SVT:s Tunna blå linjen är en serie som verkligen engagerar och som får oss att vilja skrika ut i frustration och gråta på grund av igenkänning och bra skådespeleri. Varje vecka gör vi på Baaam en artikel om det senaste avsnittet av serien, en artikel som kanske är lika mycket för att vår popkulturredaktör ska få ventilera som den är för våra läsare.
Här kommer Baaams popkulturredaktörs tankar om Tunna blå linjen, avsnitt 8!
Fan vad det svänger i ens känslor kring ”Mange”. Varför är han så oskön? Han känns nästan lite obehaglig? När han vill och försöker (och får ut något av det själv) så verkar han så oerhört charmig och sympatisk – men vips så kommer en motgång och då är lynnige Magnus tvär igen. Och då kommer både det ena och andra fram, rasismen framför allt.
Wow. När Magnus sa ”det enda dåliga är att vi inte kan låsa in dem utan brottsmisstanke” borde han ha fått sparken på plats.
Varför ber Sara om ursäkt? Det enda hon har gjort är att få besök av sin pojkvän, och hon har inte gått med på något av dejtförslagen från den oerhört påträngande Magnus – som VET att hon är i ett förhållande.
Och om någon säger ”hon borde ha varit tydligare mot stackars Magnus” så skriker jag!
Ursäkta men Dani gjorde slut förra avsnittet, från att ha pratat om att flytta ihop till att plötsligt inte vilja mer, och nu raggar hon på krogen och vi får ingen som helst återkoppling?! HUR MÅR FAYE?
Ju längre serien går desto oskönare framstår stora delar av poliskåren. Jag menar: ”Vänsterfitta”? Är det en sådan här ”vi mot dem”-känsla på polismyndigheten? Är det en kultur där man inte få ha åsikter som inte gynnar uppdraget eller kåren?
Jag tänker på Kalla Faktas avsnitt om polisen metoo-upprop Nödvärn, där två kvinnliga poliser blev utfrysta av kollegorna efter att ha vittnat om sexism på arbetsplatsen. Inte helt olikt hur vissa kollegor behandlar Leah, både i det här avsnittet och i andra.
Apropå vänsterfitta, jag måste säga att jag uppskattar hur polariseringen i samhället har en så tydlig roll i serien. Klasskillnaderna, fejden mellan höger och vänster, jobb-politiken och hierarkierna, Twitter – att Leah får ta tv-framträdandena för att hon är ung, kvinna med svart hår. Det är så mycket som tydliggörs i serien som andra serier missar! Men allt broderas inte ut och blir till en övertydlig poäng. Det räcker med att se Leahs blick när hon återigen blir tillfrågad att ställa sig framför kameran. Hon säger inte nej, men vi fattar ändå.
Jag tror fan att det är det här som gör Tunna blå linjen så bra.
Men VARFÖR är Magnus så oskön?
Saras pojkvän. Styrkekram!! Men också: Saras mamma... Jag kanske är besatt av folk som film-gråter bra (min hyllning till Gizem Erdogan i förra veckans artikel) men jävlar vad trovärdig hon var i scenen vid köksbordet när hon berättar att hon har slutat be.
Siri, ditt sms fick mitt hjärta att brista. Tänk vad många tonåringar som tar ansvar för sina föräldrars dåliga mående. Fan.
Jesse, nu flyttar du in hos mig. Bums! Jag sover på soffan så får du ta sängen.
Marco. Ja, men det är klart att han ska vara helt perfekt? Så är det ju alltid när exet träffar ny. Eller förlåt, det känns i alla fall så. Du var givetvis mycket mer perfekt.
Kan någon snälla ringa HR och tala om att Jesse behöver ta lite ledigt?!
Okej, sista punkten är en spådom: Leah kommer att säga upp sig när som helst. Säkert nästa avsnitt!
Mer specifikt kommer det att gå till så här: hon säger upp sig med buller och bång på grund av efterdyningarna av Facebook-inlägget, sedan blir hon bokad till typ Skavlan som intervjuar henne och hon blir ”polisen som sa ifrån” med hela svenska folket. Snipp, snapp...
