Michelle Boije har fått anpassa sitt liv efter sin vestibulit.

Foto: Anna Tärnhuvud

Michelle, 25, fick underlivssmärtor av svampmedel

Ungdomsmottagningen sa till Michelle, 25, att köpa receptfri svampmedicin för underlivet. Men medlen orsakade underlivssmärtor och sjukdomen vestibulit. ”Nu har jag så ont att jag inte kan ha hårda byxor. Jag fick flytta för att jag inte kunde gå i trappor”, säger hon.

25-åriga Michelle Boijes karisma är lika stark som den färgglada inredningen med lila inslag i lägenheten i Nora. Hon och jämnåriga pojkvännen Philip har nyss flyttat hit.

Men det var en pärs.

Hon beskriver dagarna med kånkande flyttkartonger och spring fram och tillbaka som ett rent helvete.

2:23

Efter reklamen: "Fick flytta för att jag inte kunde gå i trappor"

(2:23)

Michelle och tusentals andra kvinnor lider av en sjukdom som inte syns. Vestibulit är ett smärttillstånd i slidöppningen och beskrivs som en brinnande smärta, som knivar i underlivet.

När hon var 19 år fick hon sin första svampinfektion. För Michelle satte det spår för livet. På ungdomsmottagningen i Dalarna uppmanades hon att köpa receptfria svampmedel på apoteket. Vagitorier och krämer som tas lokalt i slidan.

– Svampen försvann, men kom tillbaka. Umo sa att jag skulle gå till apoteket igen och köpa mer. Och jag litade på dem, säger hon.


Svamp vanlig orsak till vestibulit

Det Michelle inte visste eller blev informerad om var att medlen kan orsaka och förvärra vestibulit vid upprepad användning. Fyra av fem kvinnor får någon gång i livet en svampinfektion i underlivet. 41 procent av patienterna som diagnosticerats med vestibulit har använt receptfria svampmedel, enligt en rapport från Socialstyrelsen.

– Det började göra ont vid sex och jag tänkte ”Så här har det aldrig varit. Något är fel”. På Umo såg de att jag hade fått en spricka av medlen, säger hon.

Michelle Boije fick vestibulit av svampmedel.

Michelle Boije fick vestibulit efter att ha använt svampmedel.

Foto: Anna Tärnhuvud

Men Michelle fick svamp igen och nya råd om att köpa medlen. Fortfarande gjorde sexet ont.

– Det gick inte alls och jag förstod inte varför det plötsligt blivit så. Jag hade ju inte svamp längre, men varför hade jag fortfarande ont? Till slut gjorde det ont bara av att min kille la sin hand på min fiffi. Man känner ett ”smack” och sen är det stängt. Jag känner mig som en Barbie där nere, säger hon.

Michelle flyttade till Örebro och började på universitet. Smärtorna blev värre. Till slut kunde hon inte ha jeans. Än i dag kan hon inte ha hårda byxor. Hon slutade med svampmedlen i slidan och köpte kapslar som tas oralt.

– Jag fattar inte varför de inte rekommenderade den på en gång. Jag får fortfarande svamp ibland och vården fortsätter säga att jag ska köpa medlen trots att jag förklarar att det inte är bra för mig. Det känns retligt eftersom det förvärrar sjukdomen. Det här hade gått att undvika, säger hon.


”Shit, nu kommer det göra ont”

Michelle fick diagnosen vaginism, spänd bäckenbotten, och senare även vestibulit.

– Det kändes som att det var kört. Ju mer jag läste desto mindre positivt kändes det eftersom man inte kan bota det genom att bara ta en tablett liksom, säger hon.

Till slut kunde hon inte sitta på en stol eller gå längre stunder. Flera gånger tvingades hon stanna hemma från skolan och vara sängliggande.

– Jag fick bedöma hur viktiga mina föreläsningar i skolan var. Ibland behövde jag ligga ner för att smärtorna var för intensiva. Jag hade bara klänning och kjol. Bara mjuka, luftiga trosor funkade. Man vill ju ändå vara lite fin, inte bara ha ”mormortrosor”, säger hon.

När smärtorna var som värst tvingades Michelle Boije att sluta rida.

När smärtorna var som värst tvingades Michelle sluta rida.

Foto: Anna Tärnhuvud

Smärtorna gjorde att Michelle inte kunde gå i trappor och tvingades flytta till nedersta plan.

– Jag kände mig så låst att behöva tänka ”Shit, nu kommer det göra ont” varje gång jag skulle lämna mitt hem. Det känns som att bestiga ett berg att gå upp för trapporna. Det stramade överallt och jag behövde lägga mig raklång när jag kom hem för att det gjorde så ont, säger hon.


”Värsta beslut jag tagit i hela mitt liv”

På bokhyllan hemma i lägenheten hänger flera dressyrmedaljer uppradade. När smärtorna var som värst tvingades Michelle sluta rida.

– Det var det värsta beslut jag tagit i hela mitt liv. Men jag var tvungen för att läka. Det var en jättestor sorg. Som att en del av mig försvann, säger hon.

Många patienter med vestibulit vittnar om en kamp att få rätt vård. Särskilt en av Michelles gynundersökningar har etsat sig fast i minnet.

– Jag sa att det gör för ont, det går inte. Läkaren svarade ”Men det här ska inte göra ont”. Jag blev så arg. Det är inte hennes fiffi. Hon kan inte avgöra om det gör ont. Då kände jag verkligen att jag inte blev tagen på allvar, säger hon.

”Det var det värsta beslut jag tagit i hela mitt liv” säger Michelle Boije om att sluta rida.

”Det var det värsta beslut jag tagit i hela mitt liv” säger Michelle om att sluta rida för att smärtorna var så stora.

Foto: Anna Tärnhuvud

Vaginismen har nu blivit bättre, men inte alls helt bra. En fysioterapeut ordinerade massage mot den spända bäckenbotten. Nu är det Michelles pojkvän som masserar henne med stavar i slidan en gång i veckan.

– Vestibuliten finns alltid där och vi kan inte ha penetrerande sex. Det går inte. Det viktiga för mig är att andra inte ska behöva få den här problematiken. Eftersom det inte finns tillräcklig kunskap om hur man blir av med det så kan vi börja med att se till att folk inte får det, säger hon.


Kan rida med specialbygd sits i sadel

Ett par kilometer från hemmet i Nora ligger ridskolan där Michelle i dag jobbar som ridlärare. Med bekväma steg rör hon sig mellan hagarna och stallgången. I över ett år höll hon sig borta då tanken på att rida var en fantasi.

Men i höstas smorde hon med mängder av bedövningsgel och satt upp i sadeln igen. Det gjorde ont, men det gick.

– Min chef bad mig rida ett par hästar och jag tänkte ”Hur fan ska det här gå”. Jag testade och hade så mycket bedövning att jag knappt visste om jag hade någon fiffi kvar, säger hon.

I sadelkammaren intill stallgången har hon en en sätespadd, en specialbyggd sits hon gjort med sadelmakare. Michelle skiner upp när hon berättar om lösningen som gör att hon fått sitt största intresse tillbaka.

Michelle har låtit tillverka en specialbyggd sits som gjort att hon kunnat börja rida igen.

Michelle har låtit tillverka en specialbyggd sits som gjort att hon kunnat börja rida igen.

Foto: Anna Tärnhuvud

Med ett hål för underlivet minimeras trycket och gör att hon överhuvudtaget han sitta på en hästrygg igen.

– Jag blir så otroligt less av att hela tiden behöva tänka på sånt som andra tar för givet. Smärtan slutar aldrig. Det är varje dag. Man blir förstörd i huvudet och vaknar med ”I dag är en bra dag. Jag har bara lite ont.” Men man glömmer att det normala är att inte ha ont alls, säger hon.


”Vägrar skämmas över min vestibulit”

Michelle är väldigt öppen med sin sjukdom och blir förbannad bara av tanken på tabut kring underliv. Att prata om sjukdomen underlättar lidandet.

– Jag vägrar skämmas över min vestibulit. Det är smärta i fiffi och jag skiter fullständigt i vem som vet att jag har ont i mitt underliv. Det är som vilken sjukdom som helst. Så varför ska inte jag få berätta att det gör ont när det påverkar hela mitt liv? Jag orkar inte hitta på undanflykter längre.

Artikeln är en del av ett samarbete mellan Aftonbladet och Baaam där vi granskar vestibulitvården i Sverige. Läs allt om samarbetet – och hela granskningen – här!

Underlivssmärta: Känner du igen dig? Här kan du söka vård

Unik statistik: Var femte kvinna har smärta eller sjukdom i underlivet

Bristande vård och dålig kunskap – nu granskar Aftonbladet och Baaam vestibulitvården