Underbara Clara: Jag förespråkade downshifting – ändå gick jag in i väggen
Underbara Clara har den senaste tiden berättat om sin utmattningsdepression. Här skriver hon själv om varför hon tror att hon drabbats. Och varför hon tror att så många andra drabbas.
Bloggaren och författaren Underbara Clara är en av de medverkande i antologin ”Saker jag hade velat veta när jag var 15” av Johanna Wester och Diana Olofsson.
Baaam har fått tillstånd att publicera ett utdrag ur boken, i samband med att Underbara Clara deltar i Baaams podd. Avsnittet av podden publiceras på tisdag. Här är Underbara Claras egna ord:
”Hela den här vintern har jag gått omkring med en tyngd över axlarna och sömnbehov som en nyfödd bebis. Utmattningsdepression kallas det visst. Och enligt psykologen hör det samman med en stor oförmögenhet att lata mig. Och att säga nej. Ironiskt ändå. Hur hamnade jag här? Var gick det snett?
Var det i euforin över att kunna styra min vardag precis som jag vill som jag rattade rakt in i väggen? Eller var det alla texter jag skrev om downshifting, lathet och sex timmars arbetsdag som slutligen gjorde att jag nästan jobbade ihjäl mig? Det känns så svårt att erkänna att jag har hamnat här. Dit jag sa att jag aldrig skulle eftersom jag älskar att lata mig och vet bättre än alla duktiga, plikttrogna tjejer.
I takt med att jag vuxit upp och fått barn har min bekvämlighetssökande personlighet nötts bort i stora flagor. Och kvar är en duktig typ som ständigt räcker upp handen och erbjuder sig. Som vill göra rätt för sig. Stå till tjänst. Och samhällskontraktet säger ju att jag ska arbeta hårt. Och bidrar jag inte får jag ingenting tillbaka.
Hela vårt samhälle skriker att vi måste anstränga oss. Slåss om jobben, slåss för betygen, slåss för utseendet och för att hålla liv i relationen. Unga kvinnor är extra utsatta och många befinner sig i riskzonen för utmattning.
»Additionssjukan« får oss att titta runt och se vad andra hinner och orkar.
Sedan lägger vi ihop allt vad vi sett och tror att vi själva ska hinna och orka allt det.
Vi glömmer att alla väljer bort någonting. Alla offrar något. Eller borde offra något i alla fall”.
Läs även: Nu lanseras När jag var 15-podden: ”Det blir många skratt och ett och annat tårat öga”