Hayat, 17: ”Jag bär niqab – det här är vad jag möts av varje dag”

”Jag föddes i Jordanien men kom till Sverige när jag var 7 år gammal. När jag började i femte klass så började jag även att använda slöja, för min mamma gjorde det och det bara blev så. Men jag blev mobbad för den, folk sa att jag var ful och att mitt hår är ju så fint så varför visar jag inte det? Så jag tog av mig den igen.

När jag började sjuan började jag för första gången att gå till moskén. Då såg jag att alla där, stora som små, hade slöja på sig och jag började också bära det – men bara i moskén. Så en natt när vi kom hem från moskén så sa jag till mina föräldrar att jag vill börja bära slöja igen. Och så gjorde jag det. Mina föräldrar har aldrig bett mig ha på mig slöja, de skulle aldrig kräva något sådant av mig. Det har varit mitt eget beslut”.

Läs också: Linnéa Claeson: Jag måste vara modig – det här är så pass viktigt

”Länge hade jag bara en slöja som täckte håret och ganska tajta kläder och mycket smink. Ofta kom folk fram till mig på stan, ville ha mitt nummer och lägga till mig på Facebook. Det var så jobbigt, jag kände mig inte alls bekväm. Men i slutet av högstadiet började jag läsa koranen och flera år senare, den är ju rätt lång, kom jag till en vers där det stod att man skulle täcka sig. Det står ingenstans i koranen att man ska bära niqab men versen om att täcka sig kan uppfattas på olika sätt. Jag valde att tolka den som att man ska täcka sig från topp till tå och för en månad sedan tog jag beslutet att börja bära niqab.

Ingen i min familj bär niqab och när jag beslutade att bära niqab frågade de mig varför. De påpekade att det inte står i koranen men när jag förklarade mitt beslut så accepterade de det. Nu säger de inte så mycket om det alls.

Så fort jag började bära niqab slutade killar att ge mig uppmärksamhet. Det kändes så skönt. I min niqab känner jag mig väldigt säker och trygg. Folk verkar dock tro att jag är farlig bakom mitt tyg – men det är jag inte alls. Jag är en snäll människa med mycket respekt och jag önskar att folk kunde förstå det”.

Missa inte! Sofia, 29: Jag har fyra partners – men kärleken tar aldrig slut

”Men jag får fortfarande blickar, men en annan typ, mer av nyfikenhet. Fast reaktionerna är oftast negativa. Folk ropar ’terrorist’ och ’isis’ efter mig på gatan. Tre gånger har folk kallat mig för mördare, två gånger var på en buss och en när jag var på stan. Folk kopplar ihop islam och terrorism, men islam är fredligt. Jag förstår att folk får en viss bild av islam när de tittat på tv men jag blir så ledsen när man drar alla över en kam. I dag svarar jag aldrig när någon ropar, jag går bara förbi.

Jag önskar att alla kunde behandla mig med respekt. Jag respekterar alla människor och jag vill bara bli bemött som en vanlig människa på stan. Det ska väl inte spela någon roll om man har tuppkam, massor av tatueringar eller niqab?”.

Har du läst? Sandra, 27: Jag gifte mig – och det var inte den bästa dagen i mitt liv

”Folk är också nyfikna. Det vanligaste folk frågar är ’hur äter du?’ och ’är det inte varmt’. När jag äter lyfter jag bara upp en bit av tyget och äter. Och niqab finns i olika tyger som är olika tjocka. Jag ska köpa en tunnare till sommaren.

Annars säger folk ofta att det är kvinnoförtryckande, frågar om jag är tvingad att ha niqab och om min man sagt åt mig att ha det. Jag har ingen man och ingen har tvingat mig. Och vad är kvinnoförtryckande i att få välja själv vad man har på sig?

Mina vänner har börjat kalla mig för ninja på skoj. De har verkligen stöttat mig hela vägen och säger att jag inte ska bry mig om vad andra säger. Även min familj och min mammas vänner har funnits där för mig. Men jag känner ingen annan som har niqab. Jag är helt ensam om det men flera som har niqab har lagt till mig på Facebook och det känns skönt att kunna prata med dem om mina upplevelser”.

Foto: Privat