Läs mer: Kroppsaktivisterna Hanna och Kajsa: Våra bästa råd för att tycka om sin kropp
”Ska du verkligen ha mer mat?”.
Linda-Marie Nilsson fick höra kommentaren när hon var tio år. Redan innan dess hade hon börja bli medveten om sin kropp och insett att det inte längre var en bra sak att vara stor – men det var efter de orden som hon för första gången bestämde sig för att banta. Hon som tidigare fått beröm och pepp för att hon vuxit så snabbt och var tidigt utvecklad fick nu istället ta emot pikar om att hon var lite för stor än vad som kanske var önskvärt.
Så började en livslång resa genom kroppshat, självförakt och tvivel till att till slut landa i en acceptans och kärlek till sig själv. En resa som skildras Linda-Maries nya bok ”Så lärde jag mig att älska min kropp”.
– Boken är både till mig själv som liten men också till de som är 12 nu, eller i min ålder eller 70. Till alla som behöver lite extra kärlek för att kunna ge samma kärlek till sig själva, säger Linda-Marie.
Redan som barn hade Linda-Marie en känsla av att hon var annorlunda och inte riktigt passade in bland de andra i skolan. Det fanns ingen annan som inte hade en normativt smal kropp. De enda i hennes närhet som såg annorlunda ut var vuxna, vuxna som ständigt pratade om att bli smala. I barnfilmer, Hollywoodfilmer, tidningar och på tv såg ingen ut som henne. När det väl var någon som inte var smal var det någon man skulle skratta åt. Aldrig prinsessan eller hjälten.
– Jag lade ett pussel att det här är anledningen till att ingen tycker om mig och att ingen någonsin kommer tycka om mig, säger hon och fortsätter:
– Den enda vägen jag såg var att jag skulle bli smal. För det var det enda jag kunde komma på att alla andra var, men inte jag. Men jag blev aldrig det och då blev jag ännu mer ledsen. Varje gång jag försökte gick det inte. Jag minns det som att jag har bantat 100 gånger.
Läs mer: Kroppsaktivisten Karin: 6 sätt att ge ditt barn en positiv kroppsbild
Samtidigt pratades det mycket vikt hemma. Linda-Maries föräldrar bantade ofta och snart började hon hänga på i deras dieter.
– Jag har alltid haft ett extremt prestationsbehov eftersom jag kände att jag inte duger utseendemässigt. Då har jag alltid velat vara bäst på saker. När jag bestämde mig för att banta ville jag vara bäst på det också. Det är det enda i mitt liv som jag alltid känt att jag har misslyckats med. Jag kanske fick exakt de betygen jag ville ha eller ett jobb, men jag har aldrig lyckats bli smal. Och fram till att jag var 18 var det verkligen en extrem sorg.
Linda-Maries syn på sig själv och sin kropp har haft en stor påverkan i hennes förhållanden. Att få bekräftelse från killar var för henne det yttersta tecknet på att hon var möjlig att älska, bekräftelse hon aldrig fick.
– Eftersom jag har tänkt att ingen kommer tycka om mig har jag valt att gå in i relationer som jag vet inte kommer leda nånvart. Just för att jag inte vill höra ”jag vill inta ha dig”. Inte bara har jag inte älskat mig själv, jag har även tänkt att ingen annan kommer göra det.
Provrum och att köpa kläder har länge varit en jobbig upplevelse som ytterligare stärkte uppfattningen att hon inte passade in. Med en påtaglig känsla av ensamhet var att inte kunna köpa kläder där alla andra gjorde det något av det värsta för Linda-Marie.
– Man får ett bevis till på att du är inte ens välkommen i den här butiken, vi vill inte ha kläder för din kropp. Jag har gråtit säkert tusen gånger i provrum för att det inte finns kläder för mig.
När Linda-Marie och hennes vänner skulle köpa matchande kläder kunde hon ljuga och säga att hon inte tyckte om plagget, det var inte hennes stil. Egentligen fanns den inte i hennes storlek, men det är för jobbigt att förklara.
Sommaren 2012 tar Linda-Marie en bild på sig själv i en röd-vit-rutig bikini. Hon har tagit studenten, flyttat till Stockholm, pluggar journalistik och har börjat bli mer och mer okej med sin kropp. Istället för att vara ledsen över sin vikt är hon mest trött på att alltid mötas av smala kroppar i media och aldrig kunna köpa de kläder hon vill. I bildtexten skriver hon ”Jaja, kan alla med platta magar lägga ut sina strandbilder så kan jag också det”.
Hon har lagt upp en annan bild på sig själv i samma bikini en gång förut, på sin blogg under gymnasiet. Det slutade med kränkande, elaka kommentarer från hundratals män. Hon vågade inte ha på sig bikinin på flera år efter det.
Missa inte! Annika Leone om märkets klädstorlekar: ”Vill ni inte ha oss som kunder?”
Men den här gången kommer inte hatet, istället rullar gillamarkeringarna in och hon får mängder med kärleksfulla kommentarer och mejl om hur modig hon är. Bilden sprids över hela världen och snart gör hon intervjuer i internationella medier om den virala bikinibilden.
– Det var kul att för första gången i mitt liv få någon slags bekräftelse för hur jag såg ut och att det är bra. Men också så sorgligt att höra alla andra som mår dåligt, och det var ytterligare bekräftelse på att jag ser annorlunda ut. Det var ingen som såg ut som jag som vågade lägga ut sådana bilder. Jag har aldrig tänkt att min kropp kan göra något utan är något som jag ska gömma, som inte bör visas upp. Men då kände jag att det här behövs, det kanske kan hjälpa någon annan.
Gensvaret efter bikinibilden peppade Linda-Marie att fortsätta med sin kroppsaktivism, inspirera andra och ifrågasätta samhällets idéer om hur en kropp ska se ut.
– Det var ett jobb med mitt huvud. Jag har aktivt utmanat mig själv genom att inte gömma mig, våga gå runt lite avklädd hemma och möta mig själv i speglar.
Hon har funderat över vad hon tänker om och säger till de hon älskar mest och försöker säga samma saker även till sig själv.
– Jag hade aldrig kunnat säga till min mamma att hon är äcklig och värdelös. Då ska jag inte säga det till mig själv heller, för det kommer inte bli en bra relation. Precis som det inte skulle bli en bra relation med min mamma. Man måste ge sig själv lite komplimanger.
Läs mer: Det här händer i kroppen vid en panikattack (och så hanterar du det)
I dag inspirerar Linda-Marie över 32 000 människor varje dag. Det är antalet följare hon har på Instagram. Och hon är inte ensam. Våra flöden domineras fortfarande av smala kroppar men de har fått sällskap av ett kroppspositivt community som med glädje tar bilder på och visar upp sina kroppar precis som de är.
– Det är fantastiskt och något som jag skulle önska alltid hade funnits.
Foto: Lina Eidenberg Adamo, @lindamariie
