Nathalie Mark om The Dirt: ”När ska vi sluta hylla vidriga snubbar?”

Baaams Nathalie Mark skriver om den nya filmen om Mötley Crües liv och frågar sig när det är nog med hyllningar av män som betett sig fruktansvärt illa.

I dag har filmen om Mötley Crües brokiga bandliv premiär och för tredje gången på kort tid aktualiseras därmed debatten om att det bakom verk man gillar står män som för länge sedan tappat greppet om moralkompassen. Först ut var såklart R. Kelly och den kontroversiella dokumentären ”Vi överlevde R. Kelly” där man lyfte fram de många våldtäkter och sexuella övergrepp han begått mot minderåriga tjejer under höjden av sin karriär. Nästa bomb att brisera var Michael Jackson där det i ”Leaving Neverland” svart på vitt målas upp hur han groomat små pojkar att utstå våldtäkter och övergrepp. Och så slutligen är det nu Mötley Crües tur.


The Dirt, premiär i Los Angeles

Mötley Crüe på premiären av The Dirt i Los Angeles.

I ”The Dirt”, som baseras på boken med samma namn, målas en minst sagt turbulent rockgrupps liv upp. Här går ingen säker: det är övergrepp, droger i mängder som skulle gjort Tony Montana avundsjuk och alkohol som flödar likt floden Styx genom bandets karriär. Den enda skillnaden den här gången är att Mötley Crüe genomgående skrutit om hur vidriga de varit, så till den milda grad att det blev en tjock bok om skytet. Och det känns kanske inte som så långt borta men när boken kom 2003 var det i en helt annan tid. För reaktionen på att läsa om hur en tjej som trodde hon hade sex med Nikki Sixx i ett mörkt rum lurades att också våldtas av Tommy Lee var inte då: ”Men va fan, detta är ju ett övergrepp?”. Reaktionen var: ”Höhö, fan vad sjuka de är alltså!”.

På bussar, i skolbänkar och på festivaler sågs ungdomar läsa boken som blev som en guide till ett häftigt liv man aldrig skulle få, likväl som en odyssé över ett band som kraschade när de var på toppen. Man fascinerades av hur fan man kan bli så hög att man tror att man är död och försöker gå genom en dörr. Man förfasades när Vince Neil körde rattfull och orsakade en bilolycka som dödade trummisen i det samtida bandet Hanoi Rocks. Och man förundrades över hur någon som Heather Locklear kunde gifta sig med Tommy Lee trots att deras relation var så uppenbart trasig och destruktiv på så många sätt. Man fascinerades, förfasades och förundrades – men man sa aldrig stopp.


Bilden av rockstjärnan som opålitlig, farlig och samtidigt genialisk är så fastetsad i våra huvuden att vi inte ens reagerar på att det skapar en bubbla där män kan bete sig hur de vill och komma undan med det. För det är ju en del av imagen. Ända sedan vi tröttnade på The Beatles lallanden och välklippta frisyrer och vände oss mot The Rolling Stones sexosande texter har bilden funnits där och vi fortsätter att odla den, låta den växa och frodas. För varför skulle vi annars lyssna på Sid Vicious trots att han mördat sin fru? Och varför fick 6ix9ine toppa listor världen över samtidigt som han inväntade fängelse för vapeninnehav, rån och sex med en minderårig?

Diskussionen om huruvida det går att skilja på verk och person är såklart svår och det finns inga lätta svar. Med det är åtminstone dags för hyllningskören för män som går över gränsen att en gång för alla tystna.

Läs mer:

Anklagelserna mot Michael Jackson på 5 minuter – från 1992 till idag
R Kellys utbrott efter dokumentären: ”Mitt hjärta är för stort”
Efter Weinstein – är det okej att gilla ett verk skapad av ett as?

Foto: TT