”Vi bytte julbordet mot sushibuffé och rödvin – och julen blev inte förstörd”

Läs mer: Psykologen: ”Så hanterar du din och din partners svartsjuka i jul”

Så blev det jul. Igen. Och som alla andra år är det med viss stress jag ser fram emot den där dagen som ska vara så perfekt och magisk att Instagrambilderna glittrar och gillamarkeringarna trillar in. Men hur ofta ser julen ut som de där bilderna man bombaderas med i sociala medier? Där alla sitter leende runt julbordet, dricker glöggen man gjort själv (och som blev helt FANTASTISK!) och öppnar paket inslagna i krispigt paketpapper och sidensnören?

Är det inte snarare så att alla bara ler på det där kortet för att sedan återgå till att bråka om politik, ignorera farmors rasistiska kommentarer, kasta glöggen i vasken eftersom den smakade kodynga och öppna paket som kanske ibland är inslagna i en plastpåse eftersom allt presentpapper var slut i den lokala matbutiken?

Läs mer: Peppa inför julen med denna smarriga pepparkaksglass

Missförstå mig inte, jag har inget emot julen men jag klarar inte av alla de här förväntningarna på att allt ska bli perfekt. Och som tur är gör inte min familj det heller.

När jag växte upp hade vi samma plastjulgran varje år som vi plockade upp ur källaren och försökte böja till så den inte skulle vara fullt så sned som den blivit nedpackad i en kartong i åratal. Nej, den luktar inte äkta gran men det är helt okej ändå. Och efter att i år försökt fixa ett fint julbord – med köpt sill, köpt glögg och snabbgriljerad, färdigkokt skinka (för herregud, vi har väl uppfunnit matbutiker för att slippa göra all mat själva?) – insåg vi här om året att vi inte visste vem vi gjorde det för. Ingen i min familj tycker ens om julmat.

Då bestämde vi oss för att skapa våra egna traditioner och julbordet det året bestod av en sushibuffé och rödvin – och det var underbart!

Läs också: 13 julklappar som är perfekta till din bästa vän

Men det är inte helt lätt att sluta jämföra sig i alla fall. När jag sitter på julafton och scrollar på Instagram blir jag avundsjuk på allas julfiranden som verkligen ser helt magiska ut – även om jag förstår att det kanske inte är hela sanningen. Den enda gången det verkar okej att hoppa över traditionerna är om man bestämt sig för att fira jul i Thailand, Lanzarote, Florida eller någon annan lyxigt varm plats där man ska ”ta seden dit man kommer”. Men jag försöker intala mig själv att vad andra gör faktiskt inte spelar någon roll – och inte traditionerna heller.

För mig betyder julen att jag får umgås med min familj, äta bara de goda bitarna i Aladdinasken och stödtitta på Kalle Anka för att mamma så hemskt gärna vill se åtminstone det. Ofta blir det julbord ändå men då är det för att vi verkligen vill det och oavsett har ingen stackars arbetande familjemedlem behövt baka bröd, lägga in sill och planera mat i månader för att alla ska ”njuta” för en dag.

Älskar du att göra allt det? Jättebra, det är väl suveränt att du får ägna dig åt det du vill men gör det då för din skull och inte för att ditt liv ska se perfekt ut för andra. Det är en typisk kvinnofälla som blir ett tungt ok att bära i längden och hur ska du ens kunna toppa kiwi/wasabi-sillen till nästa år?

Nu undrar ni förstås hur årets jul ska se ut i lilla familjen Traditionshädare. Jag kan berätta att vi även i år har beslutat att skippa julbordet för att i stället käka thaimat, dricka Mai Tai och köra en omgång biljard. För vad vore väl julen utan lite traditionsenlig osämja?

Läs mer: Peppa inför julen med denna smarriga pepparkaksglass

Bildkälla: Thinkstock/IBL