Pamela, 41, levde i ett destruktivt förhållande: "Träningen räddade mitt liv"

Läs mer: Vad är det här? Läs mer om Baaam

“För ett antal år sedan levde jag i ett destruktivt förhållande med en man som misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Även dödshot blev en del av vardagen. Jag lyckades lämna honom efter sju år, men såren från allt jag upplevt var djupa. Jag var totalt nedbruten, en skugga av mitt forna jag.

Jag ordnade nytt boende till mig och mina barn. Efter en lång tid av rättegångar började allt äntligen lugna ner sig en aning. Jag trodde jag skulle få börja återgå till ett normalt liv. Efter ett tag träffade jag till och med en ny man och kände att nu var det äntligen dags för mig att vara lycklig.

Jag började dock märka att någonting var fel, trots att jag äntligen hade en normal och lugn tillvaro. Jag var lycklig och förälskad i den nya mannen jag träffat. Just därför var det så obegripligt när jag plötsligt började må väldigt dåligt. Jag kände mig nedstämd, labil, och irriterad på ett sätt som jag inte brukade vara. Dessutom var jag väldigt lättskrämd. Om någon tappade en gaffel i golvet kunde jag hoppa till av skräck. Det mest otäcka var att jag började få mardrömmar och så kallade flashbacks (vilket innebär att traumatiska händelser återuppspelas i minnet)”.

”Nästan varje natt vaknade jag kallsvettig, livrädd, skakande och skrikande av ännu en mardröm. Jag blev så rädd för att somna att jag nästan helt slutade sova på nätterna. Min framtidstro försvann; hela tiden gick jag runt med dödsångest och var övertygad om att livet snart skulle ta slut. Jag blev även känslomässigt avtrubbad, till exempel så kunde jag inte längre gråta eller känna empati. Det var förödande för mig då jag alltid varit en väldigt varm och empatisk person. Nu visste jag inte vem jag var längre.

När jag mådde dåligt så isolerade jag mig också från familj och vänner. Egentligen från alla runtomkring och tyvärr inklusive den som stod mig närmast, min sambo. Jag orkade inte med relationer eller social tillvaro överhuvudtaget. Runtomkring mig fanns bara mörker, rädsla, osäkerhet, förvirring och förtvivlan. Jag såg inget ljus någonstans.

Min chef som märkt att jag inte mådde bra skickade mig till företagsläkaren som remitterade mig för utredning. Det konstaterades att jag led av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, och jag påbörjade behandling. Det var egentligen nu det svåraste började.

PTSD-behandlingar är kända för att vara tuffa och jag kan intyga att det stämmer. Att genomgå behandlingen var bland det svåraste jag gjort i mitt liv. Jag fick i detalj återberätta och återuppleva allt jag varit med om; till och med händelser jag förträngt och glömt kom upp till ytan. Jag minns en session när jag berättade om ett av de tillfällen när jag blev dödshotad och slagen av min ex-man. Jag kunde fysiskt känna samma smärta som då. Jag fick svårt att andas precis som då, och hjärtat rusade precis som då. När jag kom ut ur behandlingsrummet efter sessionen kräktes jag”.

”Det kändes så orättvist att mannen som orsakat mig så mycket smärta fortfarande på något vis förstörde och påverkade min tillvaro, trots att jag brutit mig loss från honom.

Jag blev sjukskriven och kämpade så länge och så hårt med att hålla allt flytande; relationen, jobbet, hemmet. Jag ville inte att diagnosen skulle ta över mitt liv. Jag ville inte bli min sjukdom.

Det nya förhållandet tog givetvis stryk. Pojkvännen var ett stort stöd men till slut, mitt i allt det här, blev belastningen på relationen så stor att den gick under.

En dag när jag var på väg hem såg jag en nyöppnad yogastudio i området där jag bor. Jag hade testat yoga för väldigt många år sedan, men inte riktigt fastnat. Min psykolog hade sagt att det var viktigt för min återhämtning att ägna mig åt någon form av träning, så jag tänkte att jag ger väl yogan ytterligare chans. Det låg ju så nära mitt hem så jag skulle inte ha några ursäkter att inte ta mig dit.

Jag började gå till den nyöppnade studion. I början kände jag mig lite tafatt, för att inte tala om hur stel och klumpig jag var. Men successivt blev jag vigare, smidigare och starkare. Den stora förändringen var ändå den i själen. En kväll, när jag var på väg hem efter träningen, kom jag på mig själv med att under hela passet inte ha tänkt en enda jobbig tanke, inte oroat mig för någonting, inte känt någon ångest. Det enda jag hade fokuserat på var övningarna, min kropp och min andning. Jag hade varit helt närvarande i nuet. Det kan låta banalt och löjligt men för mig var det enormt”.

”Yogan hjälpte mig att hitta tillbaka till mig själv och till livet. Med yogan blev inte bara kroppen starkare utan även mitt sinne. Min själ började läka. Jag började återfå självförtroendet; kicken av att klara en position jag inte varit i närheten av att kunna några veckor innan gav mig en gigantisk boost. Jag trodde på mig själv och min förmåga.

Jag vill faktiskt påstå att träningen och yogan räddade mitt liv. Kanske inte i fysisk mening, men min förmåga att leva kom tillbaka. Som en bonus blev dessutom ägaren av yogastudion, tillika min instruktör, en fantastiskt god vän. Hon har varit ett stort stöd i min separation och vi har delat massor av tårar men också skratt tillsammans.

Trots allt hemskt har jag haft en enorm tur mitt i allt det här. Förutom yogan så är jag enormt tacksam för den hjälp och stöttning jag fått av många – min chef, min terapeut, och framförallt min sambo som fick stå närmast och både se och utstå det ingen annan fick se”.

Vill du läsa mer om hur träning kan få oss att må bättre?

Lizet, 31, kollapsade av stress – här är berättelsen om hennes väg tillbaka.

Foto: Carl Klingspor