För den orolige: Här finns inga spoilers för den nya filmen annat än svepande drag som inte avslöjar handlingen.
Så kom dagen. Dagen då den allra sista pusselbiten i sagan om Skywalker-släkten och den avslutande delen i den nya Star Wars-trilogin gick upp på biodukarna världen över. I The Rise of Skywalker ska en 40-årig berättelse bindas ihop och med det stängs ett popkulturellt kapitel för gott. Nåja. Nu är det ju trots allt Disney vi pratar om, så tro inget annat än att de kommer göra allt de kan för att krama ur hela den här Star Wars-svampen tills dess att inget annat än ett darrande, litet korn av George Lucas vision finns kvar. Bara i den här filmen kunde jag räkna till minst två sidokaraktärer som inom kort lär få egna serier på Disney+ – kom ihåg var ni hörde det först!
Och apropå Disneys girighet, låt oss återgå till filmen. Det som varit problemet med den nya trilogin har i stort handlat om Disneys mål att tjäna maximalt med pengar på en franchise där själva kaptenen lämnat rymdskeppet. Utan någon vid rodret har hela skutan hamnat på glid. Och istället för att låta en regissör, eller en manusförfattare, ha en vision och ge denne uppdraget att skriva en berättelse som spänner över alla tre filmer tycks Disneys lösning på problemet vara en utvärderingskommitté.
Först fick J.J. Abrams göra The Force Awakens och när den filmen fick kritik för att vara en rip-off på A New Hope (1977) bytte man fokus:
”Aha, fansen vill inte ha för mycket nostalgi – ge dem något nytt!”.
Så då plockades Rian Johnson in för att göra The Last Jedi och helt och hållet vända upp och ned både på J.J.:s film och alla de tidigare filmerna.
”Överraska för överraskandets skull!”, verkar ha varit mottot.
Och när den filmen fick kritik för att kasta ut barnet med badvattnet och hela galaxen hade kommittén möte igen. Vad ville fansen ha egentligen!?
”Allt!”, verkar svaret ha varit.
Så fick J.J. Abrams återkomma. Han ritade då ett stort streck över The Last Jedi, låtsades som att den filmen aldrig hänt och lyckades på något vänster (antagligen med en Disney-piska i ryggen) göra en film som är en sådan mix av olika teman, platser, personer och mål att till och med den mest sjöbente person skulle bli åksjuk.
På en och samma gång vill man berätta en ny historia med nya karaktärer samtidigt som man vill få in alla gamla nostalgihjältar – och nya roliga robotar för comic relief! Och nya gulliga rymdvarelser för barnen! Och större rymdflottor än någonsin tidigare! Och mer episka ljussabelfajter! Och… you name it – det finns! Dessutom vill man på det kasta in några easter eggs så att inbitna Star Wars-fans kan säga ”Åh! Wedge!” (nej, du behöver inte fatta). Summan av allt det blir, såklart, en smetig röra.
Och det är väl det som är mitt stora problem med The Rise of Skywalker. Filmen fullständigt struntar i vad som är en bra berättelse och går istället helt in för att göra alla till lags – vilket slutar med att ingen blir nöjd. ”Det går inte att pleasa alla!” brukar då utropas och det är precis det som är min poäng. Nej, det går inte och de borde aldrig ens försökt. De borde litat på kreatörers förmåga att berätta en historia – men när man betalar 4 miljarder kronor för något reduceras målet till att få tillbaka den investeringen. Det gav varken Rian Johnson eller J.J. Abrams en chans att göra något bra.
Jag vet att jag låter bitter – och det är för att jag är det. Men så fort du kritiserar en Star Wars-film kallas du för en ”hater” och det är jag inte. Jag älskar Star Wars! Det är just därför jag känner mig besviken på hur allting blev. Det är trots allt ett fyrtio år gammalt arv man fått äran att förvalta och att då inte ta det på så stort allvar att man håller berättandet över pengarna gör mig ärligt talad förbannad.
Så, betyder det att allt är förgäves? Nej. Det finns trots allt mycket bra Disney har gjort med Star Wars – inte minst den otroliga tv-serien Mandalorian som nu sänds på Disney+. Men om jag får ha ett selektivt minne kommer Star Wars för mig att sluta med Episod VI: Return of the Jedi (1983). Jag gick in i den nya trilogin med ett nytt hopp men jag lämnar salongen tomhänt.
Läs mer:
”Star Wars-filmen ‘Rogue One’ ger nytt hopp för kvinnliga hjältar”
7 tillfällen som bevisar vilken feministikon Carrie Fisher var
