Alexandra Rejsmar: Ge fan i att ta över andras kamper

Läs också: Alexandra Rejsmar: Hur ska jag kunna veta att du inte kommer att våldta mig?

Ännu ett debattinlägg om hur man är ”en riktig man” har sett dagens ljus. Kontentan är att en man som inte behandlar kvinnor på ett sexistiskt sätt, och framför allt inte förgriper sig sexuellt på oss, är en riktig man. Skribenten ville förmodligen bara väl.

Han ville hjälpa oss och med tanke på antalet delningar hans inlägg fått så tyckte människorna på Facebook att det han ville förmedla var något bra. Problemet för mig var att du kan hitta så många bättre texter skrivna av kvinnor, där man skitit i momentet där man dubbar normala män till ”riktiga män”.

Den manliga skribenten var inte objektiv, utan hela texten genomsyrades av hans behov av att berätta hur bra han är och hur han är en ”riktig man”. Aldrig någonsin beskrev han hur det påverkar kvinnan eller hänvisade till vem som gett honom dessa insikter.

Det här har blivit en trend.

Läs mer: Alexandra Rejsmar: Systerskapet är ingen bluff och det har aldrig varit tydligare

Allt fler män kallar sig feminister, men istället för att stötta oss kvinnor i vår kamp kliver de upp på debattscenen och försöker leda den åt oss. Liksom den manliga skribenten menar de väl. Men det är ett bevis på hur djupt rotad vanan av att styra över oss kvinnor är hos män.

Förstå mig rätt, vi vill ha med er på tåget. Vi vill bara inte att ni kör det åt oss.

Jag tvivlar på att svarta hade fått suttit längst fram i bussen om Rosa Park låtit en vit man sitta där åt henne. Men att en vit man hejade på och var på hennes sida när helvetet brakade loss hjälpte henne absolut. Vi människor tenderar att göra så. Ta över andras kamper. Ofta vita män och jag har en tes om varför det är så.

De sitter på en större plattform när det kommer till inflytande, ta en titt bland våra politiker globalt sett och säg att det inte är så. Vita mäns åsikter låter lite högre och väger lite tyngre.

Problemet är att dessa människor aldrig behövt föra en större kamp med något större syfte då privilegiet alltid legat på deras sida. Så de tar över andras kamper, och får ännu en chans att få sina egon strukna medhårs.

”Aldrig blir de nöjda, de där feministerna”. Ni har rätt. Det blir vi inte. Folk ska ge fan i att ta andras kamper. Dela deras tankar, inlägg och låt människor inse att det är människor med kunskap om kampen som kan göra en förändring. Jag kan aldrig skriva en krönika om att vara en muslimsk feminist, så som Sarah Delshad.

Men jag kan läsa den och förstå den och dela hennes historia om det. Jag kan finnas i kommentarsfälten och backa henne när hon svarar arroganta människor som ”vet” så jävla mycket för att egentligen inte veta ett skit. Jag kan inte skriva en genuin text om hur det är att vara svart i USA och om rädslan att bli skjuten av polisen på grund av min hudfärg. Men jag kan läsa och lyssna. Jag kan förstå och hålla med om hur jävla upp och ner världen är och jag kan dela hens historia om det.

Är du en förkämpe för någon kamp? Blir du provocerad av att du känner dig träffad? Känner du att du visst kan skriva krönikor om kulturell appropriering fast du är vit och heter Kim och din enda svarta bekanta är grannen längre ner på gatan. Så är det dig jag pratar om.

Google is your friend, du kommer hitta hundratals krönikor och texter om samma sak fast av någon som vet vad det handlar om. Någon som vart med om det, känt känslorna och faktiskt är svart. Dela den.

Om din agenda inte är att vinna likes och hamna på Nyheter24 Debatt eller att hjälpa personer som inte är i position att föra sin egen kamp. så börjar du tillämpa detta nu. Stötta i kampen, försök inte leda den. För som Jon Snow, vet du inget.

Foto: IBL