemt och tränade hårt, sedan jobbade jag och dessutom var jag både på Skansen och Gröna Lund – så fullt ös! När vi stod och köade till en attraktion på nöjesfältet kände jag att jag hade så ont i ryggen men jag antog att det bara var för att jag varit så aktiv, säger Ida och fortsätter:
– Jag var också så galet hungrig och trött och kände att jag behövde åka hem. Under dagen hade jag också mycket sammandragningar men det brukade jag ha då och tänkte inte så mycket på det heller. Framåt kvällen kom de dock allt tätare och jag fick ännu ondare i ryggen. När jag gick och lade mig vid 23 mådde jag verkligen inte bra och en timme senare kom första ordentliga värken. Några timmar senare kom tre värkar på 10 minuter och då ringde vi in och på morgonen kunde vi åka till förlossningen.
Läs också: 19 appar alla blivande föräldrar behöver – från graviditet till bebis
Ida berättar att hon hade planerat att inte ta någon smärtlindring alls men när hon efter 18 timmar fortfarande bara var öppen 6 centimeter kände hon att det fick räcka. Då tog hon en epidural men först vid klockan 21 på söndagskvällen var det dags för barnet att krystas ut.
– Jag hade ju sett på film och tv när folk föder och att de skriker och tar i och jag kände mig rätt taggad på att klara av det så fort som möjligt – under en timme helst. Undersköterskan som var där frågade hela tiden hur jag mådde och jag svarade ”Det är bra, jag kan föda honom nu” men hon sa bara ”Vi kan vänta lite” och jag tänkte ”Men vad väntar vi på? Det känns som jag har ett bowlingklot mellan benen och den ska ut nu”. Till slut sa hon att jag kunde trycka lite så då tänkte jag att ”nu kör vi!” och på två krystningar var han ute.
Barnet fick namnet Elvis och i efterhand säger Ida att förlossningen var en väldigt cool upplevelse. Men hon uppmanar alla att om de har ont så ta den hjälp som finns.
– Till slut orkar man inte med smärtan. Så jag säger: ta epidural, den är helt magisk!
Läs också: 15 saker du vill ha i BB-väskan – och 8 du kan lämna hemma
Vid förlossningen fick Ida sy en del och det är något hon nu två veckor senare fortfarande känner av.
– Det är smärtsamt att sitta, att gå, att bara vara – allt skaver! Men i övrigt har kroppen återhämtat sig väldigt bra. Förutom hormonerna, de är helt upp och ned och jag känner nästan inte igen mig själv längre. Jag kan sitta och tänka att mitt barn är så sött och sedan börja gråta och få hemska katastroftankar. Det är jobbigt
Men jobbigast menar hon är ammningen.
– Herregud, jag skulle hellre föda barn igen än att amma. Jag hade verkligen inte förstått att det gjorde ont på den här nivån men jag hoppas det blir bättre snart.
Hur har första tiden som mamma varit? Som du trott eller helt annorlunda?
– Kärleken till Elvis är större än jag trodde den skulle vara. Men annars är jag inte en sådan som målat upp mammarollen med ett rosaskimmer utan jag har alltid varit beredd på det absolut värsta. Jag har tänkt att barn skriker jämt och man får inte sova någonting. Men barn är så mycket snällare än jag trodde och Elvis skriker inte alls lika mycket som jag trodde.
Både du och din man Alex, som driver Framgångspodden, har ju ganska fria jobb. Hur tänkte ni om föräldraledighet och att dela lika på den?
– Jag ska testa jobba 25 procent per dag nu i början och se hur det går och om det behöver justeras. Men vi ska försöka dela lika så mycket det går men så länge jag ammar blir det ju så att jag är mycket mer med Elvis och Alex är mer fri att jobba. Men så snart jag får igång pumpningen mer eller om vi börjar komplettera med ersättning så kan vi nog dela ännu mer lika. Det är ju mest maten som styr och tyvärr har Alex inga bröst med mjölk i. Det hade varit så bra om han hade det!
Läs också: Allt du behöver ha när bebisen kommer – och det du kan skippa
När Elvis var tio dagar gammal skrev Ida ett blogginlägg om att hon för första gången sedan barnet kom lämnade honom i 2,5 timme för att få lite egentid och fixa sina naglar. Vad hon inte hade räknat med var att hon fick mängder av arga kommentarer om att hon var en dålig mamma och ”varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem”.
Något som fick Ida att gå i taket och ge svar på tal i ett inlägg senare.
– Det är så sjukt! Det gör mig så förbannad att vi inte kommit längre 2018. Och det roliga är ju också att hela familjen skulle åka med till Mall of Scandinavia den dagen så jag passade på att boka en nageltid bara därför. Men sen blev det lite för stressigt och då hade jag redan tiden och tänkte att ”jag tar en taxi dit så kan Elvis sova lite med Alex så länge”. För Alex har såklart lika mycket ansvar för barnet som jag och jag hade såklart aldrig åkt om Elvis bara skrek eller om flaskmatningen inte fungerade. Men Elvis trivs med sin pappa och jag har inte hört någon säga något om att Alex minsann varit iväg på möten och poddat. Istället blir Alex hyllad för att han ”passade” sin son i 2,5 timme. Ja, wow, vilken bra pappa han är.
Du har ju även fått kritik för att du några dagar efter förlossningen ville börja med ”mammamage”-träning. Vissa tyckte att du då hetsade om att komma i form snabbt – hur ser du på det?
– Det där skrattar jag bara åt för de vet inte vad mammamage-träning är. Det som det handlar om är andningsövningar man gör för att läka magen. Jag gör inget för att bli smal och fit och dessutom har amningen redan ätit upp mig – om något skulle jag behöva gå upp i vikt! Däremot är jag van vid att ha en stark mage som skyddar min rygg och efter förlossningen kan jag inte ens aktivera magmusklerna och jag får så ont i ryggen. Och jag vill vara stark så jag kan bära min son och göra allt man behöver som mamma.
Men när allt kommer omkring är Ida så glad att vara i bebisbubblan och trots allt omtumlande hon gått igenom är hon i grund och botten lycklig.
– Det är så himla mysigt att vara mamma. Det är mycket jobb och en del är tufft men allt det fina väger verkligen upp.
