Jennifer drabbades av vestibulit vid sexdebuten: ”Grät i gynstolen”

När 20-åriga Jennifer Lännerholm var 16 år skulle hon ha sex för första gången. Men det gjorde ont. Mycket ont. På ungdomsmottagningen i Stockholm skulle barnmorskorna se om något satt i vägen.

– Jag började gråta av smärta och fick hålla en av dem i handen för det gjorde så himla ont. Det kändes nästan förödmjukande, att det gjorde så ont utan att jag visste vad problemet var, säger hon.

Jennifer skickades hem med mjukgörande salva och bedövningsmedel.

– Det kändes konstigt. De försökte väl hjälpa mig så gott de kunde, men jag fick inte den hjälp jag behövde. Jag var beredd att testa vad som helst för att bli bra, säger hon.

Men hon blev inte bättre. Den traumatiska upplevelsen i gynstolen gjorde att Jennifer stack huvudet i sanden i två år. Smärtan fortsatte göra sig påmind vid samlag. Samtidigt pratade tonårskompisarna öppet om sex.

– Det var något jag inte kunde relatera till och det kändes jättejobbigt, särskilt i den åldern. Men det svåraste var tanken på att träffa någon och behöva förklara och gå igenom det här igen. Att försöka ha sex när jag inte ens kunde gå igenom en gynundersökning, säger hon.

Remiss till vulvamottagning

Till slut bestämde sig Jennifer för att söka vård igen. Då fick hon remiss till en vulvamottagning med specialistvård. Där fick hon den diagnos hon befarade. Vestibulit, ett smärttillstånd i slidöppningen.

– Då kom jag äntligen till rätt plats. De visste hur de skulle ta hand om en tonåring som inte visste var hon skulle ta vägen. Jag gick dit regelbundet och fick smörja dagligen för att vänja kroppen och åt antidepressiv medicin som har effekt på nervsmärta, säger hon.

Orsaken till vestibulit är okänd. En vanlig samsjuklighet är bland annat återkommande svampinfektioner och svampmedel, överdriven renlighet eller p-piller. Vissa kan ha smärtfritt sex innan de blir sjuka. Andra upptäcker sina första symtom redan vid tamponginsättning eller sexdebut.

För Jennifer har behandlingen gett resultat. Men än i dag kan hon inte ha smärtfritt sex.

– Jag känner alltid av vestibuliten vid sex. I dag är jag kanske 80 procent bra, och det här är något som alltid kommer följa mig. Men det får man räkna med när det inte finns ett klart botemedel för den här sjukdomen, säger hon.

”Kan drabba vem som helst”

Svårigheterna och smärtan i vardagen har blivit en normalitet för Jennifer. Hon följs av en ständig oro för att återigen bli sämre, att alltid behöva leva så här. Samtidigt försöker hon fokusera på det positiva. Att hon ibland kan ha tampong, ibland kan ha sex. Inte alltid, men åtminstone ibland.

– Jag önskar att det fanns någon salva eller tablett man kan ta och sedan är man klar. Men det är tyvärr inte så. Det här är något man måste jobba med kontinuerligt. Och det här kan drabba vem som helst, säger hon.

Vill bli barnmorska

Vestibulitvården varierar kraftigt mellan regionerna och många vittnar om en kamp för att få rätt hjälp. Jennifer är tacksam att hon till slut fick vård på en vulvamottagning.

– Det här är ett problem som vilken annan diagnos som helst. Vi borde ha kommit längre. Det är jättehemskt att det finns regioner som inte har rätt hjälp eller kan hjälpa sina invånare som då behöver söka sig till andra regioner där de inte bor och få vänta månader eller år för att få rätt vård och det är fruktansvärt. Så ska det inte gå till, säger hon.

Jennifer studerar till lärare. Men nu ska hon skola om sig och bli barnmorska för att hjälpa andra patienter som lider av vestibulit.

– Om personalen på ungdomsmottagningen hade haft mer kunskap hade man nog inte hanterat mig så som man gjorde. Eftersom jag själv har vestibulit vet jag vad jag pratar om och kan kanske hjälpa och förstå på ett bättre sätt. Jag önskar att jag hade blivit bemött av det när jag sökte hjälp som 16-åring, säger hon.

Artikeln är en del av ett samarbete mellan Aftonbladet och Baaam där vi granskar vestibulitvården i Sverige. Läs allt om samarbetet – och hela granskningen – här!