Pressombudsmannen: Därför publicerar media inte namn – och bör heller inte göra det

Läs mer: #metoo tar över nätet – här är kvinnorna som berättar om sexuella trakasserier

Det har nu gått några dagar sedan Weinstein-skandalen briserade i USA och de senaste dagarna har kvinnor världen över öppnat upp om sexuella övergrepp under hashtaggen #metoo. Två av dem är kända, svenska kvinnor som skrivit inlägg på sina plattformar om två kända, svenska män som de menar begått sexuella övergrepp mot dem. Men trots att många vid det här laget hört om det har inga medier namngett personerna. Varför?

Vi vände oss till Ola Sigvardsson. Han är allmänhetens pressombudsman och är den som tar emot anmälningar från personer som personligen känt sig kränkta av något som stått i en tidning.

Läs också: Hennes hashtag avslöjar hur vanligt det är med sexuella trakasserier

Varför namnger inte medier dessa personer?

– För att det i det här fallet finns ett antal saker att ta hänsyn till och det räcker inte med att det är två trovärdiga källor som säger det. Det krävs ett starkt bevisläge och ett starkt allmänintresse för att en namnpublicering ska vara försvarbar. Och tänk på att en misstänkt person i lagens mening är oskyldig fram till en fällande dom. När det kommer till någon som mördat någon brukar media generellt vänta tills dess att en åklagare väckt åtal och därmed lagt fram en förundersökning. Då kan journalisterna själva kan läsa och bedöma bevisläget. Och kanske namnger man inte ens då.

När kan man namnge en person?

– När det handlar om grova brott som terrorism har allmänheten rätt att veta vem som har gjort sig skyldig till det, särskilt för att förhindra ryktesspridning. Ibland är det försvarligt att redovisa vem som är misstänkt. Men man behöver också ta hänsyn till allmänintresset i det enskilda brottet – och då är det skillnad på allmänintresse och nyfikenhet. Det ligger i allmänintresset att veta vem som begått ett terrordåd eftersom terror är ett hot mot samhället och det kan vara viktigt att allmänheten får veta det. Däremot kan man vara nyfiken på att få veta vilken känd person som gjort vad men det gör inte att allmänintresset ökar.

Vad kan medier göra sig skyldiga till om de namnger?

– Det finns två risker medier tar som namnger. För det första kan personen som blivit utpekad känna sig kränkt och göra en anmälan till pressens opinionsnämnd. Och då kan tidningen fällas här. Dessutom är förtal förbjudet i lag.

Vad innebär förtal?

– Om man sammanfattar förtalslagstiftningen så står det att det inte är tillåtet att säga eller publicera något nedsättande om en enskild människa, även om det är sant, – om det inte är försvarligt. Att då påstå att någon är en sexuell förbrytare kan absolut klassas som nedsättande – men är det försvarligt? Nja, allmänintresset kring sexuell brottslighet som företeelse är stort och viktigt att uppmärksamma och skriva om. Däremot är inte allmänintresset om enskilda fall tillräckligt stort och då kan tidningen fällas för förtal. Så om Baaam exempelvis skriver och namnger personen kan antingen den som skrivit artikeln eller ansvarige utgivaren fällas för förtal.

Kan jag bli fälld för förtal även om jag inte är ett mediehus?

– Ja, förtalslagstiftningen är inte kopplad till en tidning eller en tv-kanal utan till offentligheten i uppgiften man skriver. Så om du namnger personen på din Instagram kan du också dömas för förtal.

Kan namnpublicering bryta mot de pressetiska reglerna?

– Det skulle kunna bryta mot regeln om att man ska respektera den personliga integriteten. För om ord står mot ord och det är svårt att klarlägga vad som faktiskt hänt är kanske inte allmänintresset högt nog för att väga tyngre än den personliga integriteten.

Vad skulle du ge för råd till mediehus som överväger att namnpublicera?

– Jag skulle säga: ta upp detta, bevaka frågan aktivt men namnge inte enskilda personer som pekas ut.

Foto: PO/Instagram